Medryckande vikingadeath med gitarrsolon som förpestar.
Med Surtur Rising visar Amon Amarth på nytt att de kan skriva grymma riff och medryckande refränger. Produktionen är tung och arrangemangen är snygga. Stråkarna i avslutande Doom Over Dead Man är smått magiska. Största tillgången är dock fortfarande Johan Heggs feta röst.
Inledande War of The Gods har ett snyggt samspel mellan gitarrerna och en refräng som sätter sig direkt. Riffen i Wrath of the Norsemen och Destroyer of the Universe är som att bli slagen av Mjölner i skallen.
VILL DU LÄSA MER?
Första månaden för 1 kr. - Ingen bindning.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
