GAFFA.se – allt om musik
Indie-, alternativ country- och slacker-ikonen David Berman har lämnat oss, 52 år gammal. GAFFAs chefredaktör Daniel Horn minns en snillrik textförfattare med humorn och sorgen som verktyg.
“Punk rock died when the first kid said: ‘punk’s not dead, punk’s not dead!’”
David Berman i Silver Jews hade en förmåga att formulera små, lagom loja men oerhört snillrika texter. Slarvigt och snabbt kan man kalla honom en lite mer deprimerad Jonathan Richman. Humorn fanns alltid där men sorgen tog gärna över mer.
Citatet här ovanför kommer från låten Tennessee. Läs gärna meningen igen. Visst finns det en sanning bakom orden. När nån får för sig att försvara en scen med näbbar och klor så har ju nåt gått förlorat. En rörelse med genomslag når per automatik ut mer än vad vissa ickekommers-förespråkare vill. Det är sen gammalt, som den numera ganska urvattnade frasen lyder.
David Berman förklarade det med en mening och jag återkommer gärna till den varje gång nån säger att en scen eller genre har dött. Det är en befrielse. Tack för det, David Berman. Och tack för att du har följt med mig i så många år.
De sorgsna kärleksförklaringarna
Genomslaget fick han med albumet American Water (där Stephen Malkmus medverkar) men i min värld är albumet Bright Flight från 2001 hans absoluta mästerverk. En countryfierad slacker-skiva att hålla nära hjärtat.
Slow Education inleder:
“When God was young
He made the wind and the sun
And since then
It's been a slow education”
Med fortsättningen Room Games And Diamond Rings ger han oss en fin om än destruktiv kärleksförklaring till en person som “make me feel like drinking wine in the shade all afternoon”. Och så bubblar sorgen upp igen:
“You keep finding and reminding me
That you only can be kind to me
When you got with me and started dreaming my dreams
But, darling, there's a gun in the garland
And you need to know
That the dream is not all dream”
I Horseleg Swastikas hittar vi kanske en av de mest fantastiska konstateranden. Nåt att ta till sig när livet är som pissigast.
“And I wanna be like water if I can
Cause water doesn't give a damn
Water doesn't give a damn”
Och det bara fortsätter att strömma ur honom på den här plattan. David Bermans finurliga funderingar får mig att längta till en enklare värld och det var förmodligen något han själv strävade efter.
Om vi återigen landar i Tennessee. Antagligen Silver Jews finaste stund och ännu en kärleksförklaring. Det är svårt att ens skriva om den i den här stunden av sorg så vi låter musiken berätta istället. Jag hoppas att du har hittat din plats nu, David Berman. Tack för musiken och tankarna.
