x

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Hoppingivande allsångsklassiker

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Hoppingivande allsångsklassiker

Himlen Runt Hörnet är att hitta hem i sig själv, hitta tillit till något mer i en kaotisk värld. GAFFAs Veronica Larsen berättar om en låt som inger hopp.

Det är en harmonisk Lisa Nilsson som tar emot en nyfiken Anna Mannheimer i en villa på Tyresö, våren 2000 sänds Anna På Nya Äventyr på SVT, Mannheimer gör personporträtt av kända svenskar. Mötet med Lisa känns avslappnat och nära, lika varmt som villans furuinredning. Kameran sveper över DN-korsord på nattduksbordet, foton i ram, knirrande badrumsskåp. Lisa, förkläde på, visar prov på kulinariska konster i köket och Anna får se hennes bröllopsklänning i garderoben.

”Allt jag behöver nu, är att hitta mig själv igen”

Under deras samtal förklarar Lisa den enorma trötthet hon drabbades av efter hennes stora genombrott, efter albumsläppen 1992 och 1995 tog hon en fem år lång paus. Hon beskriver den inre pressen som uppstod i att lyftas fram som ”speciell”, en slags fiktiv person i media. Att bemötas som den personen, gjorde att hon upplevde en förvirring i identitet. Lisa berättar att hon trodde sig behöva leva upp till hur andra trodde att hon var.

När Anna frågar om Lisas dåvarande relation till maken Henrik (numera ex-make) blir det både ärligt och charmigt. Lisa beskriver mötet som en ny typ av förhållande, där hon inte behövde göra sig till eller genomlida något slags drama, ”han var bara lugn och hörde av sig, han svek liksom inte”. Det hon säger ger, 19 år senare, djup och kropp till vad låten Himlen Runt Hörnet kan handla om.

”Här kommer han. Han går ner för min gata.
Jag hör hur dem pratar. Jag tar på mig jackan”

Kungsholmen i Stockholm, en första värmebölja har redan svept över landet och med det oron över att sommaren 2019 kommer bli lika het som den i fjol. Men värmen mattas av och denna majdag är krispigt kall, så som jag minns maj som barn. För lite kläder och vackert väder bestämmer jag mig för att promenera, i korsningen Sankt Eriksgatan/Fleminggatan ser jag honom. Mauro Scocco. Jag blir förlägen.

Låten och albumet, Himlen Runt Hörnet, kom 1992 och genererade tre rockbjörnar och tre grammisar till Lisa Nilsson, även Mauro Scocco och Johan Ekelund belönades med en grammis vardera för albumet (Årets kompositör respektive Årets producent). Skivan, en mix av pop, soul och R&B innehåller flera guldkorn. Lisas röst, Scoccos texter och Ekelunds produktion gifter sig som smör och fisk, vin och musslor, kräftor och dill – utsökt. Men om vi, kniven mot strupen, tvingas välja så är Himlen Runt Hörnet albumets bästa spår. Singeln ligger på Svensktoppen i 17 veckor det året, i april når den en förstaplats. Under veckorna som följer kan man inte klandra låten för att den tappar placeringar, konkurrensen på Svensktoppen detta år är benhård.

”Det kan vara svårt att leva, det kan vara svårt att tro.
Så mycket vansinne här, runt vårt klot”

1992 är ett händelserikt år i vårt land. Friggebo föreslår We Shall Overcome, 20-kronorssedeln införs och tioöringen upphör, EM i herrfotboll spelas i Sverige, Eurovision Song Contest hålls i Malmö, TV4 introducerar morgon-TV, en spårvagn skenar i Göteborg där 13 personer omkommer och Lasermannen härjar men grips tillslut i juni. En varm och torr försommar orsakar även flera skogsbränder och Sveriges Regering lägger under hösten fram stora krispaket för att få fart på ekonomin.

Även ute i världen är det dramatik: flertalet passagerarflygplan störtar, många europeiska länder erkänns som självständiga stater eller röstar för självständighet, Bosnienkriget startar och belägringen av Sarajevo lämnar efter sig 20 000 döda, 56 000 sårade varav 15 000 är barn. 1992 söker 84 000 personer, främst från forna Jugoslavien, asyl i Sverige. Kravaller uppstår även i Los Angeles till följd av en friande dom av fyra polismän som misshandlat en svart man, Rodney King. Bill Clinton vinner det amerikanska valet. Sex år senare ska han också bli den andre presidenten i Amerikas historia att ställas inför riksrätt.

”Så många människor omkring mig, utan varken mening eller mål”

Det är en komisk syn; svensk riksdags öppnande 15 september 2015, Lisa Nilsson framför med komp av två gitarrister, magnifikt Himlen Runt Hörnet inför en stel publik. Kungen ser som alltid förvånad ut, Kronprinsessan verkar något besvärad, Anders Ygeman ser upp i taket. Men när Lisa improviserar, byter ut texten, sprider sig både leenden och allsång. Andreas Norlén ser ut som ett busigt barn, Stefan Löfven myser likt en nallebjörn och Ibrahim Baylan klappar glatt i takt.

Lisa säger vid samma tillfälle följande om låten: ”Den kanske aldrig har passat så bra i tiden någonsin som den gör just nu. Som det är med poetiska kulturyttringar så talar dem ett väldigt brett språk, det går att läsa in nästan vadsomhelst: kärlekslängtan, utsatthet, längtan efter förälskelse eller gud, längtan efter att slippa gå ensam i världen. Den kan även mana till allsång, vem vet.”

Som ung tänkte jag att den där ängeln som Mauro skrev om och Lisa sjöng om var en hett önskad partner, men när jag hör låten idag, blir budskapet alltmer spirituellt. Himlen Runt Hörnet är att hitta hem i sig själv, hitta tillit till något mer i en kaotisk värld. För sanningen är Lisa, att låten alltid kommer passa bra i tid, den kommer också fortsatt mana till allsång. För den inger hopp.

”Du såg åt mitt håll, men jag låtsades som ingenting”

Jag vågar inte gå fram och hälsa på Mauro där i korsningen, inte berätta likt ett fan om något minne jag har till hans musik. Tanken på att räcka fram handen som musikjournalist känns än mer självförhärligande. Nej, en svensk tiger. Jag vandrar vidare och konstaterar att min gamla arbetsplats, kemtvätten på Fleminggatan ligger kvar. Allt och ingenting förändras. Men så dyker han plötsligt upp igen, Mauro. Står och ser förvirrad ut vid ett gatuhörn, som han funderar över vilket år det är. Historien upprepar sig. Jag tvekar, men nej, det är för pinsamt att gå fram.

Målet med min promenad är Vattumannen Bokhandel, butiken som alltid legat på Drottninggatan har bytt adress till Fleminggatan. Allt och ingenting förändras. Låt oss i alla fall hoppas att åtminstone en till sittande amerikansk president ställs inför riksrätt.

(Ovan citat är från spår på albumet Himlen Runt Hörnet, 1992)


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA