x

Petra Marklund: “Som att en högre makt ville sätta ner foten”

Petra Marklund: “Som att en högre makt ville sätta ner foten”

Petra Marklund berättar om en symbolisk konsert, ett familjebyte och en skrotad überexperimentell skiva – resan som i år ska resultera i ett nytt album.

Konsert i Vitabergsparken, 2015

– Jag, Magnus Carlson, Tomas Andersson Wij och hela familjen Thunberg med flera var inblandade. Den här gången skulle vi ha konsert i Vitabergsparken för att lyfta medvetenheten kring klimatfrågan. Det var två av mina närmsta vänner som dragit igång det här med satsningen Stormvarning. Deras idé var att genom musiken sprida vetskapen om den globala uppvärmningen så snabbt som möjligt. När vi alla hade repat var det dags för publiken att strömma in. Det var smockat med folk och vi var superpeppade på att det var så mycket engagemang. Men precis när bandet började spela slog en blixt ner. Hela himlen öppnade sig och hällde ner vatten över hela konsertområdet. Det var helt sjukt. Från klar himmel. Det var som att en högre makt ville sätta ner foten så vi skulle vakna. Hela scenen, instrumenten och alla vi som stod där dränktes i vatten och publiken sprang ut och iväg efter skydd. Jag tror jag minns den här konserten så starkt för att den blev så symbolisk, och jag har sen dess inte kunnat glömma bort min molande oro för klimatet, och det blev inte bättre när jag fick barn gånger två. Det är längesen nu men här sattes nog ett av flera frön till en del av texterna som jag skrev sen. De texterna höll mina tankar i schack på nåt vis.

Bytte familj

– Efter att jag släppte min senaste skiva Ensam Inte Stark så har jag successivt bytt musikfamilj. Varenda medlem. De flesta hade jag jobbat med sedan jag var 20 år så det var ett extremt stort kliv för mig. Jag gick över till ett nytt skivbolag, nytt management, nytt band, och bokningsbolag, så det blev verkligen att jag började från blankt papper. På nåt sätt kände jag då att jag också ville att skrivandet skulle börja så basic som det bara kunde. Det som förut blev att jag gick in i olika sessions med etablerade namn och producenter blev att jag ringde pianisten (och även jazzkompositören) i mitt band. Josefine Lindstrand heter hon och vi teamade ihop oss. Jag kände verkligen att jag fick utlopp för något jag hade saknat innan, att mycket av min inspiration och där jag hittade melodierna, låg i ackorden, att verkligen få jobba i det momentet lite mer. Pop kan lätt ligga i samma ackordrundor och sväng och jag kände verkligen att jag behövde hitta något mer. Jag tycker att framför allt min första singel Du Äger Ditt Skimmer men även Maneter – där jag skrev musiken med Peter Kvint – speglar det här ganska mycket.

Tillbaka till skolan

– Jag hörde talas om en producentutbildning som låg promenadavstånd från där jag bor och jag kände hur jag bara längtade efter att få dyka ner i producerandet. Just att få lite bättre koll så att jag kunde få mer kontroll över mitt sound. Jag ansökte, kom in och plötsligt gick jag i skolan i källarlokalerna i Fryshuset 9-5 varje dag i ett år. Det var lite speciellt av många anledningar. Jag har ju ändå skrivit massor av musik, släppt en massa skivor och vissa undrade lite vad jag gjorde där. I början kände jag mig som en clown eftersom många kände igen mig, men de vande sig snabbt, och då gjorde jag det också. Men jag pallade inte att gå till skolmatsalen, de där brickorna gav mig panik, haha. Så jag höll mig omkring där nere i källaren, med mina nya fina klasskompisar. 

Skrotade en skiva

– Jag fortsatte att skriva musik vid sidan om utbildningen. Så småningom hade jag material till en hel skiva som jag bestämt mig för att jag skulle producera. Ringde in en massa asgrymma musiker, vi flyttade in i ett hus utanför Nyköping, lagade mat och spelade in min musik. Jag la ner så himla mycket jobb på den här skivan. MEN, jag var inte nöjd och skrotade hela skivan. Det här kalaset kostade mig både pengar och tid vilket inte säger något om kvaliteten, men jag tror ändå att den där skivan behövde bli gjord. Jag minns hur befriande det var att spela upp musiken för mitt dåvarande skivbolag, som förvisso gillade det! Låg på skivbolaget Razzia som älskade smal och kompromisslös musik, men de var nog ganska chockade över min überexperimentella nya grej. Skrattar fortfarande åt det.

José González-producent visade vägen

– Men allt landade ganska kort därefter. Jag hade precis skrivit låten Djur som min nya familjemedlem Universal-skivbolaget tyckte att vi borde släppa, men jag kände inte att prodden hade landat där jag ville ha den och undrade hur jag skulle gå vidare. Jag drog igång Spotify och blev tipsad om en lista jag borde lyssna på. Där låg en remix av låten Killing For Love med José González. Jag blev helt galen i det soundet, ringde min manager och sa att hon måste ringa producenten, vilket hon gjorde. Det visade sig att det var Katharina Grübmuller som var bosatt i Stockholm och som jag jag redan hade träffat via en annan producentutbildning, Equalizer som jag gjorde med Spotify. Och efter att jag och Katharina producerade vår första låt tillsammans så har vi jobbat med nästan allt jag skrivit sen dess. Hon är förmodligen den skickligaste OCH mest lyhörda samarbetspartnern jag någonsin jobbat med. 

Flyttade upp på vinden

– COVID-eran. Vi fick rekommendationer att inte vara i studion, jag hade en på Skeppsholmen där jag jobbade. Så jag flyttade ut och upp på vinden i vårt hus i Enskede. Inspelningen av min första singel Du Äger Ditt Skimmer kändes ju så high tech det kunde bli. Den producerade jag med Oskar Humlebo (Motoboy) och Berlin-bosatta Nico Stoessl via Zoom. Möte efter möte, filer och produktioner som flög över via mejl, finslip via Zoom igen och sen mina vokaler och körer som jag spelade in på vinden. Låten skrev jag med Josefine på pianot nere i vardagsrummet. Nu har jag jobbat så mycket hemifrån så vi får se om jag nånsin kommer att lämna hemmet. Det här lugnet som det här senaste året ändå gett mig, av att känna att det är okej att vara en enstöring som gärna cirkulerar kring sin egen axel, har varit ganska skönt. Nu håller jag på och färdigställer mitt album. Det känns faktiskt så stort att det faktiskt räcker med att gräva där man står efter allt letande och resande. Många av de viktigaste klossarna jag har nu, har liksom varit rakt framför mig hela tiden. Klyschigt men sant!

LISTA: Sex låtar som Håkan inte kommer spela på Ullevi i sommar, men borde!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA