“Det kändes angeläget att möta rädslor”

“Det kändes angeläget att möta rädslor”

Succé-historien Nonono tar nya tag och släpper albumet Undertones 28 september. Bandets frontare Stina Wäppling berättar här om fem punkter som var viktiga under resans gång.

VAKUUM EFTER STORMEN

– Avstampet för albumet är den paus vi tar efter två intensiva års turnerande. Jag bor i hippiekommunen Auroville i Indien, där tiden står still och ingenting påminner om det vanliga livet. Tobias och Michel återvänder till studion; prövar nya rum, instrument och samarbeten. Vi bestämmer oss alla tre för att inte bestämma något. Vi vet inte om och när vi kommer fortsätta med bandet. Vakuum är läskiga men nödvändiga om man vill börja på något nytt. Efter några månader ifrån varandra var det fantastiskt att komma hem till Tobias och Michel och höra tracket till Lost Song, musik som på så många sätt speglade mina känslor kring vistelsen i Auroville. Vi hade varit på olika sidor av världen men känt väldigt lika. När vi skrev Lost Song förstod vi att vi hade vänt blad och att det skulle bli ett andra album.

SPLITTRINGEN KRING STADEN

– Jag är inget bra på att bo i en stor stad. Jag blir klaustrofobisk och känner mig surrealistisk. Allt går för snabbt och stressen smittar. Samtidigt dras jag till stadens glitter som en fluga till ljuset. Så jag har frustrerad kastat mig ur stadsbubblan och tittat in i den utifrån ett flertal gånger under låtskrivandet. Vår först singel från albumet, Masterpiece, handlar om att känna sig fångad i stadens kollektiva rörelsemönster och att robotlikt följa strömmen. Ett annat spår, Oblivious, handlar om den surrealistiska känslan av att leva i en stad så svårbebodd att man tar skydd i och slukas av den virala verkligheten.

TID FÖR TÄNK

– Jag tänker väldigt mycket och tycker väldigt mycket om att tänka. Analysera, filosofera, vrida och vända, reflektera med andra och föra dagbok. Ju närmare känslorna och orden kommer varandra desto mer tillfredsställd blir jag. Orden och känslorna måste vara tätt omslingrade om det ska bli någon text till musiken. Musiken som för mig inte är ljud utan bara känslor viskar då ord till mig och texten skriver sig nästan själv. Under skrivandet av det här albumet har mycket luft och utrymme getts till tanken.

VARA ENSAM

– En ny känsla/insikt är lika med en ny låt. På ett ungefär i alla fall. Under den här skrivperioden har det känts angeläget att möta rädslor. Jag känner att rädslorna hindrar mig från att känna de där känslorna, komma till de där insikterna. En av mina största rädslor är att vara ensam. Så i nio dagar har jag vandrat pilgrimsleden i Spanien och sedan spenderat en månad resande längs den srilankesiska kusten. Det har varit hemska och härliga ensamma dagar som väckt och inspirerat en massa nya känslor och tankar. På Sri Lanka skriver jag albumets sista spår, Song For Ima, som handlar om självförlåtelse och självförståelse, den hade inte skrivits utan ensamtiden.

VÅGA VÅGA

– En stor inspiration har varit att vara i rörelse. När vi börjar skriva på albumet så börjar jag surfa. Du kan inte fånga en enda våg om du inte är precis i nuet, inget då och sen existerar, bara skiftandet av vågens form och din kropp som parerar denna. Jag tycker att det påminner väldigt mycket om låtskrivandet, att helt släppa tid och rum och bara vara precis där i processen. Målet är bara att få vara där i skapandet/surfandet, inte vad resultatet blir. Det där tillståndet är som en bubbla och jag behöver det för att vara närvarande och sann i låtskrivandet. Det är också mitt livs mest lyckliga ögonblick. Spåret Dancing (Mumbai Wedding) från skivan handlar om de där ögonblicken och viljan att ta tillvara på dem.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA