x

”Det fanns tillfällen när jag funderade på om jag kunde köra vidare”

”Det fanns tillfällen när jag funderade på om jag kunde köra vidare”

Den dåvarande uppsättningen av det stilbildande bandet hade spelat tillsammans sedan 2000 och sålt över hundra miljoner album och singlar. De var det första bandet att nå en miljard visningar på Youtube och de har en av de 15 mest gillade sidorna någonsin på Facebook – flest av alla artister enligt vissa källor. Men den 20 juli 2017 tog allting slut på det mest tragiska av vis. Bara drygt två veckor efter att Linkin Park hade spelat på Bråvallafestivalen utanför Norrköping tog sångaren Chester Bennington sitt liv och bandet upplöstes.

Gitarristen och huvudsakliga låtskrivaren Mike Shinoda har nu skrivit och spelat in albumet Post Traumatic för att bearbeta sorgen. Albumet släpptes den 15 juni i år. En turné väntar och den 3 september spelar han på Berns i Stockholm. GAFFA fick en pratstund om sorgearbetet, musiken och fansen.

Det är första gången du släpper solomaterial sedan projektet Fort Minor 2005. Vilka känslor och förväntningar uppstår?

Än så länge har jag bara gjort fyra konserter och känslorna har skiftat från gång till gång, jag lär mig fortfarande hur det fungerar. Men det är väldigt roligt och jag anser att mina konserter är mer meningsfulla än vad de flesta är vana vid. Det verkar finnas en viss typ av allvar inblandat som är intressant. Jag spelar nya grejer, Fort Minor och några Linkin Park-låtar. Än så länge har allt varit grymt.

Du har sagt att Post Traumatic är inspirerad av Peter Gabriel och Tears For Fears. Hur har fansen reagerat på den musikaliska förändringen?

Bara positivt! Det var en galen period, livet var svårt men musiken var lätt. Först var jag rädd för att gå in i studion överhuvudtaget på grund av ångesten som uppstod av alla minnen. Jag började jamma lite helt utan avsikter att skriva något, det var väldigt terapeutiskt och meditativt. Plötsligt började det dyka upp låtar som blev en EP och nu ett helt album.

Artikeln fortsätter under videon.



Var det skönt att inte vara bunden av förväntningar och kunna skapa något helt nytt?

De flesta människor ser musik som en råvara, något som man kan sälja. För mig handlar det om ett koncept, vilken typ av album jag vill göra. Jag har förklarat min process för andra artister, i synnerhet popartister och låtskrivare, och de är nästan chockade över att jag alltid kunnat gå in i studion, spela in vad jag vill och bara lämna över det till skivbolaget. Att skapa något nytt var helt naturligt för mig. Den här gången var det också texterna som drev det snarare än musiken, som bara fungerade som understöd. Den biten var den största skillnaden för mig.

På vilket sätt underlättade beslutet att fortsätta för dig som person och artist?

Som person fungerade det som sagt som terapi, men som artist … jag vet inte, men jag gillar det. Det är inte så stor skillnad, jag har alltid skrivit det mesta i Linkin Park. Då behövde jag i och för sig dubbelkolla med de andra varje vecka och lyssna på deras förslag. Det var en demokrati. Nu gick det mycket snabbare.

Funderade du på att sluta med musik efter att Chester gått bort?

Ja, definitivt. Det fanns tillfällen när jag inte visst vad jag skulle göra, jag funderade på om jag kunde köra vidare eller om jag ens fick göra det. Det är naturliga frågor att ställa sig själv i en sådan situation.

Vad fick dig att fortsätta?

Musiken fungerade lite som en dagbok, vilket fick mig att må bättre och bättre. Jag upplevde saker jag aldrig hade behövt gå igenom förut. När jag hade börjat med albumet vaknade jag vissa dagar och kände mig helt avtrubbad och tvekade på om jag skulle fortsätta, det har aldrig hänt förut. Jag försökte fånga … det äkta i de situationerna så tydligt och ärligt som möjligt. Varje låt skrevs och spelades in just de ögonblicket som jag tänkte eller kände något visst. Det kändes som att det fångade ögonblicket då, annars hade jag känt ett avstånd och det hade inte hjälpt mig på samma sätt.

Med tanke på hur albumet tillkom, vilken påverkan hoppas du att Post Traumatic kan ha på dina fans?

Det var definitivt terapeutiskt för mig, och det finns människor där ute som var fans av Linkin Park och av Chester i synnerhet. Jag tror att de känner sig lugnade av att vi går vidare och gör någonting nytt. Människor som själva går igenom depressioner och förluster har skrivit väldigt kraftfulla uttalanden online som reaktion på mitt beslut att fortsätta. Det ger mig energi att fortsätta. Vissa av dem lider av självmordstankar, och mental hälsa genomsyrar allt jag har gjort. Jag pratar gärna mycket om det i intervjuer. Om någon upplever fysisk smärta så gör de något åt det, de tar det lugnt några dagar, går till doktorn eller tar mediciner. Men med mental hälsa är det något annat, vi stannar inte upp och ser efter hur vi mår. Att prata med varandra är nyckeln till att kunna känna efter. Det gör att våra problem känns mindre och om det kunde hjälpa mig hoppas jag att det kan hjälpa andra på samma sätt. Med det sagt så handlar albumet om annat också, inte bara det ledsamma. Det börjar där och sedan arbetar musiken sig ur depressionen. Det är 16 låtar och framförallt den andra halvan blickar mot framtiden och hoppet.

Vad kan dina svenska fans förvänta sig av konserten i Stockholm?

Jag är exalterad inför det, jag älskar Stockholm. Det är några månader tills dess och då kommer showen vara stark. Samtidigt är jag den enda som tar beslut den här gången och jag kan vara mer spontan än tidigare. Det finns ett element av gemenskap på konserterna, det är inte bara musik även om det kanske hade räckt. Jag kan inte riktigt förklara det, men det blir väldigt mäktigt. De som kommer på konserterna vet ju vad som har hänt och lett fram till min nya musik.

Lyssna på Post Traumatic här:






Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA