x

Blunda och hoppa – intervju med Miriam Bryant

Blunda och hoppa – intervju med Miriam Bryant

Nästa år fyller Miriam Bryant 30. För dryga tio år sedan, samtidigt som hon tog klivet in i den svåra 20-årsåldern, inledde hon sin artistkarriär. Det senaste decenniet har förflyttat henne från Göteborg till Stockholm, tagit henne från metaforiskt låtskrivande på engelska till att skriva låtar med Jocke Berg och Veronica Maggio på svenska. Med GAFFA pratar hon om att ta klivet rakt ut.

Alvik i Stockholm. Här har du utsikt över Mälaren där den flyter mellan Kungsholmen, Bromma och Essingeöarna. Det här är platsen som Miriam Bryant kallade hem under flera års tid. För ett år sedan sålde hon den första lägenheten som varit hennes helt egna och flyttade härifrån, men när det är dags för intervju är det Miriam som väljer platsen.

– Det känns så himla naturligt att ta Alvik för det var mitt första hem, det var första gången som jag fick bo och känna mig vuxen, säger Miriam.

I låten Du Med Dig sjunger Miriam raderna ”Stockholm, har spillt er tid / Jag blev aldrig du med dig / Jag kanske klantade mig / Från Söder till Solna så har du mig hånat”. Något som låter som en komplicerad relation till huvudstaden, eller snarare till tiden hon har spenderat i den.

– Jag har en komplicerad relation till allt, säger Miriam och skrattar trött åt sig själv. Det har varit lite stökigt och trassligt. Det är mycket mörker man går igenom när man är ung vuxen, och särskilt i den här branschen. Det är mycket ledsna människor … dekadens typ. Och ibland kan det vara svårt att hantera, det är vad den låten handlar om.

Vad har du för relation till Göteborg?

– Jag har typ ingen relation till Göteborg. Det är lite synd för ju längre man bor ifrån en stad desto mer händer det där som man missar. Ibland är det som att jag kommer dit och så är det som en ny gata någonstans. Jag kan inte gatunamn i Göteborg men jag kan typ alla gatunamn i Stockholm. Man känner sig lite off, samtidigt som jag gillar att komma hem för det känns som min stad.

Känner du dig hemma i Stockholm?

– Ja verkligen, och det har jag gjort länge. När jag flyttade in här i Alvik som inneboende så bodde jag i den lägenheten två år. Tre kanske till och med. Han jag var inneboende hos var nästan aldrig hemma och det var bara så jävla skönt att få vara vuxen och själv. Åh vilken fin tid det var, jag blir typ lite rörd när man tänker på det.

Att Miriam Bryant är en känslomänniska är uppenbart. Vi pratar om hur irriterande klyschigt det är att påstå att det beror på en eventuellt nedärvd melankoli. Miriams pappa är britt och hennes mamma är finsk, med rötterna i Karelen. Miriams mormors barndomshem ligger i ett område som nu tillhör Ryssland.

– Min mormor och morfar har mycket krigshistorier, finnarna var ju med i andra världskriget och de har ju haft beef med ryssarna. Min gammelmormor fick aldrig se sitt barndomshem igen, hon fick fly. Det har man ju fått höra. Men melankolin kommer väl … jag vet inte. Tänk om det är därifrån då? Och så har man blivit trotsig bara. Finnar är ju mer melankoliska än vad svenskar är. Men britter också säkert.

Och göteborgare?

– Göteborgare, haha, precis. Jag tror bara att det inte är så enkelt att förklara varför man är som man är.

Är du en nostalgisk person?

– Jag är jättenostalgisk av mig. Sentimental. Jag har svårt att släppa taget tror jag, eller tror, jag vet det, säger Miriam och skrattar.

“NÄR FAN SKA JAG KOMMA ÖVER MIG SJÄLV EGENTLIGEN?”

När Miriam reflekterar över den ålder hon snart har vuxit ur beskriver hon sig själv som en förvuxen tonåring. Receptet lyder: åldersnoja och dödsångest, i kombination med ett dysfunktionellt sätt att se på sig själv.

– Jag har brottats mycket med negativa tankar mot mig själv. Och som 29-åring, när fan ska jag komma över mig själv egentligen? Aldrig kanske. Jag kan vara ganska negativt lagd men det vill jag inte vara. Det är det värsta som finns när man inte kan formulera en positiv tanke liksom, eller en ”heja mig”. Det är skitjobbigt.

Längtar du efter att bli äldre?

– Nä … fast jag längtar tills jag lär mig att hantera mig själv. Jag antar att det kanske kommer med åldern. Eller inte. Jag menar, ibland så känns det som att det bara blir värre och värre ju äldre man blir.

Har du mycket åldersnoja?
– Jag är rädd för döden. Jag vill inte att den ska komma närmare. Å andra sidan kan man ju bli påkörd av en buss när som helst typ, eller få Corona. Saker och ting kan hända som man inte kan förutspå. Så det är lika bra att njuta av resan.

Sommaren 2012 var GAFFA kanske den första musiktidningen som skrev om Miriam Bryant genom att premiärvisa musikvideon till debutsingeln Finders, Keepers. Åtta år senare är hon en av Sveriges största artister. Vägen hit har kantats av hårt jobb och vackert låtskriveri, men sett ur Miriam Bryants filosofi har det också varit något av en lycklig slump. Målsättning och drömmar är ingenting som hon sysslar med.

Jag tror inte jag vågar drömma när jag hamnar i en situation som jag hade gjort då, för åtta år sedan. Där det är så nära, man kan nästan ta på det. Då har jag en självförsvarsmekanism att stänga ner drömmandet.

Det kan tyckas låta pessimistiskt, men Miriam ser det inte längre på det sättet. Det handlar bara om att inte hoppas på för mycket och riskera att bli besviken. Som supporter till det engelska herrlandslaget i fotboll vet hon vad hon pratar om.

– Det blir sällan som man tänkt sig ändå, så varför ska man lida två gånger. Förstår du? Det är som när det är fotbolls-VM, när England ska åka ut på straffar. Man sitter och hoppas på någonting och så blir det inte så … den besvikelsen är för tung! Det går ju inte att ta sig upp från det.

Allt i livet kan inte vara som en straffläggning i VM?

– Det var en bra rubrik, livet kan inte vara en enda lång straffläggning. Och man måste ta fler chanser på sig än fem, haha!

Miriams strategi, eller avsaknad av den, för att ta sig framåt i karriären har varit att hålla för ögonen och ta klivet ut.

– Vissa människor är drivna på så sätt att de har ett mål och så tar de sig dit. Jag hoppar bara. Blundar och hoppar. Jag har ingen grand plan och jag har aldrig haft det, säger Miriam och fortsätter:

– Jag tror att jag har varit rädd för att det ska bli för bra. Jag gillar inte att må bra eller vara bekväm i en situation, jag tror inte det ligger i min natur riktigt.

Hur är det att skriva så personliga texter när man ibland brottas med negativa tankar om sig själv?

– Jag tycker det känns jobbigt när det inte är personligt. Jag tycker det känns falskt – inte för att jag tycker att andra är det när de sjunger saker som inte är personliga – men det är ju det jag har att skriva om. Jag vet inte hur jag skulle gjort annars.

Kan du vara hur ärlig som helst när du skriver låtar?

– Inte hur ärlig som helst, då skulle polisen ta mig. Haha, jag skojar! Nej men det är väl ingen. Jag kanske kan vara 90 procent ärlig.

HÅLLA HANDEN OCH STÅ BREDVID

Oblygt skriver Miriam Bryant poplåtar med hjärtslitande textrader. Jag frågar Miriam om förmågan att blicka inåt och skriva om personliga saker har påverkats när det sker så många turbulenta saker i vårt samhälle och omvärld.

– Det är nästan skönare för kreativiteten när det finns så många stora grejer som händer. Det känns på något sätt som att det inte handlar så mycket om musik just nu vilket är skönt, och vid sidan av det så är det en revolution. Jag tycker det är coolt att vara med om. Samtidigt som jag är popartist, vad fan ska jag göra? Jag skriver om kärlek, det är viktigt för mig och några till. Men jag kommer inte flytta några berg med det och det är ganska skönt.

När jag träffar Miriam är det dagen innan midsommar och Stockholm är epicentrum för sommarens första värmebölja. Det har gått dryga fyra månader sedan karantän och social distansering blev vardag. Vi hälsar på varandra genom att nudda armbåge.

– Jag blir deppig när jag tänker på Corona. Fan vilken jävla otur. Man har ju dödsångest för fan. Man får inte göra någonting, det är hemskt. Som att börja dejta sitt ex.

Under hösten planerar Miriam Bryant att släppa en ny skiva, den första fullängdaren helt på svenska. Det skulle knyta ihop påsen på ett år som – trots den globala pandemi som i skrivande stund fortfarande härjar – varit produktivt för Miriam. Den sjunde februari inledde hon sin månadslånga vårturné i Sundsvall. En månad senare, den sjätte mars, avslutades turnén i Göteborg. Fem dagar efter det införde regeringen ett förbud för sammankomster över 500 personer. Våren och sommaren som kom därefter präglades av Coronapandemin. Konserter ställdes in, klubbarnas klibbiga dansgolv stod tomma och tunnelbanevagnarna ekade dystopiskt tomma även under rusningstid.

– Det var verkligen på kukhåret alltså. Vi hade haft turnéavslutning på Scandinavium, vi hade 7 000 personer där inne, och så bara … vad fan hände precis? Jag är skittacksam för att jag hann med turnén, berättar Miriam.

Men halvvägs in i 2020 är det inte längre bara pandemin som härskar över världen. 25 maj dödades amerikanen George Floyd av poliser i Minneapolis. Mordet på Floyd väckte nytt liv i en antirasistisk revolution där Black Lives Matter-rörelsen samlat hundratusentals demonstranter i städer världen över.

Jag blir inte peppad av BLM, däremot väcker det en jävla massa ilska och jävlar anamma, Man vill vara med och visa sitt stöd som vit person … att hålla handen och stå bredvid. Försöka förmedla att man inte försöker förstå sig på någonting utan bara vill ta del av det och vara med.

Det var bara några år sedan som #metoo startade en ny låga i den feministiska revolutionen. Vad som startade som en hashtag och berättelse om övergrepp, ledde till upprop inom otaliga branscher och avslöjanden om många mäns maktmissbruk och trakasserier. Miriam Bryant kan vittna om en förändring i sin bransch, där brudarna står på sig mer och de män som tidigare sluppit undan inte längre gör det. Black Lives Matter-rörelsen har på liknande sätt vuxit sig stor på sociala medier.

– Det är så typiskt oss människor nuförtiden att hata på att det ska vara en internettrend. Det är ju precis vad det är. Det är tillräckligt stort för att ha blivit det. Och det är inte mycket som blir det i allt sorl. Man ska inte underskatta det. Det är la bättre att det här trendar än att det inte trendar!

SEPARATIONSÅNGEST FRÅN SIG SJÄLV

2019 släppte Miriam Bryant sin första EP med egenskrivet material på svenska. Efter hennes medverkan i programmet Så Mycket Bättre hade Miriam redan flera låtar på svenska som legat högt på topplistorna, däribland tolkningen av Lisa Nilssons Allt Jag Behöver. Hennes egen musik var däremot på engelska.

– Min första platta är jättemetaforisk och jag vet inte om det är någon annan än jag som förstår, kanske min pojkvän som jag hade då. Jag fick öva på att skriva på engelska och förenkla ganska mycket, eller göra pop av det.

Även om hennes första album är på engelska var det på svenska som Miriam började skriva, och hon berättar om känslan som fick henne att hitta tillbaka till att skriva låtar på svenska.

– Jag kände nästan att jag fick separationsångest från mig själv när jag skrev på engelska så länge. Jag insåg att jag uttrycker mig inte om saker jag behöver uttrycka mig om. Jag säger inte saker som jag måste säga, jag skriver inte längre av samma anledning. Varför skriver jag? Jag hade liksom inget svar på den frågan under ett långt tag. Men jag saknade känslorna. Jag stängde av dem när jag inte skrev om dem.

Du hamnade lite för långt bort med engelskan?

– Lite så. Språket är jätteviktigt. Engelskan är också jätteviktig, jag kommer inte sluta skriva på engelska men jag kommer aldrig sluta skriva på svenska heller, säger Miriam.

Varje singel Miriam Bryant har släppt sedan hon började sjunga på svenska bekräftar det hon själv  beskriver. Hennes ord och hur hon uttrycker sig känns in i märgen på den som lyssnar. Till hjälp har hon haft några av landets mest legendariska låtskrivare. Innan de pensionerade sig var Miriam körsångerska till Kent och under resorna i turnébussen läste hon upp sina dikter för Jocke Berg. En av de dikterna kom att spela stor roll flera år senare.

– Jag satt med Jocke Berg i studion och han berättade att det fanns en rad från en dikt jag har skrivit som han aldrig har glömt. Och då var det just ordet ”blåmärkshårt”. Sen träffade jag Veronica Maggio på en efterfest och vi var fulla – eller jag var full, jag vet inte om hon var så full – och bara, fan vi måste skriva ihop!

Tillsammans med Veronica Maggio, Maja Francis och Johannes Runemark skrev Miriam Bryant Blåmärkshårt (Mi Amor). Sorgsna munspel inleder låten där nästintill varje rad är en exakt beskrivning av hur kärlek känns när den gör en besviken. I skrivande stund är Miriam i stort sett helt klar med nya skivan, som kommer vara helt på svenska.

– Jag känner mig jättestolt över den här plattan. Jag har jobbat på den ganska länge nu. I alla fall två av låtarna skulle egentligen ha varit på förra plattan så de har funnits med ett tag.

RÖD TRÅD OCH KÄNSLOUTBROTT

Tidigare har Miriam arbetat spretigt, men den här gången finns en tydligare röd tråd. Elias Kapari, som Miriam arbetade med på förra årets EP, har den här gången producerat nästan hela skivan, och Jocke Berg har varit med och skrivit största delen av skivan.

– Jag tycker om att skriva med andra. Jag gillar inte att sitta helt själv och jobba, för då gör jag inte det. Det snurrar för mycket andra tankar i mitt huvud för att jag skulle ha ro till det.

Att Miriam numera följer en tydlig röd tråd har även gått att utläsa i hennes musikvideor, där hon har släppt en serie på tre stycken filmer som alla har tagits fram från samma produktionsteam. Det visuella språket är socialrealistiskt och skarpt, låttexterna gestaltas genom likväl intrikata som smärtsamt tydliga bildscener.

– Det har blivit viktigt för mig. Jag är så jävla snurrig, vet du. Jag har svårt att hålla koll på alla mina egna idéer. Nu är det som att jag har en producent som syr ihop det så att det håller ihop och blir tydligt. Det tycker jag är skitnajs, och så slipper man oroa sig för att det ska sticka ut för mycket.

I de två singlar som har släppts hittills, Nån Av Oss och Passa Dig, levererar Miriam hjärtslitande rader, uppbackade av bombastiska och stora arrangemang. Båda låtarna, precis som hela albumet, handlar om en och samma kärleksrelation.

Det är som små känsloutbrott till den människan, alla låtarna. Vissa är jättefina och romantiserande och andra är inte det, säger Miriam och verkar slås av en plötslig insikt.

Jag är så jävla over it känner jag nu! Jag måste leva lite. Kanske bara åka nånstans, fast det kan man ju inte … men du vet, jag måste leta efter nya topics. Nu har jag fan skrivit om den jäveln i typ två år. Jag orkar inte längre, haha!

Hur är det att skriva ett helt album om en person som har sårat en?

– Jag tittade på en film häromveckan och då sa de en grej som var ganska tröstande. ”At least you loved me then”, eller något sånt. Fan vad gött att man har fått ha det ändå, det var ju perfekt ett tag. Att ha fått uppleva det måste man ju ändå älska någon för.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA