"Jag kan verkligen gilla när man leker med det arkitektoniska, så man kan väcka den sidan också."
21 oktober stänger vi portarna till GAFFA Photo Awards. Tävlingen hölls för första gången 2011 och lockar varje år fler än 1 000 fotografer som tillsammans skickar in över 5 000 foton i olika kategorier. En handplockad jury går igenom allt material på jakt efter skönhet, aktualitet, kvalitet och originalitet för att kunna kora vinnarna, och ge dem möjligheten att nå ut med sin förmåga till en bred publik.
Alla kan delta i GAFFA Photo Awards och det finns inga krav på utrustning eller teknik. Dock tar vi enbart emot bilder digitalt.
Vi har fyra olika kategorier där man kan delta + Årets Musikfoto, där juryn väljer ut en vinnare från samtliga inskickade bilder. De övriga kategorierna är Feature, Porträtt, Live & Publik.
I år är bland andra Hannes Söderlund en av jurymedlemmarna i alla tre länder som GAFFA Photo Awards verkar i: Sverige, Danmark och Norge.
Berätta lite om vad du är aktuell med under hösten?
– Under hösten blir det olika reklamuppdrag i Sverige parallellt med att möta upp Swedish House Mafia på några av deras shower under deras pågående världsturné. Håller även på ett nytt musikkoncept tillsammans med min gamla bandkompis (från bandet Highly Sedated), Patrick Ray.
Vad anser du gör en bra musikbild?
– Sjukt bred fråga för mig. Först och främst vill man ju såklart känna något när man ser den. Det kan vara att den är fångad i ett mystiskt eller speciellt ögonblick så den väcker frågor hos betraktaren. Eller att det känns som att man kan ta på stämningen eller till och med att det känns som att man är på plats, att man sugs in i bilden. Sen kan jag verkligen gilla när man leker med det arkitektoniska, så man kan väcka den sidan också.
Vilken konsert är den du har starkast minne av? Om du tänker tillbaka, vad gör att det är just den konserten som sticker ut rent visuellt?
– Finns några olika men en speciell var Swedish House Mafias reunion-spelning i Miami 2018. Det var inte tillkännagivet att de skulle spela eller komma tillbaka. Det var mycket hysch hysch inför och det var väldigt kul att få se hela showen byggas fram dagarna innan. När de sedan klev ut på scen så fullkomligt exploderade de 60 000 framför scenen. Folk tappade det. De skrek, grät, kastade kläder. Helt galet.
Hur kom du in i din bransch och hur har du arbetat för att ta dig dit du är idag?
– Som så mycket annat. Det ena ledde till det andra blandat med slump och nyfikenhet. Om man ser på att plåta musik så började det med att jag blev ihopparad med bandet Crucified Barbara via Twitter. Har alltid fotat många olika genrer. Reklam, actionsport, inredning, mode … så jag fick frågan att plåta CB:s kommande omslag. Det gjorde jag och vips var jag även med dem på olika spelningar runt om i Sverige. Sen vart det semester och jag flydde till huset på Gotland. Där sprang jag in i en kompis kompis som arbetade med Steve Angello som då letade efter en fotograf som inte plåtat så mycket musik men gärna mycket annat i en bred anda. Vad är oddsen på det? Jag visade upp lite saker jag gjort och de gillade det. Vi gjorde ett jobb ihop där fokus var mycket dokumentärt blandat med musik. Han älskade det jag hade skapat och nu, nästan nio år senare, jobbar vi fortfarande ihop! Heja Gotland!
