Albumrecension

Lyckad blandning av 60-talsnostalgi och diskbänksrealism

Sköt Er Själva Så Sköter Jag Inte Mitt - Joel Alme

Joel Alme

Sköt Er Själva Så Sköter Jag Inte Mitt

Joel Alme visar sig inte alls vara en Håkan-kopia utan Sveriges Elvis Costello.

Om man som undertecknad aldrig varit ett fan av Joel Alme utan avfärdat honom som ”han som låter ungefär som Håkan Hellström men håller på änglarna istället för GAIS”, så är den här skivan en välbehövlig ögonöppnare. Tänk så fel man kan ha. Joel Alme visar sig inte alls vara en Håkan-kopia utan Sveriges Elvis Costello. Precis som Costello kan han låta på många olika sätt men ändå sätta sin egen prägel på soundet.

Den rytmiska akustiska gitarren tillsammans med pianot på Jaga Dagen för tankarna till Cat Stevens. Du Kommer Aldrig Få Veta får i sin tur en att tänka på Pet Sounds-plattan med Beach Boys, även om produktionen självklart inte är lika stordådig. Den 60-talsdoftande För Många Lögner Sen påminner om Weeping Willows. Och därifrån är steget till schlagerkungen Gunnar Wiklund inte särskilt långt.

Det kanske låter spretigt i teorin men i praktiken har Alme lyckats åstadkomma en unik helhetskänsla tack vare kontrasterna mellan text och musik. Om stråkarna, de mjuka trummorna och den glittriga klaviaturen hela tiden balanserar på gränsen till sockersött, så står de socialrealistiska och inte sällan tragikomiska texterna för beskan. Ett lysande exempel är För Väldigt Många Lögner Sen, där det storbandsinspirerade kompet bjuder in till dans medan Alme berättar om en vakt som gav honom en höger men senare fick tillbaka på en kompisfest, ”men då med en vänster”. Även om sången inte präglas av någon större dynamik (vid det här laget är det bara att acceptera att han alltid låter likadan även om musiken kan inta olika skepnader) så är det just blandningen som håller plattan vid liv, precis som när Blomman ”sålde rosor och lite gräs bredvid” (Blomman).

ANNONCE