x

Indieveteraner släpper ett album som föll i glömska

Indieveteraner släpper ett album som föll i glömska

Var gång jag uttalar bandnamnet associerar jag till ett främmande solsystem eller nåt. En granngalax till Vintergatan. Och så är det i själva verket något så simpelt som en helt vanlig radhusgata i Umeå, omgiven av tallskog. Men å andra sidan, om The Beatles döpte ett album efter gatan utanför studion måste väl ett band kunna döpas efter gatan utanför en av medlemmarnas hus?

Historien om Honungsvägen kunde ha slutat innan den knappt ens börjat. Ett färdigt album spelades in 2013 men skrinlades för att därefter falla i glömska i kölvattnet av förändrade livssituationer och annat. Sedan hörde plötsligt lilla skivbolaget Hi-Hat av sig fyra år senare och ville ge ut inspelningarna. Sångerskan Kicki Karlsson minns tillbaka.

– Henrik (Oja, reds. anm.) kom fram till mig under Way Out West förra året när vi båda spelade på festivalen, han med Säkert! och jag med INVSN. Vi hade inte setts på ett tag, och det första han sade efter att vi kramats om var: ”Vill vi släppa Honungsvägen?”. I september bestämde vi sedan tillsammans med Danne via SMS att vi skulle köra på det. Det kändes fint att någon kom till oss och ville ge ut skivan istället för tvärtom.

Annars hade allt legat kvar på en hårddisk än idag, konstaterar hon.

Men känns det inte jobbigt att ta upp tråden igen så här långt efteråt?

– Vi har pratat lite om det. Vanligtvis vill jag framåt kreativt och göra nytt. Åtminstone med mig har det hänt mycket musikaliskt sedan dess, så det känns lite som att läsa sin dagbok, säger hon med ett snett leende. Hade det gått bara två år hade vi säkert bestämt oss för att göra något helt nytt, men nu är det snart fem år sedan första låten spelades in så nu känns det bara roligt. Lite som ett tidsdokument.

Men är man inte sugen på att gå in och göra om en massa?

– Jo …, säger hon och skrattar. Men det får vi heller inte göra. Då skulle det säkert ta två år till … Nog får vara nog.

Samtidigt, om man verkligen vill justera något mindre går det ju …?

– Ja, förvisso. Vi har inte bestämt hur många låtar albumet kommer att innehålla, men jag vet åtminstone en låt som jag inte vill ha med. Den texten, som jag skrev … Bort! Fast det kanske är lite av charmen det också. Att ändå ha med den.

Tar hjälp av textgenier

Just sångtexterna har hamnat i fokus. Av de elva låtar som ligger bra till har författandet fördelats ut till ett flertal personer. Kicki Karlsson har själv skrivit fem, Annika Norlin (Säkert!) fyra och Martin Abrahamsson (Nord & Syd) respektive Matti Alkberg en vardera. Henrik Oja presenterade i flera fall låtidéer med melodier för de andra som gavs i uppgift att skriva något passande.

– Vi frågade Matti om han ville skriva en text till en låt vi hade. Jag kan tänka mig att han kände det lite som en hemläxa, för så var det för mig. Även om det inte var nitiskt så följde vi ofta melodin i idén. Mattis text blev Nattmusik som är min favorit, helt otroligt fin. Vad jag kommer ihåg av den i alla fall, jag har lyssnat på låtarna kanske en gång sedan 2015 ...

Karlssons sångröst är annars så personlig att hon gör orden trovärdiga oavsett upphovsperson, en värdefull egenskap som får exempelvis Norlins Istid och Inga Skor att kännas minst lika mycket hennes egna som Kalla Mig För Satan. Enligt henne själv var det inte alldeles självklart.

– Honungsvägen-skivan var nog den första riktiga jag spelade in och jag upptäckte mitt uttryck längs vägens gång. Efteråt, när den var klar och vi skulle uppträda live var jag inte förberedd på att jag skulle stå längst fram och sjunga. Det var nästan så att jag ville ha ett skynke framför mig, skrattar hon. Nu känner jag mig tryggare och säkrare i rollen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA