Graveyard: "Vi ska till lite nya ställen den här gången"

Graveyard: "Vi ska till lite nya ställen den här gången"

GAFFAs läsare har sagt sitt. Graveyard tilldelas "Årets Hårdrock/Metal".

Jag får gratulera till priset! Hur känns det?

Joakim Nilsson: Grymt! Det var ju många bra nominerade också, så det är kul.

Oskar Bergenheim: Är det bara folk som röstar alltså, ingen jury?

Precis, det är publiken som bestämmer.

OB: Det är ju väldigt roligt, just den biten.

Vad skulle ni vilja säga till dem som har röstat fram er?

Truls Mörck: Tack!

JN: Det var snällt av er.

OB: Ja, det är roligt att ni gillar det vi gör.

Jonatan Larocca-Ramm: Utmärkt jobbat! Nej, jag vet inte, men vi är tacksamma.

Hur har 2018 varit, då? Tar ni med er något särskilt från året?

OB: Ny skiva.

JN: Bara en sådan sak.

OB: Och en jävla massa spelande. Det har varit ett intensivt och givande år.

JN: Cirkus var grymt att spela på. Och Ullevi är alltid kul.

Bandet lade ju ner ett tag, visserligen blev det bara fyra månader men det visste vi ju inte då. Hur gjorde ni för att hitta tillbaka till varandra och till inspirationen?

JN: Det var nog så det gick till egentligen, att vi hittade tillbaka till varandra genom att ta en paus. För det var inget kul längre.

JLR: Pausen var inte något vi hade planerat, men det hände saker som gjorde att det bara blev så.

Vad var det som gjorde att det blev så, då?

JN: Det funkade inte riktigt i bandet. Vi var trötta.

TM: Axel, den förra trummisen, valde att lämna bandet och det kändes jävligt svårt att gå vidare just då. Även om vi ibland har långa pauser så har vi ju nästan alltid planer framåt. Men man behövde ge upp alla planer för att verkligen kunna återhämta sig.

Hur ska ni göra för att inte hamna i den situationen igen?

JLR: När jag tänker på det så känns det inte som att det kommer att hända, utan vi kanske blir för gamla istället. Men ja, vi får väl hålla på tills vi är 50-60 år, åtminstone.

Ert album Peace fick strålande recensioner och det var ju minst sagt en efterlängtad comeback. Hur kände ni inför släppet?

JLR: Det var jättekul.

OB: Nervöst, också. Särskilt för mig som ny medlem.

Var du rädd för att bli jämförd med Axel, den förra trummisen?

OB: Ja det är klart, det vet man att man blir och det är inget konstigt med det. Så gör man ju själv med alla andra band som skaffar nya medlemmar. Men det är så svårt att veta hur en skiva ska tas emot generellt, man har ingen aning om hur folk kommer tycka att det låter.

JN: Jag var nog nästan mindre nervös än vanligt. Nu hade vi ändå några stora grejer som hänt i bandet, som vi visste skulle förändra soundet. När man är samma gamla gäng och vill dra musiken åt ett nytt håll så kanske folk är mer skeptiska än när det låter annorlunda för att man är andra medlemmar. Det är bara naturligt.

Tycker ni att den senaste plattan skiljer sig mycket från det ni gjort innan?

JLR: Den skiljer sig ju men jag tycker ändå att den låter som Graveyard. Utan att vara en upprepning.

JN: Det känns alltid som att det är slumpen som avgör hur en skiva låter, på något vis. Det är en samling låtar som skrivs individuellt utan någon tanke kring albumet. Och sen blir det som det blir och så får man leva med det.

Truls: Jag håller med. Man är den man är för stunden och skivan blir en representation av den man var när man skrev den. Men det är väldigt svårt att analysera sig själv.

Ni tre som spelat ihop som Graveyard lite längre – vad tycker ni att Oskar som ny medlem har tillfört i bandet?

JLR: Bara positiva saker. Du är fruktansvärt bra på trummor, helt enkelt.

OB: Tack.

JN: Ny energi, också.

JLR: Ja, det var väldigt roligt att spela in skivan tillsammans.

Men nu är det ett nytt år. Vad händer 2019?

JN: Det är mest turnerande, antar jag. Vi ska till lite nya ställen den här gången, där vi inte varit tidigare.

TM: Vi åker till USA om en månad. Och sen Sydamerika, som är helt nytt för oss.

JN: Det är ju så med de här mellanåren när man inte släpper någon skiva, då är det bara att spela, egentligen.

JLR: Det kommer en live-EP, i och för sig. Men det kanske är hemligt.

Vad roligt! Vilken spelning är den från?

OB: Pustervik, vår senaste.

TM: Det var en bra spelning.

Det ser vi fram emot att höra. Till sist – vad varar för evigt?

TM: Vi repade precis en låt som heter Hisingen Blues där texten går ”nothing lasts forever”.

JLR: Och det är ju sant. Ingenting varar för evigt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA