"Jag tycker att man ska le"

"Jag tycker att man ska le"

The Plan är ett helt band igen. Vi möter upp duons frontman Theodor Jensen på helig musikmark för att prata om transcendentala upplevelser och om tröttsamt mallad popmusik.

“I Roslagens famn på den blommande ö där vågorna kluckar mot strand”. Så sjöng Evert Taube i Calle Schewens Vals. Och just där, i Roslagens famn, ses vi. Det är slutet av juli. Sverige står bokstavligt talat i brand. På Edö, en liten ö i Stockholms skärgård, stämmer Taubes beskrivning alldeles utmärkt på rådande miljöförhållanden. Läget är lugnt här, två timmar med färja från Stockholms innerstad. Bredvid bryggan står en familj och hissar ett segel. Mer än så händer egentligen inte. Theodor Jensen möter mig där på bryggan, iförd blommig tenniströja och med en hatt som sonen Frans någon timme senare ska komma att avslöja att ”pappa haft på sig i två veckor”. Jag märker snart att han är något förvirrad kring de vägval vi behöver göra på den stig som leder till huset.

– Jag har bara gått hit med andra som kan vägen innan. Det är ett släkthus, på min flickväns sida, som byggdes på 50-talet. Det är skönt här, det finns inga restriktioner. Man kan gå naken om man vill och man kan skrika om man vill.

Transcendentala upplevelser

När vi ses har Theodor Jensen och bandet The Plan bara någon vecka tidigare med singeln Love Is All Around annonserat sin återkomst, dessutom har Theo återigen fått sällskap av organisten Mikael Furugärde.

– The Plan handlade redan från början om den direktkontakt, det broderskap som vi haft och har. Det var kärnan och utgångspunkten. Det är nog få förunnat att ha en sådan kemi när det kommer till kreativitet, det är som en gudagåva.

Theodor Jensen är hela vårt samtal reflekterande, han tänker efter, tar sig både tid och ett bloss av den cigarett han röker innan han fortsätter berätta om duons samarbete.

– Vi ser musik som ett uttryck för en livssituation och ett perspektiv. Där är vi väldigt lika. Mikael är konverterad katolik och jag har länge varit intresserad av praktiska transcendentala upplevelser …

Trancendent..?

– Upplevelser som ligger utöver det som vi betraktar som den faktiska verkligheten. Vi pratar väldigt mycket om sådant, om livsåskådning. Vi har fått införa restriktioner – det blir inte så effektivt om vi ses i studion, bara pratar och sedan går hem.

Hållit på i fem-sex år

Klipp till 2001. The Plans debutplatta släpps, hyllas av kritiker och prisbelönas året därpå med en grammis. Theodor Jensen spelar på den tiden bas och sedermera gitarr i Broder Daniel. Ett band han (tillfälligt) hoppar av för att kunna satsa helhjärtat på The Plan. Fem år senare. På omslaget till The Plans tredje platta fanns bara Theodor Jensen kvar – då som enda kvarvarande medlem. Men nu, hela tolv år efter senaste The Plan-släpp, är bandet alltså åter ett faktum. Theodor Jensen är inte längre ensam på omslaget. Istället står han och Mikael Furugärde hand i hand på omslagsbilden till nya albumet From Worlds Away.

– Vi hållit på med From Worlds Away i fem-sex år nu. Länge satt vi nio till 15 och bara körde på, men det har blivit uppskjutet hela tiden. Fast jag har alltid skrivit, skillnaden har bara varit att vi inte har spelat in.

”Kan du älska mig som Theo Jensen älskar gitarren”, Håkan Hellströms ord i Precis Som Romeo. Theo berättar om hur förhållandet står sig.

– I grunden är det exakt likadant. En tomhet och en vilsenhet som börjat växa och där jag på ett naturligt sätt försöker bringa ordning i det där. Men det är också ett behov av att säga någonting och då blir det också en moralisk angelägenhet, för ska man säga något om sitt liv så måste man göra det som hel. Man måste göra det rent. Finns det någon falskhet i tonen? För vems skull gör jag det här? För att glädja någon annan? För att tjäna pengar eller med falskt uppsåt? Både jag och Mikael lider av sånt där. Så fort man hör ett falskt anslag så blir det ointressant. När man är ensam är det så oerhört lätt att tvivla på sig själv och just falla till föga för sånt där. Men med vår gemenskap har vi den kraften som behövs för att stå emot vad som helst från världen och göra det som är rätt. Det finns absolut ingenting vi inte kan prata om eller lufta.

– Varje detalj, varje basgång, varje ton ska ha en betydelse och säga något. Annars ska det inte vara där. Som på Love Is All Around, där ville vi ha ett solo på slutet. Vi fick inte riktigt till det så vi bestämde oss för att testa ”E-Bow”, det har jag ju aldrig spelat. Då fick jag ju gå in i en övningsfas. För ett pålägg satt jag i tre veckor med det där och övade, så har det varit flera gånger. Jag blev svinstressad av det. Men då har Mikael sagt: Vad är alternativet då? Vad ska vi göra annars? Det har han ju rätt in.

Tycker du att ni har lyckats vara sanna mot er själva då?

– Ja, det är helt perfekt, skrattar Theo.

Ett nytt nolläge

Theodor Jensen lever idag med sambo och två barn. Många av sångerna på nya albumet kom dock till under en period för några år sedan när han och flickvännen separerade under två års tid.

Love Is All Around börjar med raden ”Never Been here before …”, det var något helt nytt. Ett nytt nolläge. En nystarts-situation. Tidigare i mitt liv när jag tappat allt så har jag kommit till en nollsituation som varit ångestfull, i den här låten så kommer man ner till att ”Love is all around”, det är ju allt, eller hur? Vad som än händer så kan man försätta sig i den situationen, vad finns kvar när man är på noll?

Han fortsätter:

– Det finns väl inget bakslag i livet som är värre än det, att förlora kärleken, det är ungefär så uppslitande det blir. När man kommer ner i det hålet kan man verkligen lära sig någonting.

Fördämning som förlöstes

Under vårt samtal där i solen blir det tydligt att Theodor Jensen är en människa och en musiker vars inspiration ofta hämtas långt bortom populärmusik och andra mer lättsmälta yttringar. Men så är också hans yngsta son döpt efter Lev (Leo) Tolstoj, den ryske författaren och övertygade anarkisten. Theo berättar om låten N.N. där nämnde Tolstoj förekommer.

– Den var som en fördämning som förlöstes. Den känns central för att få en bild av The Plan och vilka vi är. Den kom till genom att jag läste på samlade citat-sidor på nätet, när man har två små barn har man inte riktigt samma tid att läsa, så när jag tyckte en författare, filosof eller så var intressant så läste jag citat istället. Många idéers essens kan bara uttryckas genom just en mening. N.N. kryllar av ekon av sådana citat, och vissa citat är tagna rakt av. Om jag själv hade kommit på ”Who looks outside dreams, who looks inside awake”, hade jag varit oerhört glad, men det är Carl Gustav Ljung.

Mycket känns igen på From Worlds Away, det där soundet som Theo skrattande beskriver som ”existentiell soul” som återfinns redan på debutalbumet. Nya plattan beskrivs som den egentliga uppföljaren till debutalbumet, även om duon också velat ta ut de pop-musikaliska svängarna rejält.

– Jag var trött på den mallade formen i popmusik. Vers, refräng, mellanspel, vers. Jag spelade ju klassiskt tidigare och där är ju mycket genomkomponerat, det vill säga att inga partier upprepas. På flera låtar på skivan har vi försökt arbeta mer så. Som A Confession, där är ingen vers är den andra lik i grunden.

På den nästintill helt genomkomponerande låten Frans – Theodor hörs dessutom Theodor Jensen sjunga på svenska för första gången.

– En del skivbolagsfolk har sagt ”skriv på svenska”, förmodligen för att de tänker att det kan sälja mer. Men det är som Henrik Berggren sa någon gång, engelskan är popmusikens tradition, det är som färdiga redskap som finns. Men ibland har det ju känts konstigt att inte sjunga på sitt modersmål. På svenska handlar det om att hitta ett sätt att sjunga som känns naturligt och inte redan gjort, det är väldigt mycket svårare på svenska. Men det kanske krävdes ett ämne som var så intimt att det inte gick att göra på något annat språk. Jag sjunger om min förstfödde son, hur skulle det kunna gå att inte vara helt naturlig?

Han fortsätter berätta om texterna på albumet.

– Vi pratar väldigt mycket om texterna jag och Mikael, det finns ju olika nivåer i det där. En text som förmedlar faktiska tankar eller erfarenheter, men så finns det också en subjektiv värld av upplevelser, en inre värld. När man går in i den världen är man inne i poesin. Jag kan ha svårt för renare poesi, som bara är upplevelser och långt ifrån kittet som logik och förnuft innebär, Man vill hitta något däremellan.

Jonas Lundqvist som chef

När Theodor Jensen inte släpper ny musik med The Plan, tar hand om barn, spelar med Henrik Berggren eller DJ:ar så lever han sitt yrkesliv på tennisplanen, som anställd av Jonas Lundqvist.

– Vi träffades på stan för några år sedan när Jonas hade startat TK Örnen. Då frågade Jonas mig om jag ville vara med i en tennisgrupp som elev. Efter ett tag tyckte han att jag kunde bli tränare. Han har fortfarande plusstatistik på mig, men jag tar några set ibland.

– Tennis handlar mycket om teknik men det är också extremt mycket psykologi i tennis. Att man trots motgång som gör att man känner sig dålig ska vända det där till att bli bättre än någonsin. Det är som en inre kamp.

– Jag brukar alltid säga till mina elever att det är två saker man ska tänka på när man stå där, och där är parallellerna till livet klockrena tycker jag. Är man inte lugn och behärskad så letar man efter ursäkter att förlora, något som skaver som man kan skylla på. Sedan tycker jag att man måste le. Vissa spelar på ren skräck att förlora, men jag tycker att man ska le. Så är det ju i livet också.

Le, ja. Intrycket är att Theodor Jensen gör det ofta just nu. Att han är på en härlig plats i livet. Mot skivsläppet ser han fram med tillförsikt.

– Det ska bli så extremt skönt när den är ute, innan det händer ligger det kvar i ens medvetande. Och vi har skrivit massa till en ny skiva. Så jag längtar efter att släppa och påbörja en ny process. Det är tanken och förhoppningen att vi ska göra. Sedan har vi en ambition att åka ut och spela till hösten. Men det är mitt i semestrarna nu, det var så längesen vi släppte något också, det har hänt mycket. Vi har inte ens en fungerande Facebook. Men vi kommer fortsätta. Det känns som att det är detta vi ska göra, Mikael och jag.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA