x

KRÖNIKA: Minnesvärd magi på Roskilde Festival

KRÖNIKA: Minnesvärd magi på Roskilde Festival

Det bor en kattfamilj på bakgården mellan Algade och Hestetorvet. De huserar på garagetaket och vi kan väl kalla gänget för Tripp, Trapp och Trull. Trull är fet och lat men håller ett vakande öga på Tripp och Trapp. Trapp är smal och gillar att vigt jaga mat mellan träplankorna. Tripp är minst och leker gärna med Trapps svans eller går på upptäcktsfärd längs plåtrännan på lagom långt avstånd från de andra. Att en av Europas största festivaler pågår i staden där de bor verkar de inte ta någon notis om.

I Danmark tar både katter och människor tillvaron med ro. I början av veckan är festivalområdet på Roskilde inte riktigt klart. Det hamras och det målas men ingen ser vidare stressad ut – kommer de verkligen hinna klart? Jodå, när den officiella öppningen äger rum på onsdagen är området städat och gräsmattorna grönare än någonsin.

Fredagen är en innehållsrik festivaldag, det finns musik att se och njuta av i övermått, fast njutit det har vi likafullt gjort också tidigare i veckan på Roskilde Festival. Norska Aurora (bilden) gav kroppsspråk en ny innebörd när hon under onsdagen inför en hängiven publik radade upp mästerligt framförda låtar. Tillsammans med ett väloljat band fick vi dramatik; Aurora Aksnes omväxlande släpper och grabbar tag om något osynligt med händerna, virvlar med armarna, ålar som instängd i en puppa med önskan om att få se dagsljus. Efter flera öronbedövande jubel ser vi hur hon håller händerna över hjärtat. Paviliontältet var i den stunden fångad av en förtrollad kärleksmagi och utanför festivalens grindar – en tråkig mugglarvärld ovetandes om vad som pågick. Lika mycket magi fick vi av PJ Harvey som visade sig vara självaste moder jord ursprungen. Under torsdagen fastnaglade hon sina åskådare och det som projicerades på bildskärmarna var värt en Palme d'or i Cannes: i svartvitt fick vi detaljrikedom och vackra kameravinklar men framförallt scenens huvudperson i bländande skådespeleri.

Många manliga rappare bjuds oss under festivalens sjunde dag så det är tur att vi tidigare under veckan fått pussypower från bland annat Reykjavíkurdætur och Little Simz. Scenljud transporteras milsvida på Roskilde och Ung Heit Gateflamme når oss redan vid norra entrén – Lars Vaular är fredagens första akt ut och vi får det karakteristiska norska hiphop-soundet med inneboende humor och sex appeal. Killarna i danska Liss som spelar en timme senare är mäkta förvånade över sin stora åskådarskara så tidigt på dagen, och det är lite underligt att något så mjäkigt och pubertalnasalt kan locka så många.

Landskollegan S!VAS har också han en stor publik och när hiphopprofilen kör D.a.u.d.a och Kun Hinanden genererar det både mäktig allsång och vild dans, men dagens bästa spelningar står ändå Anderson .Paak och Stormzy för. Den förstnämnda försätter oss i meditativt välbehag i transport på Paaks alldeles egna soultrain. Rösten påminner lite om Kendrick Lamars och när han rör sig är det med en fascinerande explosiv energi. 

Brittiska grimeakten Stormzy är likt Liss överväldigad över sin publik och det är förvånansvärt många som trotsar hällregnet framför scen. Efter flera låtar i makalöst hårt och medryckande tempo leds ett flertal överförfriskade ynglingar bort. Bengaler tänds i publiken och sprider rök, för en kort stund ser vi inte längre Michael Omaris regnvåta, nakna överkropp. Han meddelar kärleksfullt vid konsertens slut att detta kommer vara honom minnesvärt för all framtid. Vi är fler som inte kommer glömma denna stund, att få bevittna en akt av den här kalibern gör en glad över att få vara människa just i detta århundrade.

I väntan på James Blake inser vi hur mycket människor som egentligen befinner sig på Roskildemark. En strid ström, likt myror till en sockerbit, fyller tältet på nolltid. Framme vid scen får vi sen bevittna Blake belyst som av en nattlig sol i mängder av orangegult strålkastarljus. Det vibrerar sådär skönt i bröstet som förväntat men ett visst obehag kryper ändå på, det har varit en lång festivalvecka i hög berusning för många och Blakes sena midnattsmässa lockar fram de underligaste av varelser. Sista akt ut denna kväll är Skepta och i kallt ljus och med kallt ljud försöker han få fyr på en sömnig publik. Det går sådär, men vid åskådarläktarna sitter en ung man smidig som en bakgårdskatt uppflugen på ett metallstaket. Han rör armarna graciöst i sittande dans. För en hundradels sekund vänder vi bort blicken, regnponchon måste rättas till, men när vi blickar tillbaka får ögonen leta förgäves, han är försvunnen. Roskilde måste vara en magisk plats.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA