Urban Cone om den senaste tidens vägval – ''ett tag blev det väldigt spänt.''
Det fanns en tid när Urban Cone balanserade på en skör gitarrsträng och den kommande uppföljaren inte var en självklarhet. Medlemmarna i Urban Cone glömde bort sin gemensamma nämnare i kölvattnet av allt turnerande. Bandets ena sångare Rasmus Flyckt berättar att det hela resulterade i att de till slut "ledsnade lite på varandra".
– Det fanns tider inom bandet när vi inte visste om vi skulle fortsätta. Vi hade alltid varit polare, men ett tag blev det väldigt spänt. Det var under mellantiden när vi hade turnerat klart och skulle göra nytt material.
Rasmus jämför det hela med att tröttna på sin familj efter att ha spenderat för mycket tid tillsammans. Rasmus och Emil Gustafsson, gruppens andra sångare, beslutade sig därför för att isolera sig i en stuga på Öland och började skulptera på en uppföljare. Tack vare kommande album Polaroid Memories hittade bandet tillbaka till varandra och spelglädjen.
– Vi hittade kärleken till varandra igen och insåg hur mycket vi betyder för varandra. För vi är ju en familj men någonstans på vägen så glömde vi bort det. Jag tycker man kan höra att vi hittade tillbaka. Vi har med vårt första gitarrsolo någonsin på den sista låten och i slutet hörs ett glädjeskrik. Det symboliserar så mycket det vi har gått igenom.
Förutom det symboliska skriket på Never Gonna See You Again har essensen av den här perioden även fångats på låten Treasure. Ett spår som symboliserar evigt liv när bandets framtid ännu svävade i ovisshet. Treasure är ett av Polaroid Memories elva spår som bygger på de minnen och insikter Urban Cone har fått erfara under de senaste åren. Till skillnad från Our Youth som producerades hemma i Rasmus vardagsrum har de nu haft tillgång till en studio mitt i Stockholm och således haft möjligheten att experimentera.
– Min katt dog för ett år sedan och precis innan hon dog så hann vi sampla hennes jamande och tog med det i refrängen på We Are Skeletons. Det är mycket märkliga ljud som vi tycker är intressanta. Det har blandats med organiska ljud. Det ger en väldigt egen ljudbild. På den här skivan låter vi mer som ett band.
