Vrider tillbaka klockan igen. Det är 1968 och Beatles är bäst.
Först av allt hörs en klagan. Kroniska smärtsalvor kastas ut som vore det en Henrik Berggren som hittat fram till psykedelian med friskt humör. Sedan hörs hela 60-talet, om och om igen.
Få är annars de band som soniskt kan pinpointas genom klagan och rop och ändå kännas som lika genuina sorgepilar som valfria Morrissey-rader. Broder Daniel var ett tydligt, Woods har blivit ett annat. Ett i raden av band som väser sitt trademark genom långa vokaler.
VILL DU LÄSA MER?
Första månaden för 1 kr. - Ingen bindning.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
