x

KLASSIKERN: Kärlek, drömmar och svek i en blå färg som aldrig skulle blekna

KLASSIKERN: Kärlek, drömmar och svek i en blå färg som aldrig skulle blekna

Redan på sitt tredje album, där mer än hälften av låtarna blev hitsinglar, gjorde Madonna sitt avtryck i musikhistorien. Hon dedikerade den nu 35 år gamla True Blue till sin dåvarande make, skådespelaren Sean Penn, och musikmässigt rörde hon sig mot ett mognare ljudlandskap för att fånga in en större målgrupp. GAFFAs Jim Knutsson återvänder till albumet där stråkar introducerades för hennes fans.

Många av lyssnarna trodde nog att de hade fått med sig fel skiva hem när hitsingeln Papa Don't Preach inledde albumet, som om det vore klassisk musik av Vivaldi. Men 15 sekunder in gör det klassiska 80-talspopsoundet entré. Den musikaliska mixen av gammalt och nytt passade texten där en tonåring är gravid och har bestämt sig för att behålla barnet, oavsett vad hennes pappa eller någon annan tycker om det. 

Detta skapade rabalder i hemlandet USA där kritiker hävdade att rebellen Madonna uppmuntrade tonåringar till att bli gravida. Men underligt nog fick popstjärnan också positiv respons av de kristna grupper som är emot abort, då de tyckte att låten förmedlade ett bra budskap. Så för att försäkra sig om att göra alla upprörda så dedikerade hon sedan låten till påven Johannes Paulus II i Vatikanstaten, varpå han uppmanade alla italienska fans att bojkotta hennes kommande turné.

En perfekt inledning på albumet av en artist som genom livet har stått upp emot patriarkatet som vill blanda sig i vad hon ska få tycka och uttrycka som kvinna, vare sig det rör sig om påven eller hennes egen far i privatlivet. En viktig text med ett dansant sväng som smyger in det positiva budskapet av att bestämma över sitt eget liv, och det var detta som gjorde Madonna till en ikon i samma storlek som Prince och Michael Jackson. Samtidigt som hon i musikvideon hade skaffat en mer glamourös stil och såg ut som en ännu tidigare ikon, nämligen Marilyn Monroe.



Efterföljande Open Your Heart som också blev en hitsingel är en mer simpel och direkt kärlekslåt i dansvänlig och funkdoftande 80-talsupptempo-pop där hon uttrycker sitt begär efter en man. Istället var det musikvideon som skapade kontrovers när en liten pojke smyger in på en strippklubb där Madonna dansar med makten i hennes egna händer. Denna gång med en likhet till Liza Minnelli innan den svarta peruken åker av. Här presenterar hon även den välkända konformade bysthållaren på korsetten som hon tog med sig på den efterföljande turnén.



Albumet var det mest sålda under hela 1986 och det var tydligt att Madonna hade mycket att säga, vilket märks av i första singeln och djupa popballaden om svek, Live To Tell, som föregick skivan. Det var även arbetstiteln för hela skivan som till slut döptes till True Blue efter en annan hitsingel. Madonna var dessutom medproducent och det var tydligt att hon ville ha kontroll över varje steg hon tog i karriären. 

Live To Tell är en klassisk 80-talspopballad med syntar och en funkig gitarrslinga med en melankolisk mystik i botten, medan Madonna tar upp sin komplicerade relation till sina föräldrar. Hon växte upp i en strikt troende katolsk familj och hon känner sig sviken av dem och alla deras lögner. Texten handlar om att orka vara stark i situationer som verkar omöjliga att ta sig igenom, men att sedan komma ut på andra sidan stärkt av vad en klarade av. Och det hörs på äktheten och skörheten i hennes röst att det är självupplevda sår i själen.

Det är mörkt, dramatiskt och känslosamt och låten skulle även förekomma i filmen At Close Range där hennes make Sean Penn spelade huvudrollen. 



Titelspåret True Blue är en naiv, söt och svängig poplåt för dansgolvet. Här riktar hon sig till maken Sean Penn med kärleksfulla budskap om att hon äntligen har hittat den rätte. Det var för övrigt från Sean hon fick idén till låttiteln då han använde sig av uttrycket true blue om deras kärlek, vilket i USA betyder att en är helt trogen och lojal mot en person. 

Refrängen och musikvideon doftar doo-wop och Motown från 50-talet och 60-talet och visar på hennes otroliga bredd som artist, då hon gång på gång återuppfinner sig själv. Som ett The Supremes för 80-talet där Madonna har klonat sig själv till körsångerskor. Det fjäderlätta soundet skriker ut ett budskap om att bara gå ut och ha kul utan ett enda problem som tynger ner en, utan vetskapen om att skilsmässan med Sean skulle vara ett faktum inom bara några år. Den blå färgen bleknade snabbt då Madonna bad om skilsmässa redan året efter att skivan släpptes. 



För första gången så introducerade Madonna ett spanskt tema när hon sparade det bästa till sist i La Isla Bonita. Låtgrunden hade tidigare erbjudits till Michael Jackson som tackade nej till den under inspelningen av albumet Bad. Istället skrev Madonna en text (delvis på spanska) och en melodi där hon tog med oss på en resa till en vacker ö där kubanska trummor, maracas och spanska gitarrer sätter tonen. Hela Europa dansade till den 1987 när den äntligen släpptes som den femte och sista singeln.



Det är vackert, mystiskt och rytmiskt när introt av bongotrummor introducerar en av Madonnas största och mest minnesvärda stunder. Så hårt jobbande som hon var så var detta hennes enda chans att åka på semester, genom att ta den tropiska värmen, den svalkande brisen och det klarblå havet till studion.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA