x

"Att de inte är kändare är helt oförståeligt för mig"

"Att de inte är kändare är helt oförståeligt för mig"

RESAN: Novoton firar 15 år med en stor fest. Här berättar skivbolagets grundare om fem upplevelser på vägen.
 
Att starta ett skivbolag igen (Novoton är Daggan Stamenkovics fjärde label) när många av hans skivbolagskompisar la ner eller la sina skivbolag på is var både en slump och ett medvetet val.
 
– För mig har musiken varit en väldigt viktig del av mitt liv och jag kunde inte på något sätt se en framtid där musiken inte skulle vara lika viktig.
 
Må så vara att intäkterna vid den tiden (2004) hade krympt till extremt låga nivåer på grund av gratisnedladdning online, men Daggan var helt övertygad om att detta skulle vända när musikbranschen, som han då tyckte själva hade en stor anledning till att det såg ut som det gjorde, tog sitt förnuft till fånga och satsade helhjärtat på internet.
 
– Den här gången ville jag ha en label som inte var så genrebunden som mina tidigare hade varit men tanken var densamma. Att bara jobba med band/artister som hade ett eget uttryck och som jag älskade. Och trots att jag älskar alla ”mina” band så är här några som lämnat lite djupare avtryck och på olika sätt varit med och definierat skivbolaget Novoton.
 
I GAFFAs artikelserie RESAN väljer mannen bakom det eminenta bolaget ut fem viktiga delar under resans gång.
 
Novak/Antennas
 
– Utan Novak inget Novoton förmodligen. Hade ganska nyligen flyttat till Visby och en ny vän ville gå ut och ta en öl. Vi hamnade på Effes och just den kvällen spelade Novak. Jag blev helt förälskad av Chrilles sångröst och den glammiga indiepoppen som backade upp den. Hälsade på bandet efteråt och fick en demo som jag lyssnade en hel del på innan jag kontaktade dem. Min tanke då var att hjälpa dem att spela in ett album och hitta ett skivbolag som ville ge ut det. När albumet var inspelat så var det ett par bolag som var intresserade men ingen ville i slutändan satsa på nya band just då vilket gjorde att jag bestämde mig att starta ett skivbolag igen och Novoton var fött. Lite skoj kuriosa: efter att de hade bytt namn till Antennas var de och spelade en hel del i Tyskland där de också fick en smärre indiehit med låten Lies som även gaycommunityn där tog till sitt hjärta.
 
 
Pascal
 
– En kompis band från Stockholm skulle spela i Visby och bjöd in mig till spelningen vilket gjorde att jag hamnade på en indisk restaurang i Visby där Rockförvaltningen ibland arrade spelningar. Och som förband var inga mindre ett helt nytt band från Gotland, som gjorde sin andra eller tredje spelning. Måste också sägas att Johnny från Novak (som då också jobbade med Rockförvaltningen) hade sagt att jag borde komma och kolla för han trodde att jag skulle gilla det nya gotländska bandet. Bandet var Pascal och jag blev helt klubbad och förtrollad från första trumslaget. Mimmis brutala bankande och Isaks och Manuelas desperation gick rakt in i hjärtat. Jag vet att jag gick fram efter spelningen och pratade med de och sa att vi MÅSTE jobba ihop. Jag var dock en smula överförfriskad så de undrade vad det var för konstig farbror som var så pepp och glad. Deras demos var slut så jag fick be Johnny att ordna ett ex några dagar senare. Men jag visste redan efter första låten jag hörde att jag måste jobba med dem. Tyvärr var inspelningen av första albumet lika kaosartad som det första mötet var oväntat. Producenten, som själv hade tjatat att få spela in skivan, hade fått återfall just den helgen så det slutade med att Pascal och jag själva fick göra inspelningen. Det var sommar och asvarmt, hela Pascal instängda i ett pyttelitet rum spelandes för livet i underkläderna. För evigt inetsat i mitt minne. Tyvärr fick vi inte till tyngden vi ville ha utan slamrigheten tog över lite, men energin och de grymma låtarna satte Pascal på kartan direkt. Men fem album senare är de fortfarande mina absoluta älsklingar.
 
 
Paper
 
– Jag kör runt i Stockholm en kväll (typ 2005) och på radion är det P3 Demo (tror jag det hette) som spelade en låt som jag blev helt förälskad i. Nån slags garageaktig 60-talsdoftande pop och jag hinner bara höra att bandet heter Paper. Försöker redan dagen efter att kolla upp dem men bandet med det mest ogooglebara namnet gjorde att det inte var så lätt att hitta nåt. Frågade P3 Demo men de hade ingen kontaktuppgift och de verkade inte finnas nånstans på nätet. Kunde inte riktigt släppa den där låten och nämnde den för några vänner i musikbranschen men ingen lycka. Så nåt år senare får jag ett mejl från Ola på Luger som undrade om det inte var jag som hade letat efter Paper och att de skulle spela förband till nåt på Debaser. Spänt tar jag mig dit för att se och höra nåt som var ganska olikt det jag hade hört på radion. Möts av nån slag mörk och krautig syntpunk men med otroligt fina melodier. Får en demo och snack efter spelningen och med låtar som My Life Is Going Under tog det inte nån tid alls för mig att att bestämma mig. De var ett ”Novotonband” through-and-through.
 
 
Skriet / I.B. Sundström
 
– Efter två Pascalalbum hörde Isak av sig och sa att han hade startat ett nytt projekt tillsammans med Jacob Frössén och jag blev självklart väldigt nyfiken. Åkte till replokalen, i källaren på Årsta Folkets Hus (där även Pascal repade då), och fick höra det som skulle bli Skriet. På många sätt motsatsen till Pascal musikaliskt men ändå så besläktat. Vid det här laget hade jag lärt känna Isak ordentligt och skulle ha betalat en inspelning som han ville göra ohört. Det blev början på tre album med Skriet som alla är på min personliga topplista. Efter de tre skivorna ville Isak testa att göra ett ”temaalbum” och I.B.Sundström-projektet drogs igång. En inspelning som tog ganska lång tid att få klar och där Jonas Teglund, som från början bara skulle spela bas på skivan, blev mer och mer involverad som medproducent. Släppet av den skivan och den utsålda spelningen på Dramaten kommer leva länge i mitt minne. Helt fläckfritt!
 
 
Knivderby
 
– Jag älskade MySpace och hittade mycket bra musik som jag gillade där och ett av banden som jag gillade lite extra var Knivderby. Grymt bandnamn, kalasfin logga och första låten jag hörde, Hårdaste Katterna I Stan, gjorde att jag blev ett fan direkt. Jag vågade inte heller kontakta dem i början, så osäker gjorde deras skeva postpunk mig. Men jag älskade det 100 procent. Oscars sätt att sjunga är nog fortfarande nåt som delar folk i att vara fanatiska fans och att inte förstå det alls. Sen tog det tyvärr alldeles för lång tid innan jag började jobba med dem. Varje gång de hade ett nytt album klart så hade jag inte tid att ta mig an något mer och samarbetet kom inte igång förrän på deras femte album Uppochnervända Kors. Som ”fanboy” är jag extremt nöjd över att ha varit inblandad djupare på deras tre sista album Olösta Gåtor Ur Mänsklighetens Historia, Helvetesön och Den Första Skörden (kallade De Tre Årstiderna-trilogin) som i mina öron är deras absoluta topp och bland det bättre som gjorts i rocksverige. Fantastiska texter och grymma låtar. Att de inte är kändare är helt oförståeligt för mig. Att ett band gör sina tre bästa album i slutet på en nio album-karriär är hur stort som helst. Och som extra topping så fick jag lära känna Fredrik Georg Eriksson och ge ut två finfina album med honom också.
 
 
Lyssna in dig på hela Novotons låtrepertoar här.
 
 

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA