x

EXKLUSIV INTERVJU: Dolly Parton – en hal ikon med ett enormt hjärta

EXKLUSIV INTERVJU: Dolly Parton – en hal ikon med ett enormt hjärta

Dolly Partons saga är lika inarbetad i den amerikanska kulturhistorien som George Washington i landets politiska historia eller urbefolkningens apacheledare Geronimo i nationens folkmordstunga förflutna. GAFFA fick ett exklusivt samtal med countryhjältinnan som säger vad hon tycker men ogillar etiketter.   

Så kallad ”storytelling” kommer med modersmjölken i Staterna. De flesta amerikaner har en berättelse om sig själva och kan den utan och innan. I Dollys version av den amerikanska drömmen växer en flicka upp i Södern. Närmare bestämt i delstaten Tennessee och det mytomspunna Smoky Mountains – som är en del av bergsmassivet Appalacherna som sträcker sig från New Foundland i Kanada hela vägen ner till Alabama i den djupa södern i USA. I en familj med elva syskon och materiell knapphet, men med mycket kärlek och musik. Där formades Dolly. ”Mycket vänlighet och öppna personligheter”, säger hon själv. Det var hennes morbror, Bill Owens, som såg hennes potential. Han hjälpte henne att utvecklas som musiker och tog henne på ett slags sångturné redan som tioåring.

– Jag bara visste att musik skulle bli min business och karriär. Jag har alltid njutit av och älskat det. Och jag gjorde rätt val, eller vad tycker du?

Hennes svar avslutas med att hon höjer rösten några tonarter. Som för att poängtera självklarheten i att det var ett korrekt val. Med över 100 miljoner sålda album är det svårt att säga emot. Hon är den bäst säljande kvinnliga countryartisten någonsin.

”Och jag gjorde rätt val, eller vad tycker du?”, serveras med ett glatt och soligt manér. Som att hon lajvar en reklamfilm. Hon gör så där med jämna mellanrum, glider in i ett slags säljande slogans. Lika ofta låter det som att hon pratar direkt ur hjärtat. Som cynisk europé vill undertecknad komma in bakom detta pansar, men det är lättare sagt än gjort. Som den personliga, men aldrig privata, och sociala hyperamerikan hon är tycks det omöjligt att verkligen få grepp om henne. Hon glider undan med grace och undertecknad är för bländad för att bli frustrerad.

Men hade du aldrig någonsin några tvivel? Många människor från ”värre” platser än du saknar ju den där attityden och självförtroendet att verkligen gå ut och fånga sina drömmar?

 – Mycket kom nog från mig själv, jag har alltid haft en ganska utåtriktad personlighet. Jag har också väldigt mycket tro. Jag växte upp i en kyrka, min morfar var predikant. Jag har alltid trott att allting är möjligt med hjälp av Gud. Jag lever mycket av spirituell och kreativ energi. Jag fick övertygelsen från min tro och Gud – att tro på något, att följa något, att ha någonting att alltid luta sig mot. Sedan var min lust att åstadkomma något alltid större än min rädsla. Jag kände även alltid att jag kunde falla tillbaka på min familj. Luta mig mot människorna där hemma. Så varför inte bara prova. Bara köra.

“GIVETVIS ÄR SVARTA LIV VIKTIGA”

Den 74-åriga ikonen är aktuell med julalbumet A Holly Dolly Christmas. Med tolkningar av klassiska jullåtar, nyskrivna låtar och en serie duetter med sådana som Willie Nelson, Miley Cyrus och Jimmy Fallon. Men det slutar inte där. Hon är också aktuell med en DVD-box, en massiv ”coffee-table book” en musikalfilm på Netflix och en serie bak- och köksprylar (!).

Tänker du aldrig någonsin på att pensionera dig?

– Neeej! Jag vet inte ens hur det skulle gå till. Jag har sett så många av mina drömmar gå i uppfyllelse, jag har ett ansvar inför dem. Jag kan inte bara släppa drömmarna. Jag måste fortsätta med Dollywood (hennes egen temapark i Tennessee, reds. anm.) och fortsätta göra filmer, göra skivor, ta ansvar för de möjligheter jag har fått. Jag har verkligen ingen lust att pensionera mig. Jag hoppas att jag dör en dag knall och fall, mitt i en låt. Förhoppningsvis en låt jag har skrivit. Och lämna livet med ett leende.

Det är klart att det finns människor som stör sig på Dolly Parton. I privatlivet har hon säkerligen hamnat i flera konflikter, som alla människor. Men om jag inte missminner mig så har jag aldrig hört någon säga att de aktivt ogillar countryikonen. Detta skulle kunna tyda på en persona som egentligen inte tar ställning i någon fråga, för att undvika risken att stöta sig med någon. Men med Dolly är hela den där grejen inte helt lätt att varken förstå eller beskriva. Hon har förfinat konsten att ta ställning utan att skriva folk på näsan och samtidigt både falla en konservativ countrypublik och progressiva människor i smaken. En företrädare för den påvra glesbygdsbefolkningen och samtidigt en gayikon. En gåta som talar i klyschor och från hjärtat – samtidigt.

Jag har alltid tyckt att du har varit en politisk artist utan att faktiskt kalla dig politisk?

– Nja, jag pratar om allt möjligt i mina låtar. Filmen och låten 9 To 5 exempelvis, handlar om kvinnor eller bara helt enkelt människor på arbetsplatser. Ja, jag reser mig upp och talar om saker. Men jag tänker inte på det så, att jag är politisk. Jag bara säger vad jag tycker och tänker. Mina egna åsikter om saken. Men jag försöker att inte ge mig in i det där politiska spelet för den ena eller den andre och all den där galenskapen. Jag försöker bara leva som jag tycker och vara mig själv. Visst har jag mina åsikter, mina tankar, men jag som underhållare ska nog inte dela med mig av allt det där. Jag är i underhållningsbranschen och ska föra människor tillsammans, inte splittra dem.

Skulle du kalla dig själv feminist?

– Ja du, jag gillar inte etiketter. Jag gillar inte allt med feminism. Men jag är väldigt feminin och jag tycker att man ska behandla människor med respekt och att människor ska ha en möjlighet att göra allt de vill och kan göra. Jag tycker att människor ska bli accepterade och respekterade. Och bli betalade, jämlikt, för det arbete de utför. Om det är det du pratar om så, ja, gissar jag. Men jag gillar inte etiketter som sagt. Jag tycker bara att alla ska ha samma möjligheter.

Du vädrade dina åsikter om Black Lives Matter-rörelsen nyligen, hur har reaktionerna varit?

– Alltså, det jag sa, sa jag inte som en del av någon rörelse. Det var under tiden det var demonstrationer och rörelsen var i ropet. Men absolut så spelar svarta liv roll. Svarta liv är viktiga! Alla liv är viktiga. Vi är alla Guds barn. Det spelar ingen roll vad vi har för hudfärg. Vi är skapade jämlika och vi ska accepteras och älskas för de vi är. Det jag sa kom inte från någon politisk plats överhuvudtaget. Eller någon rörelse. Det är mina åsikter. Givetvis är svarta liv viktiga.

JOLENE OCH I WILL ALWAYS LOVE YOU

Som ung flyttade Dolly tidigt från sin hemort till countrymeckat Nashville. Där har hon bott i 56 år nu. I musikbranschen har hon varit ännu längre än så. Som en av få kvinnor lyckades hon slå sig fram i countrystad och i en bransch som mest kryllade av en massa män.

Hur har situationen för kvinnor i branschen förändrats under den tiden?

– Inte mycket. När jag kom till Nashville var det bara några kvinnor i branschen. Som Patsy Cline, Kitty Wells och Tammy Wynette. Det är klart att det finns fler män i branschen. Men det finns en liten större chans nu för kvinnor att spelas på radio. Jag accepterades och det är synd att det finns kvinnor som inte fick möjligheten att lyckas lika bra som jag har gjort. Men jag tror att de kommer spela mer av de fantastiska och talangfulla kvinnorna som finns. Vi vinner en del mark.

Dolly funderar en stund, sedan utvecklar hon sitt svar.

– Alltså, mycket har ändå förändrats. Men det är så mycket kvar att göra. 9 To 5 gjorde stor skillnad och vi drog mycket uppmärksamhet till den situationen, men vi har fortfarande en lång väg att vandra. Jag vill inte bli indragen i hela den där politiska grejen, som du sa, att jag var politisk, haha. Jag vill bara att alla ska bli behandlade med respekt och få en chans helt enkelt. Det finns så många kvinnor som är på gång i branschen. Världen kommer missa mycket om man inte ger dem en rättvis chans.

Det var måhända så att Dolly fick en chans, men det var inte en chans hon bara fick. Hon är en gudabenådad låtskrivare. Med hits som nådde långt utanför countryns värld. Två av hennes absolut största hits är Jolene och I Will Always Love You. Låtarna låg båda på albumet Jolene som kom 1974. Båda låtarna klättrade också till förstaplatsen på Billboards countrylista. Dolly har talat sig varm för Whitney Houstons version av I Will Always Love You, som blev en ännu större hit än Dollys originalversion när R&B-sångerskan gjorde en cover på den till filmen Bodyguard (1992) – där Houston också spelade en av huvudrollerna. Även Dolly har spelat i en huvudroll i en film där låten förekommer. Året 1982 spelade hon in låten på nytt till komedin Det Bästa Lilla Horhuset I Texas (!).

Svartsjukedramat Jolene torde vara en av de låtar som det gjorts flest covers på i världen. Och en av de låtar som är populärast på karaokeaftnar. En, kanske med rimliga anledningar, bortglömd svensk version av låten är satirgruppen Spirella Girls cover Brolin Brolin, som handlade om att makan i låten hade förlorat sin man till fotbollen och bolltrollaren Tomas Brolin.

Jag hörde ett rykte att du skrev Jolene and I Will Always Love You på samma dag, stämmer det?

– Haha, alltså, det ligger nära sanningen. Anledningen till att det där dök upp är för att vi gick igenom gamla kassettband som jag hade i mitt valv. Vi skulle rädda dem, överföra dem till hårddisk så att de inte blev förstörda. När vi hittade bandet med I Will Always Love ju på sig så låg Jolene precis efter. Jag vet inte om jag skrev dem samma dag, men de låg på samma band, så jag skrev dem definitivt samma vecka, eftersom jag skriver låtar hela tiden. När du skriver låtar har du ingen aning om huruvida de kommer bli kända eller bli hits. Folk jag jobbade med poängterade att de där två låtarna låg på samma band. ”Wow, jag visste inte det”, svarade jag. Men jag visste att jag spelade in dem samtidigt. Jag kanske till och med skrev dem samma dag.  

Det verkar som att låtskrivande är ganska enkelt för dig?

– Ja, det är ju det. Som jag berättade tidigare, min familj var väldigt musikalisk. Jag fick också förmågan att kunna rimma. Jag älskar musik och att skriva musik. Allt jag upplever är en låt för mig. Jag kan titta på något och forma det till en låt. Det är så jag lever helt enkelt.

TÅRAR I TV

När detta läses är förhoppningsvis det amerikanska presidentvalet avgjort. Dolly Parton är jämnårig med den sittande presidenten Donald Trump och endast några få år yngre än Demokraternas presidentkandidat Joe Biden. Men hon är så olik dessa självutnämnda auktoriteter. Den gaggiga Biden verkar redo för ättestupan och det rasistiska internettrollet   Trump verkar redo för tukthuset. Medan Dolly verkar helt närvarande i vad som pågår kring henne och i hennes land. Hon pratar till både rik som fattig, utsatt som privilegierad. Allt med en värdighet som det ständigt tjatas om i amerikansk politik – men som sällan förekommer.

Det är surrealistiskt att prata med henne. Det är exakt samma känsla som ett första besök i USA. En intensiv känsla av förhöjd verklighet – och att man är något slags rollkaraktär som rör sig inuti en film.

Det är också som att konversera med själva idén om USA, i kött och blod. Den amerikanska drömmen förkroppsligad. Den där svajiga idén om att människor ska slita och därmed få det betydligt bättre. En idé som mer än både konstitutionen och friheten utgör det porösa fundament som nationen anlades på. Samtidigt är det som att prata med en nära vän som genuint bryr sig om en.

Du verkar alltid vara så ytterligt trevlig mot människor, har du någonsin haft typ ett offentligt sammanbrott?

– Haha, jag är rätt lättsam. Men jag kan tala om för dig var du ska stoppa upp den om jag inte gillar hur du beter dig.

Men finns det någonting du stör dig så jäkla mycket på?

– Ja, verkligen, alla har sina knappar som folk trycker på. Jag är väldigt noga med att passa tider. Jag respekterar andra människors liv och tid precis som min eget. Jag gillar inte när folk dyker upp sent till saker. Som inte passar tiden. Ofta är det ju ett helt manskap som väntar på dig. Att tycka att deras tid inte är viktig, jag tycker det är viktigt. Jag är noga med tider.

Till saken hör att Dollys manager ringer mig på exakt angiven tid för avtalat telefonsamtal och ber om ursäkt för att stjärnan är något försenad. Han säger att de ringer upp snart. Och det är ingen Rihanna-försening vi snackar om här – tre minuter senare ringer Dolly Parton på min telefon. Jag översköljs med så mycket av den berömda ”southern hospitality” att jag nästan skäms.

Medan jag skäms finns det andra som gråter i mötet med Dolly. Den pågående pandemin har gjort att de flesta amerikanska, och andra länders, intervjuprogram på TV genomförs via länk. Och Dolly är på ett slags promotionturné för det där batteriet med grejer hon har på gång. I en intervju på The Late Show With Stephen Colbert som sköttes via länk fick hon den luttrade programledaren Colbert att brista ut i tårar.

– Haha, ja, han älskar verkligen att sjunga och har en fantastisk röst – han har kanske irländskt blod i sig. Jag sjöng lite av en sång som min mamma lärde mig. En sorglig sång. Jag vet inte om han verkligen grät, men alla sa att han gjorde det. Det triggade nog någonting i honom. I hans DNA. Det berörde nog honom. Jag hoppas verkligen det, jag älskar honom så mycket.

”Som många amerikaner befinner jag mig under en hel del press för tillfället, Dolly”, säger Colbert när han småfnissande torkar sina tårar. ”Du tog dig igenom mitt skydd, det där var riktigt vackert”.

ETT PRIVATLIV HÖLJT I DUNKEL

Dollys relation till den make hon varit gift med är höljd i dunkel. Hennes man Carl Dean är lika mycket en hemlighet som det mesta i hennes privatliv. Ibland sipprar det ut information som ställer ännu mer frågor än ger några svar. Som det där att hennes hund skulle ha räddat hennes liv när hon ville begå självmord efter att hon hade fått sitt hjärta krossat.  

Hon glider ständigt undan och man bara låter henne göra det. Hon för sig på ett sätt och med en integritet som gör att jag – trots att jag egentligen inte respekterar någonting – vill lämna snaskigheterna helt ifred.

Du har varit gift med din man ungefär lika länge som du har varit i musikbranschen. Har du några äktenskapsråd till yngre generationer?

– Det där är svårt. Vi har varit tillsammans i 56 år och gifta i 54. Jag träffade honom dagen jag kom till Nashville. Vi respekterar varandra. Vi har tillåtit varandra att vara de vi är. Vi är inte i samma bransch, det hjälper mycket. Vi har båda humor och njuter av varandras sällskap. Jag brukar skoja om varför det har hållit så länge, men sanningen är att jag håller mig ur vägen, haha. Man behöver inte vara i varandras ansikten hela tiden. Man behöver lita på och respektera varandra. Ge varandra utrymme och frihet. Bara lita på att man älskar varandra. Och dra inga förhastade slutsatser om någon har en vän eller gör ditt och datt.

Intervjutiden rinner mot sitt slut, men managern har ännu inte avbrutit samtalet. Jag klämmer in en sista fråga.

Jag såg dokumentären om dig på Netflix och någon sa där att du hade ett rått språk som ung, vad menade personen med det?

– Haha, jag gillar att dra skämt. Ibland bara för chockvärde. Jag älskar att dra skämt och ibland är de snuskiga, men de är fortfarande roliga, haha.

Dolly har glidit undan igen. Och ingen är gladare för det än jag.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA