x

Kvelertak: “Vi både hatar och älskar varandra”

Kvelertak: “Vi både hatar och älskar varandra”

Friktion och oenighet står på tapeten när norska punkmetalbandet Kvelertak släpper nytt album. Med en titel som lätt får en att tro att ont blod spillts mellan nuvarande och före detta medlemmar djupdyker GAFFA ned i Norges oljenav och klubbdöd.

Inför nya albumet Splid har ni bytt ut två av medlemmarna, sångaren Erlend Hjelvik och trummisen Kjetil Gjermundrød, hur kom det att påverka bandet?

– Den här gången har inspelningen varit väldigt annorlunda på många olika sätt om man ser till hur vi spelade in tidigare album, säger gitarristen Vida Landa och fortsätter:

– Vår nye sångare Ivar Nikolaisen blev medlem i bandet i slutet av festivalsäsongen 2018 så han blev så att säga inslängd i det stora maskineriet. Kort därpå, i början av 2019, åkte vi ut på en stor turné med Mastodon vilket gjorde att när vi väl gick in i studion för att guida in låtarna till nya skivan så hade vi ett sammansvetsat band. Förra skivan Nattesferd var något som vi snarare jammade fram i repan, producerade själva och spelade in live i studion. Vi ville ha en rå ljudbild och göra något annorlunda. Men när det kom till vår nya skiva kände vi tidigt att vi ville ha en producent och efter att vi pratat fram och tillbaka med Kurt Ballou som producerade våra två första album. 

Hur kom det sig att valet föll på Kurt Ballou igen?

– Ja du … förra skivan spelade vi in i Oslo och det är också i Oslo som de flesta i bandet bor. Att åka till Salem, Massachusetts där Kurt har sin studio hjälpte oss att fokusera på albumet. Vi bokade in oss i tre veckor, hyrde en lägenhet ovanför studion vilket gjorde att inspelningsprocessen blev väldigt intensiv. Något som påminner en hel del om tiden då vi spelade in de två första albumen.

Ja, ni släppte en video med samlade klipp från inspelningen, men det ser ändå ut som att ni hade en lagom dos galenskap i mixen.

– Ja, men vi gillar att ha det på det sättet. Visst kan det vara tröttsamt men det fångar energin i musiken att spela in under en sådan kort tid. Även om vi fortfarande körde en hård deadline med förra skivan så var vi ändå på hemmaplan och det skapade ett mer avslappnat klimat.

Det norska ordet splid betyder oenighet men även friktion och en hel hög andra synonymer. I vilken språklig kontext ska lyssnare läsa titeln?

– Till viss del med alla orden och synonymerna i åtanke. Det var en bra titel för oss, dels för att det är ett äldre norskt ord som fortfarande används men inte så frekvent. Dels för att ordet låter ballt och bra för en albumtitel. Och dels för att ordet till viss del summerar alla olika titlar och teman på albumet samt de personliga upplevelser som vi medlemmar har gått igenom de senaste åren. Dessutom har vi nya medlemmar i bandet så titeln fungerar väl med vad Kvelertak är just nu.

Dock får namnet det att låta som att medlemsbytet inte skedde smärtfritt, eller läser jag in för mycket i titeln?

– Mjo, du läser nog inte lite mer än vad vi själva tänkt där. Men det kan också syfta på att vi hållit på i snart 14 år och har växt in i varandra. Det är rätt konstigt när någon lämnar den enheten.

Hur tar du personligen och relaterar till titeln?

– Det här är inget vi vill fokusera på men jag tycker det är värt att nämnas att ordet har olika innebörd för alla sex medlemmar. Det har skett förändringar i våra liv sedan vi släppte föregående album. 

Men om vi ändrar på frågan och fokuserar på hur låtarna relaterar till titeln. Vad svarar du då?

– Den huvudsakliga drivkraften har varit att göra vårt bästa album någonsin men alla är vi influerade av hur omvärlden ser ut just nu. Så mycket polarisering sker runt om oss och om du går igenom låtlistan så ser du att första halvan av albumet är mer punkrockiga och glada medan andra halvan av albumet faller över i ett mörkare sound. Detta är något som återspeglas i de bilder som medföljer skivan, bland annat omslaget. För mig symboliserar det lite av en ny början, men när du tittar i konvolutet har vi det svarta och ett uppochnedvänt kors. Allt om allt är det en talande bild om vad Kvelertak är; allting och en del av båda världar. Vi är Yin och Jang, vi både hatar och älskar varandra.

En låt som fångade mitt intresse på plattan var Rogaland. Ni har valt att döpa den efter den del av Norge som är själva navet för oljeindustrin och som även haft högst arbetslöshet i landet.

– Nästan hela bandet är från Rogaland och Stavanger, oljans huvudstad i Norge. Låten är både en hyllning och en kritisk spark hur den delen av Norge sköter sina resurser. Man kan säga detta om alla platser i världen men när man har naturtillgångar så hittar man alltid ett sätt att förstöra det så att inget finns kvar. Även nu när de försöker byta över till förnyelsebar grön energi genom att sätta upp vindkraftverk så kommer de behöva sätta upp så många vindturbiner att det förstör djurlivet. Så länge människor vill ha mer och mer av allting och kan tjäna pengar på det så kommer du alltid att förstöra någonting. Vi tar inte ställning i frågan utan låten är mer en kritik av hur vi som människor förvaltar våra naturliga tillgångar. 

Så hur känns det att titta tillbaka på din födelseort och släppa en sådan här låt?

– Vi brukar oftast skriva med en ironisk distans till olika saker. I detta fall är det en hyllning samtidigt som vi inte nödvändigtvis faktiskt känner så. Om jag saknar platsen? Jadå, men vi är i Stavanger hela tiden både för att turnera och att besöka familjen. Det är en fantastisk plats, speciellt på senare år. Det kulturella som sker där är totalt annorlunda från det som skedde förr i tiden när vi valde att flytta därifrån. Det finns studior och en ny scen av rockband som är på frammarsch. Vad detta beror på vet jag inte men för några år sedan förlorade många sina jobb inom oljeindustrin så kanske har det gett folk mer tid och intresse för att söka sig till spelningar och andra kulturella evenemang.

Här i Sverige är det tvärtom, här lider vi av den stora klubbdöden.

– Det händer i Norge också, framför allt i Oslo. Alla klubbar som vi brukade spela på i början av karriären har stängt ned men lyckligtvis är det alltid en ny klubb som öppnar någonstans. Flera städer har råkat ut för samma sak så därför är det tufft att se att Stavanger, som vi ansåg var död när vi lämnade, sjuder av kultur.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA