x

Alla David Bowies låtar rankade från sämst till bäst – plats 302-288

Alla David Bowies låtar rankade från sämst till bäst – plats 302-288

Under sommaren 2020 dyker GAFFAs Morgan Storesund Skarin ner i den legendariske David Bowies karriär och presenterar en lista där stjärnans 378 låtar rankas – från sämst till bäst. En låtskatt som sträcker sig från 1965 till hans död 2016.

David Bowie är en väldigt unik artist, kanske den mest unika artisten i vår musikhistoria. Han var en tok. Det är nog det enda sättet att förklara hur någon kunde göra så mycket olika saker under en enda karriär. Hur han hela tiden kunde bryta ny mark utan att någonsin misslyckas. Hur han kunde pånyttföda sig själv som någon helt annan, bara sådär. Och hur han samtidigt både innan och efter de där otroliga åren mellan 1971 och 1983 kunde göra musik som var så otroligt dålig, löjlig och genuint pinsam. David Bowies högsta höjd var så himla hög och hans lägsta botten så galet låg. 

Den här listan räknar in precis varenda låt som är tillgänglig från Bowies långa diskografi. Från det sökande 60-talet, genom det geniförklarade 70-talet, pinsamma 80-talet, snedträffande 90-talet och vägen tillbaka till excellens under sina sista år i livet. Här räknas B-sidor in, låtar som på senare år grävts upp ur arkiven, covers på skiva och från livekonserter. Rubbet! 

Det finns dock några få undantag. Debuten från det vedervärdiga hårdrocksbandet Tin Machine, där Bowie var sångare under sent 80-tal, finns med. Men deras uppföljare Tin Machine II är inte medräknad här. Varför? Jo av den enkla anledningen att den inte finns på Spotify. Inkonsekvent? Kanske. Men vem orkar gräva längre efter något som inte kommer göra någon gladare. Tin Machines debut räcker långt, det lovar jag. Sedan dras strecket vid demos, inga demos. Så alla ni som hoppades på lite mysiga hemdemos från samlingsalbumet Conversation Piece, jag måste tyvärr göra er besvikna. 

Och så har vi det här med låtar som David Bowie gästar, är de med? Ja, ifall han bidrar lika mycket som artisten eller bandet han gästar. Det är ju trots allt David Bowie-låtar som rankas här. Om Bowie bara sjunger någon rad eller en liten hook, då är det ingen David Bowie-låt. Om han däremot tar stor plats och sätter ett ordentligt avtryckt på låten, då är det en David Bowie-låt.

Kolla in listan från början här

  1. Did You Have A Dream (från Images 1966-1967, 1973)

En av de låtar under 1967 som inte kom med på Bowies debut. Den släpptes dock redan 1973 på en samlingsskiva. Did You Have A Dream är lite tokig och tramsig, men också rätt catchy. Bowie drömmer sig bort ännu en gång, framför allt drömmer han om att flyga, som Superman eller med flygplanet Astro Flights magiska vingar. 

  1. Janine (från David Bowie [Space Oddity], 1969)

Under 1969 ville Bowie vara en folksångare. Det tramsiga och tokiga var som bortspolat för en mycket mer seriös approach till musik. Och Janine är en av Space Odditys seriösaste stunder. Bowie tar verkligen i från tårna för att inge stundens allvar. Men han var aldrig någon folksångare och det här trubbiga försöket slog inte helt rätt. Låtens instrument är i disharmoni och otakt, nästan som från en konsert där bandet inte har hunnit repa innan. Och det märks att Bowie anstränger sig, det låter som att han låtsas vara seriös snarare än att han faktiskt är det. 

  1. Tin Machine (från Tin Machine, 1989)

Låten Tin Machine är en ganska bra presentation för vad gruppen var. Ett gäng som ville rocka hårt. På egen hand står den sig ganska bra, det finns inget direkt minnesvärt med låten, men den svänger. Tillsammans med de likasinnade spåren på albumet, känns dock Tin Machine som en “mer av samma sak” typ av utfyllnadslåt. 

  1. After All (från The Man Who Sold The World, 1970)

Unga David Bowie hade alltid en konstig kör när han ville att något skulle kännas artsy eller mystiskt. Den dyker upp på bland annat The Bewley Brothers och For Emily Play. Här är den för första gången. After All låter som något Bowie skulle kunnat ha skrivit under 1967 och sedan återupptäckt under inspelningarna av The Man Who Sold The World. Den har lite weird-Bowie-vibbar. Men låten har en fin saxofon i sig som dyker upp i samband med refrängen. 

  1. Shopping For Girls (egentligen från Tin Machine II, här från ChangesNowBowie, 2020)

Shopping For Girls är en av de spår från Tin Machines andra album som finns tillgänglig på Spotify, här i en annan version med skön slidegitarr och lite cowboy-stämning. Slidegitarren är nog också det bästa med låten, som i övrigt är helt okej. 

  1. London, Bye, Ta-Ta (från Sound+Vision, 1989)

London Bye Ta-Ta var nära att släppas som singel två gånger. Först under Deram-tiden och sedan som uppföljande singel till Space Oddity. Den håller definitivt inte Space Oddity-klass, så när Bowie bestämde sig för att inte släppa den gjorde han helt rätt. Istället släppte han The Prettiest Star. Och faktum är att båda låtarna har samma vibbar, lite 40-talsinspirerade. London, Bye, Ta-Ta är något tramsigare, men i versionen från 1969 fick den sig en bättre produktion med en glammig touch. 

  1. Hop Frog (med Lou Reed, från The Raven, 2003)

Lou Reed och David Bowies vänskap och professionella samarbete är en av de mest ökända i rockhistorien. Under sitt sökande efter framgång i början av 70-talet åkte Bowie till New York för att komma i kontakt med Andy Warhol. Warhol avvisade Bowie, men under samma besök träffade sångaren en annan idol – Lou Reed. Något år senare började Bowies karriär äntligen ta fart efter att han skapat sitt mest kända alter ego Ziggy Stardust. Samtidigt hade Lou Reed hoppat av Velvet Underground och börjat jobba på sin pappas bokföringsfirma. Det var då som Bowie ryckte tillbaka sin idol in i rockvärlden. Tillsammans med Mick Ronson började Bowie och Reed arbeta på ett nytt album som sedermera skulle bli Transformer. Men trots att de stått på scen tillsammans flera gånger och att Bowie hörs till och från i bakgrunden på Transformer, så har de bara gjort en låt under bådas namn. En slarvig sådan, men ändå ganska bra för att vara en låt där de i princip bara sjunger “They call me the hop frog” om och om igen. 

  1. Don’t Let Me Down And Down (från Black Tie White Noise, 1993)

En smörig ballad från Bowies återbesök i den elektroniska världen 1993. Den har en fin refräng. Men det är främst Bowies sånginsats som drar ner här. Han gör till rösten så att den nästan är lite barnslig. Jag tror att det är meningen att vara gulligt, men lutar snarare åt att kännas obehagligt. 

  1. Come And Buy My Toys (från David Bowie, 1967)

Bland de bättre stunderna från debuten 1967. Framför allt på grund av att Bowie för en gångs skull övergett trombonen och oboen för lite gitarr. Riktigt sköna gitarrplock, ska understrykas. Sedan är det ett barntema, igen. Låten handlar delvis om att barn ska komma och köpa Bowies leksaker, men också om att barn ska få vara barn och leka. Inte jobba på pappas bondgård. 

  1. You’ve Got A Habit Of Leaving Me (singel släppt med Davie Jones [And The Lower Third], 1965)

Den första singeln med Bowies tredje band The Lower Third är riktigt catchy. Förvisso låter det som att den då 18-årige David Jones verkligen är 18 eller kanske till och med typ 14. Det är en pojkvasker som sjunger här. Men låten har en grym stegrande struktur med ruffig gitarr och munspel. Lite Not Fade Away sådär.

  1. Like A Rocket Man (från The Next Day EP, 2013)

Like A Rocket Man är en en låt som nästan är bra, men inte tillräckligt bra för att ha inkluderats på det färdiga albumet 2013. Istället fick den se dagens ljus på The Next Day EP, där Bowie slängde ut överblivet material från The Next Day-sessionerna. Han håller på med lite Buddy Holly-trall och refrängen känns intressant, men i slutändan når det inte riktigt hela vägen.

  1. Blue Jean (från Tonight, 1984)

Blue Jean, den största hitten från Tonight, blandar och ger. Versen är rätt snygg med en medryckande hook. Men låten tappar väldigt mycket i refrängen som känns livlös och oinspirerad. Det var en av få låtar på albumet som Bowie skrev helt själv. Han har inkluderat den på flera turnéer. Det är förståeligt, låten är med tanke på versens hook, en hit. Men i kvalitet håller den inte måttet. 

  1. Kingdom Come (från Scary Monsters [And Super Freaks], 1980)

Kingdom Come låter lite som en sämre version av andra låtar från Scary Monsters-skivan. En cover på Tom Verlains original från 1979. I sammanhanget låter det mer som Teenage Wildlife fast slappare. Bowies sångstil från tiden är också en mer utmanande sådan. Han sjöng ofta falskt och trubbigt med flit, vilket i nästan alla fall gjorde musiken mer intressant. Men när materialet inte riktigt håller som här, blir den okonventionella sångstilen mer störig än bra.  

  1. I Keep Forgetting (från Tonight, 1984)

Bowie borde ha satsat mer på den här typen av covers. Alltså en låt som inte är en jättekänd hit. Orginalet är skriven av Jerry Lieber och Mike Stoller (männen bakom bland annat Jailhouse Rock och Stand By Me) och inspelad av den relativt okände Chuck Jackson. Det finns också en hel del fina covers av bland annat Michael McDonald, Joe Cocker och Procol Harum. Bowies version är långt ifrån den bästa. Lite löjlig, men svängig. Han har lånat in låtstrukturen från originalet och lagt på lite blås och gitarr. 

  1. Shake It (från Let’s Dance, 1983)

Shake It är en otroligt catchy låt med ett dansant beat, men i slutändan också helt innehållslös. Enligt Nile Rodgers, discolegendaren som agerade producent på Let’s Dance, fanns det egentligen bara bra låtmaterial för en EP. Men Bowie ville släppa ett album och då slängde man in spår som Shake It för att fylla ut. Kanske hade det gått att göra mer av de möjligheter som Shake It ändå har, men det var aldrig meningen.

Alla presenterade låtar i en Spotify-lista:

Kolla in plats 287 till 273 här


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA