Metallica berättar om 40 år som band i en intervju: "Självklart är ny musik på väg"

– Vi fick frågan 'vad är er plan B'? Och det var som att ja, 'plan B var att få plan A att fungera'. Det fanns ingen annan plan, vi skulle göra detta. Om det inte skulle fungera så fick det bli som det blir. Ärligt talat är det så det har varit under vår karriär. Vi vet inte vad som händer härnäst. Vi låter utmaningarna komma till oss. Vi hade mål men de ändrades hela tiden, som 'vårt mål är att ha en turnébuss', och 'okej nu har vi det, nu vill vi turnera med ett större band'. Det var en långsam och konstant klättring uppåt, säger frontmannen James Hetfield.

Metallica firar 40 år tillsammans som band.

– Att känna tacksamheten, och uppskattningen, och hur allt det har har kunnat manifesterat sig under fyra årtionden. Vem kunde tro det för 40 år sedan haha? På den tiden när Pete Townshend och Roger Daltrey pratade om att 'jag hoppas jag dör innan jag blir gammal'. Det var själen av rock and roll. Det var inte menat för att åldras och fortsätta. Så nu är vi här 40 år senare. Och The Rolling Stones åker ut på turné, men såklart, RIP Charlie, säger trummisen Lars Ulrich.

– Det har varit en åktur. Det har det verkligen. Jag ville hitta människor som hade samma driv som mig, och det gjorde jag. Flera av mina vänner sa 'Visst, jag kan vara med i ditt band', men det var en resa genom att hitta människor som inte fungerade för att hitta en person som Lars. Han hade kommit över från Europa och hade kunskap om att resa med band, affärssidan av det, och en enorm uppsjö av musik, jag var som en svamp. Att hitta någon annan som hade samma driv var en sådan gåva, fortsätter James Hetfield.

James berättar om att kämpa med sin identitet och pressen som frontman.

– Jag hade redan så mycket förväntningar på mig att inte göra gänget besvikna. Men när du lägger till 60 000 personer där ute. Det är lite som Oz, som mannen bakom gardinen. Men den här mannen bakom gardinen bara kämpar och flippar ur och vet inte vem han är. Ordet uppriven passar bra, som att förlora allt man lärt sig och allt som hänt innan. Det var en del av mig absolut, men en dominerande del. Delarna av mig som inte var lyckliga, mycket osäkerhet och medberoende. Herregud, jag är inte bra utan de här killarna. Vem är jag egentligen? Utanför en turné, vem är jag då? Det är samma sak som en fotbollsspelare som tar av sig uniformen och är civil. Vem är jag då? Jag vet inte. Och det fanns mycket rädsla i det. 

Gitarristen Kirk Hammett förklarar hur Metallicas höga förväntningar betalade tillbaka.

– Jag har alltid haft känslan av att vi förväntade oss så mycket av oss själva. Nästan en orealistisk förväntan, men se vart det tog oss. Jag tror att det är något vi alla delar. Att vi bara vill ha mer av oss själva, från musiken, från varandra. Vi var aldrig de som ville ta det lugnt, sitta i soffan, se våra liv flyga förbi och gratulera oss själva. För oss handlar det mer om vad som finns runt hörnet.

Kirk pratar sedan om att upptäcka soundet han ville utveckla och vad som drog honom till bandet. 

– Att spela gitarr och upptäcka en typ av musik som var annorlunda från all musik mina föräldrar lyssnade på var en stor grej. Att upptäcka att jag drogs till en typ av musik som var så energisk och aggressiv, men känslosam på samma gång. För att sedan upptäcka, när jag frågade runt, att jag inte kunde hitta någon annan som gillade den typen av musik. När jag fick ett samtal från Mark Whitaker som jobbade med tre killar kändes det så självklart eftersom att vi alla kom från samma plats inom musiken, men från separata håll. Jag kände mig direkt mer hemma med dem än i bandet jag spelat i under high school. 

Hetfield flikar in och berättar om vad nyaste bandmedlemmen, basisten Robert Trujillo, bidrar med i bandet. Även om det nu snart är 20 år sedan han gick med.

– Med Rob, jag menar, när vi behövde någon för att spela bas var han på listan, men jag trodde aldrig att han skulle gå med på det. Han är för bra. Han är spektakulär. Alla vill ha honom. 

Ulrich berättar om när förra basisten Jason Newstead slutade i bandet.

– Jag menar, om du tänker på det så är Jason den enda som lämnat Metallica frivilligt. Min och James respons var att du kan inte göra det. Du kan bara lämna om vi vill att du ska göra det. Vi kunde inte förstå varför han ville lämna. Men självklart, nu 20 år senare är det helt rimligt. Vi skriver låtarna, vi tar besluten, vi gör allt. Du har ingen kreativ röst. När du sedan går och uppfyller dig själv kreativt med något som tillfredställer dig, då blir vi arga. Och det gör att du lämnar bandet. Jag menar det är psykologi 1.01, men vi var inte benägna att förstå det på den tiden. Men nu är det så självklart. Jason gav oss 14 år, varje spelning. Jag menar han var alltid där. Nu uppskattar vi varje ögonblick vi hade tillsammans.

Hetfield förklarar hur det kändes när Elton John hyllade låten Nothing Else Matters.

– Vi spelade med Miley (Cyrus red.) och Elton John var med på ett Zoom-samtal och säger 'Nothing Else Matters är en av de vackraste melodierna, och jag antar balladerna, som skrivits'. Jag kände bara 'Det finns ingen chans att det här mannen säger det! Han som skrev Goodbye Yellow Brick Road och Candle In The Wind, kom igen! Är du säker?'. 

Ulrich säger att dokumentären Some Kind of Monster från 2004 var före sin tid.

– Jag tror du måste komma ihåg att det inte fanns sociala medier på den tiden. Ingen förmedlade till världen vad de åt till frukost varje dag. Så det fanns inte riktigt insikt i hur kameror skulle komma att bli en del av våra liv. Först och främst, det var inte planerat. Det var inte som att åh, varför inte dokumentera vad som händer under de kommande två åren. Det var inte planen. Vi gjorde en ny skiva och Joe Berlinger och Bruce skulle komma ut och dokumentera lite, kanske göra en reklamfilm som säger att ett album ska komma och bla bla. Sedan blev det bara att de stannade och fortsatte dokumentera. Ingen hade haft tillgång till ett rockband på det här sättet innan. Det här var 22 år sedan.

Hammett berättar om ett senare projekt där de nyligen kurerade lineupen för sitt Blacklist-projekt, ett coveralbum där artister tolkade Metallicas självtitulerade skiva som i folkmun ofta kallas The Black Album.

– Det är så fantastiskt, särskilt för mig. Jag ser alla olika typer av tolkningar, individerna, de musikaliska personligheterna, i alla dessa låtar. Detta är låtar som vi alla är vana att höra på ett visst sätt, och sedan kommer denna explosion av olika varianter. 

Fansen undrar naturligtvis om bandet själva är på gång med ny musik och Ulrich tar bladet från munnen.

– Vi har inte varit ute ur huset på ett och ett halvt år. Så det är väldigt föryngrande. Och de senaste två eller tre dagarna har vi spelat. Vi spelade med Miley igår, vi spelade med Miley idag, det är som att vi får våran groove tillbaka, vårt självförtroende och bandet tillbaka. Men jag förstå att de senaste 18 månaderna har sett helt olika ut för alla. Det har påverkat oss på olika sätt. Men att sitta still, som du förstår, är inte min grej. Att komma ut och spela igen ger så mycket energi. De senaste dagarna, att fira skivan och så, det är coolt men jag känner också 'Okej, men vad händer i framtiden?'. Men låt oss fortsätta, spela några gånger under de kommande månaderna, men också vara försiktiga och respektfulla över situationen. Och självklart är ny musik på väg, det är alltid ny musik på väg. Det är det som håller oss levande. 

Ulrich fortsätter med att berätta om bandets långa levnadstid. 

– Vi har skapat ett system som är det mest lovande för lång livslängd. Vi kanske kan rida ut detta, med fysiska åkommor åt sidan, förhoppningsvis i 20, 30 år till, tack vare det här sättet vi jobbar på. För i det finns utrymmet att verkligen respektera individens behov och så vidare och hitta sätt att få det att fungera. Det finns många resurser som går in på det, men i slutändan gör det bandet friskt och ett friskt band har den största chansen att leva länge.

Nedan kan du se intervjun av Zane Lowe på Apple Music 1 i sin helhet.



LÄS OCKSÅ: Red Hot Chili Peppers avslöjar datum för en världsturné