Brist på originalitet fäller ett band med fina ambitioner.
Johannes Hallbom har börjat viska. Gotland-grundade Tony Clifton följer upp sin debut White elephant med ett album där deras sångare har börjat viska och klämta sina texter istället för att – som på premiärskivan – sjunga nästan överdrivet teatraliskt.
Inget av sätten faller mig helt i smaken. För hur jag än försöker fjärma mig när jag lyssnar på At sixes and sevens, kan jag inte låta bli att dra paralleller till Muse i allmänhet och Matthew Bellamy i synnerhet. Över huvud taget verkar Tony Clifton ha hamnat i en mer progressiv rock än
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt exklusiva innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 43 kr. / månad.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem