x

”Jag är beredd att dö för det jag tror på”

”Jag är beredd att dö för det jag tror på”

Pizzaslize är mer än ett skivbolag. I den här klicken kan man göra lite som man vill: chilla, festa, resa jorden runt för ny inspiration. Så länge det svänger kommer rubrikerna, ”skandalerna” och sommaren som en Pizza Africana på posten. 

Ett torgmöte i den lilla tätorten Ronneby i Blekinge, Jimmie Åkesson är mitt i sitt tal. Plötsligt hörs ett surrande ljud och en drönare med en pizzaslice hängandes från ett snöre närmar sig Sverigedemokraternas chockade partiledare. Snart kliver Frej Larsson fram och tar på sig ansvaret för ”attacken”.

Snabbspola tre år framåt i tiden. Det är Alla Hjärtans Dag och efter några bedrövliga månader har vårkänslorna plötsligt intagit den svenska huvudstaden – likaså gänget bakom skivbolagskollektivet Pizzaslize. Några av dem har precis kommit hem från Thailand; andra ska strax åka vidare till Kambodja. Med tentakler i alla världens hörn och kanter tycks de nämligen leva under förutsättningen att det är värme som föder kreativitet. Men just idag är hela ”klicken” samlad på Dovas nedervåning.

”Jag är beredd att dö för det jag tror på”

Pizzaslize växte fram ur spillrorna av Goldenbest, och det är uppenbart att det är vänskapen, leklysten och den ömsesidiga peppen på varandras musik som driver dem framåt.

– Det var rörigt då och det är ännu rörigare nu, säger Frej Larsson som med ett förflutet i såväl Maskinen som Far & Son får ses som gängets head honcho.

– Du kan göra lite vad som helst och alla är jävligt hungriga på att göra saker.

Och visst är det betydligt mer än bara musik, utöver pizza-attacken på Jimmie Åkesson har de bland annat kapat en lägenhetsvisning på Östermalm. Deras etos tycks helt enkelt vara: Kan du inte skratta åt det på Dovas är det inte värt att göra.

– Pizzaslize är så mycket mer än feta musiker som samlats på en plats, tillägger Joy. Vi förändrar, säger ifrån och skapar nya vägar och möjligheter genom våra handlingar och musik. Vi är skadade själar som hittat varandra och blivit en familj som helar varandra. Jag är beredd att dö för det jag tror på, det tror jag vi alla är. Än är jag inte död, men efterlyst är inte långt ifrån.

Spelade in i Youssou N’Dours studio

Ett av svensk hiphops många lovande framtidsnamn är Muhammed Faal, den Solnabördiga rapparen som kom med in i bilden efter att ha stött på Frej Larsson och Joy i Madi Banjas loge efter en spelning på Nobelberget.

– Det kom in en fet snubbe och en fet tjej. Jag bara ”Shit vad de blingar asså” och då var det Frej och Joy. Jag började spela boogie i logen, säger Muhammed med sitt smittsamma skratt.

Ödet förde dem samman och sedan dess har de bland annat hunnit besöka Senegal – samt Gambia dit Muhammed flyttade när han var två år gammal.

– Vi bodde i Muhammeds mammas feta hus. Där gick vi ner till pumpen och hämtade vårt eget jävla vatten, berättar Frej. Hela tiden blir livet lite, lite bekvämare. Från att du är ung tills att du blir gammal. Till slut kan du inte åka bil utan kupévärmare. Du måste ha bälte och sådan skit. I Gambia kanske det inte finns något varmt vatten, det kanske inte finns bilbälten. Då kommer du så nära roten av vad det är du vill göra med dina dagar; att göra musik och bara chilla.

I Senegal fick de chansen att spela in i en studio tillhörandes den kontinentens kanske största artist; Youssou N’Dour.

– Ni måste googla honom, för storleksmässigt är han Afrikas svar på Elvis Presley och vi hade möjlighet att komma in i hans studio och spela med hans musiker, säger Frej. Det sparkar in en sådan jävla inspirationsbarriär åt alla håll. Det var som att spela Super Mario Bros 3 och få flöjten.

Muhammed fyller i: 

– Det var en välsignelse, jag har lyssnat på honom sedan jag var liten och de välkomnade oss som buddhister. De gav oss exakt vad vi behövde.

Frej tillägger att han fick höra ett instrument som heter Tama för första gången.

– Det lät som att en rymdvarelse hånade mig.

Första gången de besökte studion var Youssous bror Bouba N’Dour där.

– Vi kom in i studion och han bara gjorde musik med sådan glädje, minns Muhammed. Han satt bakom mixerbordet och dansade medan han spelade in. Det var väldigt inspirerande för när du mixar sitter du oftast still och är väldigt fokuserad. Att kunna ha känslan i kroppen samtidigt som du kan få ut det verket som de fick ut där var väldigt inspirerande.

Chilla sig till nya idéer

De var även i Île de Gorée, en ö i Dakar som var så magisk att de bara behövde titta på vattnet för att få texter i huvudet. Solens, vattnets och inte minst folkets energi hade alltså en positiv inverkan på deras kreativitet.

– Produktionsidéerna som vi fick där, säger Frej och stannar upp i ett par sekunder.

– Här i Sverige ska allt vara så Rix FM-mixat. Det ska finnas en röst i centrum, det måste hela tiden finnas en lead i alla kanaler. I N’Dours studio byggde han mer en mysig matta av saker i bakgrunden. Denna typ av produktion kallas för mbalax. Tänk dig 15 körsångare som sjunger i stämmor, men att det är samma volym på alla så att de bildar en fet röst.

Frej kommer in på en slående jämförelse länder emellan.

– Om du ser Japan som det allra mest välutvecklade landet när det kommer till att föra produktivitet och effektivitet framåt, så har de slutat föda barn nu eftersom de är så produktiva och så effektiva. Parningsfunktionen är utslagen; nöjesfunktion utslagen. Det är bara ”work, work, work”. När du kommer till Gambia eller Senegal och missar en buss så du blir stående i tre timmar är det ändå najs, för du kan snacka skit med brorsorna på busstationen. Du kan bara sitta och chilla. Det är inte bara ett problem i ditt produktionstempo utan du kanske kan få ut något najs av de där tre timmarna när du sitter och babblar. Jag var väldigt stressad när jag kom till Senegal för att jag var inne i det japanska; nu vill jag tro att jag lärt mig uppskatta att tankarna jag har kan leda till större saker i slutändan.

”Det finns allt att lära fast alla tror att det finns allt att lära ut.” 

När Muhammed vid två års ålder flyttade till Gambia fick han se fattigdom, men i fattigdomen såg han också glädje.

– Den kombinerar jag med det jag lärt mig i Sverige, säger han. Jag har glädjen med mig fortfarande. Det är viktigt att kunna se den delen också för annars glömmer du bort vad livet handlar om egentligen. Livet handlar om att ta hand om varandra och försöka dela med sig av den lilla brödbit du har. I Dakar äter du inte ens ur en egen tallrik, det är en jättetallrik och finns det en plats runt den är du välkommen. Det finns allt att lära fast alla tror att det finns allt att lära ut. Människor tror ofta att de vet allt tills att de upptäcker något nytt. Nya saker finns i alla kontinenter.

Pizzaslize-bröderna fick också se nya saker i Senegal och Gambia som de tog med sig och uppskattade.

– Fy fan vad det känns som att få en ny inspirationsaxel, säger Frej. Y- och X-axeln var maxade så kom det nya, musikaliska axlar. Svenska journalister orkar inte ta sig utanför Stockholms förort, det är så långt exoticismen går. Någonting som ingen svensk journalist pallar göra just nu är att ta sig långt bort för att upptäcka helt nya vibbar. Det behövs en föryngring i journalistkåren. Något som inte är Vice. Jag tänker en kille som Momo Dieng som om 30 år kommer vara den nya Youssou N’Dour. Det finns möjlighet att dokumentera hans liv men det är ingen i Europa som gör det. Det tycker jag är riktigt sjukt för det är så lätt att se vad som kommer att hända med den grabben.

Mötet vid pizzahusvagnen

Kanske är det Göteborgsbaserade Habib ”Habz” Nafar, som utgör praktexemplet på den fusion som uppstår då de som identifierar sig med Pizzaslize går ihop och infiltrerar varandras projekt.

– Allting handlar om att alla hänger och automatiskt vill göra grejer tillsammans. säger Frej. Alla är med i alla projekt. När vi kör sida vid sida fattar du att det inte finns någonting annat i Sverige som är lika fett. Alla andra kan hålla på att rappa och vara begränsade i sina olika värdegrunder, men när vi ses och lägger in låtar i min playlist uppstår magi. Det är så stört bra.

Frej pratar vidare om Pizzaslizes vision – att du ska ha en familj att växa i.

– Alla som är med nu har inte varit så stora namn innan, men nu börjar det gå jävligt snabbt och jävligt bra. Att bara kunna följa med ut på allas turnéer, att bara kunna sätta på dig den här jackan och hänga på, det är glädje. Jag älskar verkligen musiken som alla gör, jag skulle kunna vara hype-man till alla i Pizzaslize crew. Visionen är bara att kunna åka runt och göra ball grejer ihop.

Habz träffade Frej utanför en efterfest på P3 Guld för fyra år sedan. Han kom inrullande med en husvagn som såg ut som en pizzeria. Det dunkade skithög musik, dörren öppnades och det kom ut rök.

– Så stod Frej där och lyste helt i guld, berättar Habz. Han tittade på mig och sa ”Du är fan den flashigaste personen i hela Sverige.” Det var fett. Han bara ”Ska du inte festa eller?” Jo, det är klart, så hoppade jag in i pizzahusvagnen.

Vi börjar prata om att svensk hiphop just nu, att den är större och mer utbredd än någonsin, och på vilka sätt de afrikanska influenserna återfinns även här i Sverige.

– Det finns väldigt mycket att välja på vilket är najs, konstaterar Habz. Det finns alla olika sorters hiphop; alltifrån trap till brittiska influenser. Det finns lite av vad du än är sugen på att höra vilket är fett. De afrikanska influenserna gör att musiken här blir bredare och är egentligen föregångaren till all dansmusik, alla klubbar och alla fester, musik du ska ha kul och må bra till.

Och så sammanfattar Habz sin ståndpunkt med en mening:

– Det finns inget som kan få dig att dansa som en afrikansk rytm.

Sommar i hela världen

Muhammed Faals första släpp på Pizzaslize är singeln Bout It; en positivt laddad hiphoplåt som börjar i trap för att sedan övergå i house, och bland annat innehåller den pricksäkra textraden ”Svart stjärna som David Bowie.” ”Vad gäller du?” frågar Muhammed när jag ber honom säga något om låten.

– Jag gäller musik. Jag gäller festande. Jag gäller familj. Jag gäller vänner. Jag gäller Pizzaslize. Så Bout It är slizen. Det är väldigt mycket fest, så det är bara att skåla.

Nästa singel ut är Fattigdomarna, där han bland annat gästas av den afrikanska sångfågeln Aida Samb. Den är glad och positiv, utlovar Muhammed. Det känns som sommar i hela världen.

Jag frågar vad sommaren betyder för dem.

– Frihet och glädje, att kunna gå ut på gatan när som helst på dygnet utan att behöva sitta och trycka i en lägenhet på grund av klimatet, säger Frej. Alla är gladare, det blir mycket varmare stämning. Sommaren betyder dopaminer i min skalle.

– Du kan skåla för livet under sommartider, tillägger Muhammed. Det finns inget som överträffar svensk sommar. När det väl är som bäst är det bara glädje i landet.

Sex, godis och rock’n’roll

Inspirerad av att se det vackra i vad folk kallar ”fult” tog Joy med sig Panda Da Panda till Thailand för att spela in sin kommande EP Puss På dig, Tack För Mig. En signifikant skillnad mot hennes tidigare släpp är att hon sjunger mer den här gången.

– Jag var i en ångestfylld bubbla under tiden jag var där vilket speglar sig i musiken, säger hon. Liksom förr är jag ärlig och öppen med hur jag mår, men med ett lite oväntat sound den här gången. Mina texter är lite som en dagbok som växer fram. När jag skrivit ner mina känslor sätter jag en melodi eller omformulerar dem för ett rim-schema, därför spelar miljön definitivt roll. Min kreativitet kommer ifrån allt jag tar in. Platsen i sig är inte så viktig så länge jag kan känna hundra procent frihet från måsten och krav.

Internet och mobil måste i princip bara obrukbara för att Joy ska kunna ge allt kreativt.

– Oftast blir det att jag hamnar i en mysig stuga i skogen eller flyger över halva planeten till sol och vackra utsikter. Såklart är det enklare för mig att få idéer när jag upptäcker platser jag aldrig varit på. Jag är hälften sydafrikan och har planer på att åka dit och spela in då jag fortfarande har släkt i KwaZulu-Natal som jag vill ta del av och utforska.

Joy tillägger att hon numera lever i ljuset då hon dött så många gånger i mörkret. På frågan vad sommaren betyder för henne svarar hon: ALLT.

– Jag älskar att vara naken och det kan man vara mycket på sommaren. Sedan är turnerandet det roligaste jag vet, som ett kvitto på att du gjort rätt ifrån dig. Att få resa landet runt med sitt crew går inte att jämföra med något annat än sex, godis och rock’n’roll.

”Ska vi inte bara sälja våra lägenheter, flytta in i puckade husvagnar och göra en festivalsommar på riktigt?”

Ett par dagar efter mötet med resten av ”klicken” stämmer GAFFA träff med Frans Nilsson och Naomi B. Wood på Carmen på Södermalm. Båda har varit med sedan Pizzaslize startades för lite mer än ett år sedan och har idag roller som A&R:s.

– Detta är första gången någon kallar oss A&R:s, säger Frans. Vi är ett gäng som hjälper varandra. Vad gör vi? Vi hjälper dem med allt.

– Planerar roliga happenings, inflikar Naomi.

– Allt började med att vi sa ”Ska vi inte bara sälja våra lägenheter, flytta in i puckade husvagnar och göra en festivalsommar på riktigt.” Så att vi inte fastnar i Stockholm.

Naomi gick fortfarande i gymnasiet då.

– Hade sommarlov och hängde bara på utan att ha livet i vägen, säger hon.

Det är tydligt att Pizzaslize inte är ett skivbolag i ordets vanliga bemärkelse. På Frej Larssons soloalbum, Livin La Vida Larsson, delar han med sig av mellanpartier i form av inspelade telefonsvararmeddelanden från desperata skivbolagsdirektörer från både Universal och Sony.

– Det är så himla mycket lösare gränser på vad som är vad; på vad ett skivbolag ska vara, säger Frans. Dyker det upp en rolig möjlighet att TV4 vill ha ett TV-program så blir skivbolaget helt plötsligt ett produktionsbolag. Vi är egentligen väldigt involverade i allt. Det är mycket lösare än att jobba på ett stort bolag. Ingen av oss har egentligen skivbolagsbakgrunden utan har gjort allt runtomkring. Sedan lades Goldenbest ner förra året. Då blev det bara naturligt, vi gjorde ändå allt annat. Den biten som var kvar var att få upp saker på Spotify. Det gäller nog bara att fortsätta att inte ramla in i det tråkiga skivbolagsledet och kalla sig för A&R på allvar. Fortsätta vara kläddesigners på kvällen och sälja pizza på festivaler. Det är nästan det som är essensen av Pizzaslize; bara göra roliga grejer och inte vara rädd att det faller utanför ramen vad ett skivbolag är. Det är roligare att bara kalla sig för ”klick”.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA