''Jag försökte desperat få handskarna att fungera''

Imogen Heap har ännu en gång komprimerat ner sin magi i form av ett fjärde album. Denna gång än mer experimentellt än tidigare utgåvor. Sparks är albumet som fick Imogen att byta ut den trygga studiomiljön och ersätta den med världens alla hörn som arbetsplats.

– Det blev en sorts ursäkt för mig att ge mig ut och göra alla de saker jag drömt om att få göra. Såsom att utveckla handskarna (red anm: högteknologiska handskar som styr/skapar musik), resa, träna, bli kär, umgås med min familj och bara socialisera för en gångs skull.

Detta tankesätt ledde till en ny förhållningsmetod under den kreativa processen. Imogen valde att släppa en ny låt var tredje månad och menar på att arbetsflödet gjorde det lättare för henne att gå vidare med nya projekt. Detta resulterade även i att hon hade tid till att åka utomlands. Dels för att engagera sig i olika projekt men också för att hitta inspirationen bland bergen i Himalaya till Hangzhou i Kina. Det sex veckor långa besöket i Kina resulterade i låten Xizi She Knows med en tillhörande video.

Berätta mer om dina resor under produktionen av Sparks? 

– Jag träffade en Bollywood-producent som även var en rockmusiker. Han berättade för mig att de höll på att producera ett TV-program (The Dewartists) och var på jakt efter artister utanför Indien som i sin tur skulle samarbeta med indiska musiker. Jag fick en inbjudan till TV-showen och det hela gick ut på att vi skulle komma på en sång, spela in den och producera en tillhörande video. Allt detta skulle ske under tre dagar. Så under 72 timmar sov jag inte. Jag tog med min lilla studio till Indien och vi gjorde en låt från noll. Jag sjunger till och med lite på hindu och det var en galen erfarenhet (Minds Without Fear).

Sparks var på många sätt en väg till personlig utveckling för Imogen och främst en låt satte sina tydliga spår. Det intima och personliga spåret Entanglement gick från att ljudsätta en fiktion kärlekshistoria till början på en äkta. Till en början var tanken att låten skulle vara soundtracket till den sista Twilight-filmen Breaking Dawn. Det var under inspelningen av musikvideon som Imogen träffade sin nuvarande partner Michael Lebor.

Jag har hört att Entanglement fick dig att upptäcka saker du inte trodde du ville ha. På vilket sätt då?

– Jag har aldrig varit en idealist. Jag såg inte mig själv med en partner livet ut. Jag tänkte snarare att du träffar någon i ett par år och sedan går du vidare till någon ny. Det är bokstavligt talat hur mina tidigare relationer har sett ut.

– Den här sången handlar i grund och botten om att gifta sig. Det är äkta kärlek, de tror på framtiden och det är den här eviga kärleken som det innebär att vara vampyr. Den berörde mig och insåg att kanske var det här något som jag eftersträvade. Det var något i det här vackra och enkla med att vara med någon under en längre tid. Det är roligt hur en tonårsfilm om vampyrer fick mig att dra den slutsatsen.

Vilka andra rädslor mötte du under processen?

– Jag är så självkritisk och har alltid varit väldigt målmedveten. Jag sätter ofta löjligt höga mål för mig själv, mycket på grund av att jag värderar mig själv utifrån dem. Men de gånger som jag inte lyckas så blir det väldigt jobbigt för mig. Men jag tror i och med att jag har jobbat med så många olika personer på så många olika sätt, oavsett om det har med filmmusik att göra eller med teknologin som hör till handskarna. Alltså att vara runt folk och inte spendera så mycket tid i mitt eget huvud har resulterat i att jag har lärt mig att jag faktiskt är en social varelse. Att jag tycker om människor och att jag är lyckligare när jag omger mig med dem. 

I augusti var Imogen curator för den Londonbaserade festivalen Reverb. Hennes intentioner med festivalen var att föra musik och människor närmare varandra och till hjälp hade hon ett gäng talangfulla musiker. Enligt Imogen var det en mycket lyckad tillställning bortsett från hennes egen spelning. Mycket på grund av den tidigare nämnda rädslan för att misslyckas. Detta gjorde att hennes höga krav istället lämnade en tyngd på hennes axlar.

Kan du berätta lite mer om framträdandet på festivalen?

– Jag försökte desperat få handskarna att fungera. Jag har velat göra lite för mycket lite för tidigt i processen. Det resulterade i att jag inte hade tillräckligt med tid för att repetera. Jag brukar vanligtvis inte göra några misstag, så den här spelningen blev väldigt jobbig för mig.

– Det var enkla fel. Publiken var turligt nog förlåtande. Jag var ganska ledsen över det men de sa att det var otroligt att få en skymt av handskarna.

Imogens handskar är ett teknologiskt projekt som går ut på att hon kan skapa musik bara genom att knycka med vristen. Låten Me The Machine uppkom genom denna typ av teknik. Allt tog sin början för fem år sedan då Imogen introducerades till teknologin på MIT av Kelly Snook. Sedan den dagen har handskarna fortsatt att utvecklas.

Just nu hamnar dock handskarna och turnerandet på hyllan. Eftersom Imogen och Michael fick en dotter den 8 november och  kommer därför njuta av familjelivet den kommande tiden.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT