x

Omstarten – intervju med Agnes

Omstarten – intervju med Agnes

Med nya kunskaper, ett kreativt uppvaknande på ett camp och idén om att tänka tvärtom har Agnes tagit flera steg vidare. Men det krävdes också en längre paus för att komma dit.

Det var februari 2014. Efter en lyckad Så Mycket Bättre-säsong hade Agnes Carlsson ett momentum hon egentligen inte varit i närheten av sedan Release Me. Nöjesbladets årliga undersökning om vilken artist som stod högst på de svenska skivbolagens önskelista basunerade ut att Vänersborgs stolthet där och då var mer åtråvärd än såväl Robyn som Avicii. Således torde vägen vidare uppåt ha varit krattad och klar.

Men bakom fasaden stod allt inte rätt till.

En mindre smickrande recension i Expressen efter en halvdan turnépremiär i Göteborg varnade för att sångerskan kunde förbli ett one-hit-wonder och ansåg vidare att hon faktiskt inte var någon ”föredetting som måste ta alla chanser att uppträda”.

Inte långt senare bestämde hon sig vid blott 26 års ålder för att lägga ner helt, på obestämd tid.

Nu skriver vi våren 2020 och i en soffa på Söder Mälarstrand sitter en återuppstånden Agnes uppkrupen med ett äpple i handen. Sina svarta stövletter har hon tagit av sig och prydligt ställt på golvet nedanför. För att vara så elegant utstyrd i en beige polotröja och ett par matchande rutiga byxor ser hon väldigt avslappnad ut där hon sitter med knäna uppdragna mot hakan. Måhända indikerar det att livet är rätt så mycket mer harmoniskt idag, efter att hon tog den där välbehövliga sabbaten som kom att vara i ett halvt decennium.

Carlsson medger att hon inte mådde särskilt bra under turnén och premiärspelningen där i Göteborg för sex år sedan.

– Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Det var precis innan jag gjorde uppehåll och jag kände ett behov av förändring. Jag kände att jag inte var ärlig mot mig själv. Sammanhanget och var jag befann mig kändes helt enkelt inte rätt. Samtidigt kan jag när jag tittar tillbaka inte säga att jag ångrar något eftersom man tar beslut utifrån var man befinner sig där och då.

FÖR UPPSTYRD FÖR ATT FREAKA UR

Ni vet hur allt började. Idol-vinsten gav henne en möjlighet att leva sin dröm bara månader efter att hon slutat nian. Men medan barndomsvännerna fortsatte längs den utstakade vägen befann sig sångerskan i sammanhang fjärran de förmodade. Långt ifrån det Svensson-liv som egentligen skulle levas när karriären istället kom emellan och accelererade iväg. Till slut kom livet ikapp igen.

– Jag hade jobbat stenhårt i tio år och fått vara med om otroliga saker världen över. Men tempot var så högt och det satte sig till slut i kroppen. Jag tog ett blodprov vid avbrottet och värdena var helt uppochned, de visade på långvarig stress. Så den första tiden ville jag bara ta det lite lugnt och få vara ledig. Under nästan ett år reste jag bara runt. Parallellt med det skrev jag och lekte i studion utan deadlines, vilket var en del av processen. Det var ju inte så att jag freakade ur helt även om jag hade som målsättning att släppa allt, men jag är för uppstyrd för det, haha!

Vad har du mer haft för dig?

– Den här perioden gav mig möjlighet att göra annat, vilket var viktigt. Gå kurser som intresserade mig, vara delägare i företag och använda mig av kunskapen jag fått genom artisteriet men utan att behöva vara ansiktet utåt.

gallery_large

AGNES BAKLÄNGES

En tid efter att Agnes bestämde sig för att göra uppehåll avbröt hon samarbetet med både sitt gamla management och sitt tidigare skivbolag Roxy Recordings. På det viset skulle omstarten kunna ske på ny kula, om och när det väl blev aktuellt. Några schismer eller andra orsaker förelåg inte, menar hon. Att gå tillbaka till samma omgivning igen efter ett fyra år långt uppehåll hade helt enkelt inte känts naturligt. Istället grundade hon egna etiketten Senga Records, vilket baklänges blir – just det – Agnes.

– Senga startades som min egen label och är samtidigt ett projekt som legat lite på lur och som jag inte riktigt vet ännu vad jag ska göra med. Tanken är att det ska vara ett paraply där jag kan göra saker på ett lite annat sätt. Att det är mitt namn baklänges är symboliskt för hur jag vill se och tänka på det jag gör. Att våga göra saker tvärtom innebär att göra dem på nya sätt. Friheten att förverkliga idéer som inte bara rör musik. Senga är för mig en varelse som vågar tänka och se saker ur ett annat perspektiv.

Vid sidan av artisteriet finns också en annan anledning till att Senga föddes. Utöver det kreativa är tanken att även det ibland tråkiga – men enormt viktiga – affärsmässiga ska skötas genom hennes egen försorg.

Jag undrar hur mycket hon besvärats av folk som velat överskölja henne med ”goda råd”. Då nämner hon direkt en person som betytt mycket ända sedan start, och det är managern Dita Kleman:

– Jag har ändå känt att det alltid varit på mina villkor. Så fort jag klev av scenen när jag vann Idol var den första människa jag hälsade på en kvinna som jobbade med PR på skivbolaget. Vi klickade direkt och sedan den dagen har vi jobbat ihop. Nu är Dita min manager och hon har verkligen varit med mig från dag ett. Vad vi än har gjort har vi bollat de närmaste frågorna tillsammans, allt från musik till det visuella. Det har varit skönt att ha en kvinna att göra det med. Med åren har jag insett att hon varit som ett slags filter mot en massa saker som aldrig nått fram till mig. Onödig skit som jag inte behövt ta i.

KVINNO-CAMP GAV NY ENERGI

Agnes sätter sig till rätta i soffan, engagerad. Det märks att hon med både erfarenhet och distans kommit till insikt om hur branschen kan, och framför allt inte ska, fungera.

– Jag har verkligen reflekterat över det här. Bland det första som hände när jag tog det här avbrottet var att Jenny och Cici Vaz bjöd in mig till ett ”camp” som Studio XX anordnade. Det var första gången jag deltog i ett sådant, i ett sammanhang som bestod av enbart kvinnor, vilket var en viktig ögonöppnare. Vi var elva stycken; låtskrivare, producenter och artister. Det är tyvärr vanligt, särskilt bland just tjejer, att alla är sina egna öar och inte connectar med andra. Man går igenom så mycket och tror att man är ensam i det man tycker och tänker.

Hur såg upplägget ut med själva campet?

– Hela tanken med det var att mötas och bolla tankar och idéer, men också berätta vad man gått igenom, var man befann sig, svårigheter och så vidare. Detta var precis innan hela #metoo-rörelsen och jag blev mörkrädd av vad jag fick höra! Så pass att jag började ifrågasätta mig själv, om jag var både blind och döv. Visst, jag har också varit med om en del, men inte på den nivån. Men så för inte så länge sedan insåg jag att haft en nära person som skyddat mig och att hon och jag byggt vårt eget lilla imperium.

Utan att stanna upp låter hon tankarna flöda vidare och konstaterar faktum. Pudelns kärna.

– Man sitter där och är 27 år gammal och inser att det nu är första gången man sitter i en studio med bara tjejer. Alltså, det påverkar en på djupet. Allt blir så tydligt när man märker vilken skillnad det är. Det är så otroligt viktigt att ha kvinnliga förebilder att se upp till, jag tror absolut inte att jag dröjt så länge med att lära mig Logic och börja producera om jag var kille. Undermedvetet har samhället präntat in i en att det inte är något man ska göra som tjej. Likaså dynamiken mellan producent och låtskrivare. Ofta har producenten veto ... Det tror jag också har att göra med att det varit så mansdominerat. Det är så viktigt att få in fler kvinnor både som producerar och i ledande positioner i musikbranschen.

gallery_large

INGA FLER RIVSTARTER

Jag minns hur jag en kulen, blåsig kväll i februari av en slump promenerade förbi skivbolaget Roxy Recordings vid Fridhemsplan. Ni vet, den med tiden allt mer legendariska Cheiron-studions gamla lokaler. Givetvis kunde jag inte låta bli att spana in genom fönstret och fick då syn på ett av Agnes gamla skivomslag på en vägg. Bilden kunde utan vidare ha fungerat som parfymreklam bland hyllorna i en välsorterad Tax-Free-shop. Produkt, inte konst. En förändring av det visuella har också varit tydlig sedan Agnes återkomst i höstas. Jämför gärna karriärens tidigare omslag med de till Limelight, Goodlife och Fingers Crossed.

Skillnaden är markant. Talande för de steg hon tagit som artist och kreatör, såväl visuellt som affärs- och skapandemässigt.

Någonstans längs vägen från rivstarten med Idol fram till tiden efter Så Mycket Bättre började lusten att hålla igång karriären sakta avta. Nu, på vägen tillbaka, väcks saker till liv i lagom takt. Det blir inga rivstarter mer, den saken är klar.

– Jag smygstartade med att släppa en EP. Det var så jag sett omstarten framför mig, att inte slå på stora trumman utan låta det växa organiskt, vilket även gick ihop med den mer klubbinriktade musiken. Istället för att ställa mig vid stora entrén och ropa ”här är jag!” smög jag in bakvägen via källaren och gick uppför trapporna genom huset för att öppna entrédörren inifrån och välkomna folk.

Hur har det varit att börja möta journalister igen och få konkreta frågor om vad du haft för dig?

– På ett sätt tycker jag att det är mer givande att göra intervjuer nu än tidigare. I början var det så himla ”precious” … ”Kommer jag verkligen att kunna formulera mig så som jag känner?”. Nu känner jag mer ett ansvar för att jag fått det här utrymmet och vill göra något bra av det genom att lyfta fram sånt jag tycker är viktigt.

Känner man sig osäker på det mesta när allt som tidigare har gått på rutin nu vants av?

– När allt började för mig var jag bara 16 år och när jag bestämde mig för mitt avbrott var jag 26. Man är inte jättegammal då heller, men det var så tydligt att jag hade kommit till ett vägskäl. Jag kände ett behov av nya intryck och ny inspiration för att växa som artist, men också som människa. Allt hängde ihop med hur min karriär startade och att jag inte kände mig så ”grundad” i det jag gjorde. Jag ville vara fri. Frigöra mig från bilden av vem jag var och inte, både som person och artist. Därför sa jag till mig själv att jag skulle dra det så långt att folk inte ens ska orka fråga vad jag gör nuförtiden! Och om jag efter det fortfarande skulle känna att jag vill göra det här så är det ingen osäkerhet i det. Under de här åren har jag gått igenom en massa olika faser.

gallery_large(Agnes på Avicci-hyllningskvällen i Friends Arena. Foto: Camilla Lundbye)

ALLT HANDLADE OM AVICII

Tim Berglings minneskonsert blev återkomsten till scenen, det första hon gjorde efter alla dessa år.

– Hela det sammanhanget var så speciellt på alla sätt och vis, men det var så varm stämning. Publiken var ju så engagerad, folk stod och både grät och skrattade. Allt var så himla öppet. Så när jag väl gick in på scen fanns det ingen nervositet. Allt handlade om Tim och vi var alla där för honom.

Inte nog med att återkomsten till scenen innebar kvällen i Friends Arena för vännen Tim Bergling, den följdes dessutom av ett framträdande under minneskonserten för Marie Fredriksson. Agnes stämningsfulla version av It Must Have Been Love tillsammans med Per Gessle släpps dessutom som singel i början av sommaren.

– Marie och Micke Bolyos är vänner till familjen, men minneskonserten för henne blev på ett annat sätt eftersom den skedde så nära inpå hennes bortgång. Med Tim hade det gått ett och ett halvt år, så det blev en helt annan stämning. Maries kväll kändes mer som en begravning.

Förutom de känslomässigt laddade minneskonserterna tycker hon om att stå på scen.

– För mig är det heligt. Så direkt. Innan jag går upp på scen mediterar jag, för det är så lätt att hamna i prestation vilket i sin tur leder till nervositet. Man tar bort fokus från sig själv och tänker mer på vad man vill ge och kan på det sättet förhoppningsvis beröra.

Planerna för den fortsatta återkomsten har förstås grusats en aning av pandemin, men Agnes har utnyttjat vacuumet till att arbeta vidare med sina projekt.

– För första gången i mitt liv känner jag att jag kommer att vara klar i tid med något, skrattar hon.

Många artister har streamat live från sina studior eller det egna hemmet, men Agnes har gjort en egen variant som finns tillgänglig sedan början av sommaren.

– Det är väldigt fint att låta folk komma lite närmare en genom livestream, men samtidigt har det blivit så många som gjort det och då vill man hitta sitt eget sätt att göra det på. Vi har gjort alternativa versioner av de nya låtarna live i studio, men det var faktiskt inbokat redan innan pandemin slog till. 

"ATT STÅ PÅ SCEN IGEN HAR GETT MIG NYA INSIKTER"

Senare i sommar släpper Agnes singeln Fingers Crossed, men även om material finns till ett helt album är Agnes fast bestämd att inte släppa mer förrän allt är genomarbetat och känns rätt.

– Albumet kommer i början av nästa år. Det här året ska användas som ett öppet fönster att hitta tillbaka och låta det växa organiskt. Att stå på scen igen har gett mig nya insikter. En del av mig vill släppa allt på en gång, idag! En annan del av mig gillar att släppa en låt i taget. Jag är på en helt annan plats nu än vad jag var för bara ett halvår sen. Pandemin har inneburit att man lyssnar på sitt material på ett annat sätt.

Alltså är det bara att snällt vänta in varje kommande tillfälle den återtända popstjärnan blinkar till. Men har man väntat i fem år så borde tålamodet räcka även nu.

SIDESTORY 1: Intensivkurs i Örnsköldsvik

Uppehållet öppnade upp för att bredda det egna skapandet, inte minst att skriva låtar. En dimension gick emellertid förlorad de här åren utan att Agnes själv lade märke till det:

– När jag börjat uppträda igen har jag även insett hur mycket det tillför låtskrivandet. Det är så lätt att tappa det perspektivet på vad som händer med en låt på scen när man som jag bara har suttit och skrivit under en så lång period. Mitt låtskrivande är uppdelat i olika faser; produktion i Logic, akustiskt vid pianot och just nu är jag insnöad på texter. För att inspireras läser jag massor, allt från sångtexter till poesi och böcker.

För att hjälpa komponerandet gav hon sig också fasen på att lära sig producera. En intensivkurs i Örnsköldsvik gav en rejäl skjuts i utvecklingen.

– Jag är den sortens person som när jag tar mig an nya saker vill lära mig av någon som har koll, sedan kan jag ta de verktygen och bygga vidare från det på egen hand. Under en period hade jag skrivit men var så frustrerad över att bara kunna spela in sång på Logic men inte så mycket mer. Frustrerad över att vara så handikappad och beroende av andra. Så jag insåg att nästa steg var att lära mig Logic. Jag tog kontakt med Ulla som startade Musikmakarna uppe i Örnsköldsvik och berättade att jag ville ha en snabbkurs, vilket resulterade i att jag åkte upp och satt hela dagarna med en person som lärde upp mig. Kan du bara grunderna är det sedan upp till dig själv att greja vidare. För mig var det en stor dörröppnare. Jag var som ett barn som fått tillgång till mammas sminkväska! Jag ville testa allt och det fanns inga regler.

Hur gjorde du för att nöta vidare på grundkunskaperna du fått?

– Strax efter att jag hade gått den kursen åkte vi till Los Angeles och var där i tre månader. Där låste jag i princip in mig på rummet och sa till mig själv: ”nu jävlar ska jag lära mig det här”. Både min syrra med familj och några andra vänner hade kommit över och alla tyckte jag var tråkig, haha! Men det var så värt det. Vad som skapades där blev startskottet för min EP.

För den skull har hon inte några ambitioner att producera allt själv, men säger att kunskapen gett möjlighet att skapa sina egna soniska världar vilket haft oerhörd betydelse. Agnes nyfunna inriktning går att spåra i det nya materialet, dels den mer elektroniskt klubbiga EP:n Nothing Can Compare som kom i november, men också i den mer 70-talsinfluerade singeln Goodlife och inte minst nya Fingers Crossed, en dansvänlig historia som matats med discostråkar, vocoders och annat.

– Jag har alltid inspirerats av det tidiga 70-talets soul och disco, som det Giorgio Moroder gjorde med Donna Summer, Candi Staton och Sylvester, men även av Bee Gees och ABBA. Vi tänkte faktiskt kontakta Björn eller Benny för ett samarbete, men vi ändrade oss eftersom all musik på låten redan var klar.

SIDESTORY 2: Mötet med Cathy Dennis

Låtarna Goodlife och Fingers Crossed har funnits med under en längre tid men skrevs klart i London tillsammans med ingen mindre än Cathy Dennis. Dennis, som efter den egna artistkarriären i början av 90-talet varit extremt framgångsrik som låtskrivare med megahits som I Kissed A Girl och Toxic.

– Första gången vi träffades var för tre år sedan och jag gillade henne direkt. Hon är också ganska spirituell som jag och vi har båda gjort liknande resor. Jag skriver gärna inte med andra om jag inte lärt känna dem först eftersom det är så personligt och utlämnande att skriva musik. Om man hunnit lära känna varandra lite upplever jag att det är så mycket lättare att skriva tillsammans och gå mer på djupet. Oftast börjar jag skriva på egen hand, sedan funderar jag ut vem som jag bäst kan bolla text med, som är ”the perfect match” för just den låten. Man vill ha någon som utmanar en och gör en bättre. När man skriver på engelska är det dessutom bra när personen är engelsktalande. Så kändes det med Cathy. En fin och fantastisk person.

Någon fler du gärna skriver tillsammans med?

– En annan favorit är Sharon Vaughn som jag känt i många år. Hon är också fantastisk och hon har så många historier att hon hade kunnat skriva tio böcker! Första gången vi skrev ihop var 2009 och vi har haft kontakt sedan dess. Hon har varit mycket här i Stockholm och jag hos henne i Nashville.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA