Roskildeolyckan tio år senare

Är det några låtar som är speciellt svåra att höra? Mycket tyder på att det gick galet på Roskilde under Better man.

Birgitta:

– Ja, jag tänker på det när den låten spelas. Det var sannolikt det sista Carl-Johan hörde.

Pubilken reagerar generellt mycket våldsamt på Pearl Jam. Kan det inte väcka obehagliga minnen att stå i publiken när det går så vilt till?

Birgitta:

– Bandet har en sån positiv utstrålning som smittar av sig på publiken. Det är först och främst en positiv entusiasm. Men nej, jag tycker inte om när det går för vilt till. I Paris och London hade vi VIP-platser och slapp den övriga publikens knuffar och tryck. I Köpenhamn fick vi uppleva det lite mer och det var rätt obehagligt. Jag gillar inte när de stage-divear, så jag tittar åt ett annat håll och har inte riktigt lust att stå i publiken under liveframfrädanden. Men jag vet att Pearl Jam har en extra säkerhetsberedskap och det skänker mig en viss trygghet.

Nya säkerhetsprocedurer

Det var på många sätt paradoxalt att just Pearl Jam blev inblandade i olyckan. Bandet hade redan innan spelningen en omfattande beredskap för säkerheten på sina konserter. Efter Roskilde meddelade bandet att de aldrig mer ville spela på festivaler. De har nu ändrat sig, men spelar på festivaler endast när deras egna säkerhetspåbud följs till punkt och pricka.

Stone (stöttad av Pearl Jams säkerhetschef Pete Beattle, både då och idag): 

– Innan Roskilde var vårt standardförfarande vid festivalspelningar att acceptera den specifika festivalens verksamhets- och säkerhetsförfaranden. Band sågs bara som "artister"  och hade traditionellt sett inte mycket att säga till om vad gäller säkerheten, jämfört med under egna spelningar. Efter Roskilde har detta ändrats helt för oss. Vi har höjt standarden på säkerheten till samma nivå som för våra egna konserter. I våra avtal med festivalerna framhäver vi vikten av att våra krav efterlevs. Gör de inte det blir det inget avtal. Följs våra krav inte i praktiken går vi inte upp på scen. Vi kräver att få granska samtliga operativa och säkerhetsmässiga policys i förväg, såsom konstruktion och utformning av hinder, samt säkerhetsförfaranden i samband med att säkerställa våra fans trygghet. Det inkluderar proaktiva bedömningar inom följande områden:

• kommandostruktur för festivalsäkerheten
• adekvat och lämplig placering av EMT (Emergency Medical Technician)
• avspärrningstyper, deras sammanställning och hur de fungerar i praktiken
• säker alkoholförsäljning
• kapacitet
• in- och utgångsprocedurer
• tillvägagångssätt för avbrytandet av konserter

Kunde inte ana

Allt det här var saker som Pearl Jam inte hade kontroll över den ödesdigra kvällen på Dyrskuepladsen år 2000. En konsert, till synes som alla andra – bandet fick inga varningssignaler innan det var för sent.

Stone:

– Vi förstod inte att det var något problem innan vår turnéledare kom upp på scen och talade om för oss att något inte stod rätt till. Det kändes som ett slag i ansiktet. Jag fick en rejäl chock när det gick upp för mig att människor hade blivit ihjältrampade och att de som lyftes över kravallstaketen var döda. Alla som var där chockades över det som hade hänt. Efteråt satt vi bara och stirrade på varandra på hotellet, skrämda och skärrade.

Det går inte att vrida tillbaka tiden, men fanns det något ni kunde ha gjort för att förhindra det som hände?

Stone:

– Om jag hade kunnat göra något för att förutse vad som skulle hända önskar jag att jag hade kunnat förhindra det. Jag beklagar att de berörda familjerna inte fick hjälp av oss direkt efter olyckan. Det var inte tillräckligt att ordna det genom media och genom våra internationella kontakter.

Varför tog det så lång tid som tre år innan du bestämde dig för att söka upp de berörda familjerna?

Stone:

– Omedelbart efter tragedin försökte vi nå ut till alla familjer för att visa att vi fanns där för dem, men vi fick inte riktigt kontakt med dem. Vid den tiden räknade jag med att det berodde på det kaos och chocktillstånd som alla befann sig i. Men jag har senare förstått att några av familjerna redan då försökte nå oss, men utan framgång. Det har jag alltid beklagat. Sedan var det också de tidiga reaktionerna i media, där vi utpekades för att själva ha inspirerat till publikens beteende och att vi bar en stor del av skulden. Jag tror att det var efter det som vi alla drog oss tillbaka. Eddie var den första som etablerade en kontakt med en av familjerna. Han tillbringade några dagar med familjen Hurley från Australien. Han grät och sörjde tillsammans med dem över deras enorma förlust. Jag inspirerades av hans mod och den kärlek han visade och det förde ut mig på min egen resa. Så tre år efter olyckan tog jag kontakt med dig, Henrik, som själv stod på scenen under spelningen, och fick med din hjälp tag på några familjer och andra anhöriga och erbjöd mig att träffa dem om de var intresserade. Jag är så tacksam för alla de familjer som har delat med sig av sina minnen, bilder, sin sorg och sin vrede. Ingenting kunde ha betytt mer än deras värdighet och öppenhet under dessa besök. Alla familjer var fortfarande, tre år efteråt, i chock. Men de välkomnade mig med öppna armar. Jag glömmer aldrig hur stark den här upplevelsen var. Vi sa inte så mycket, och du, Henrik, gjorde ditt bästa som tolk. Jag försökte framföra bandets förtvivlan och medlidande och jag hoppas att mitt besök har hjälpt lite i deras sorg.

Roskilde och släktingarna

Både före och efter Stones besök hade flera av familjerna vaqrit i kontakt med festivalledningen, och alla hade inte blivit så väl bemötta.

Stone:

– Jag kan bara säga att de flesta familjer jag talade med hade olika anledningar att inte vara nöjda med festivalens hantering av tragedin. Några kände att ledningen borde ha tagit mer ansvar, andra ansåg att de skulle ha tagit juridiskt ansvar för olyckan. Det är en viktig fråga som alla familjer bör få svara på själva, eftersom alla har upplevt kontakten med Roskilde Festival och deras representanter olika.

Tycker du att festivalen skulle ha tagit på sig det juridiska ansvaret för olyckan?

Stone:

– Jag tycker att när folk omkring dig skadas eller dör, då måste du inse din roll och ärligt och fullständigt lära dig av dina misstag, och genomföra normer för att förhindra att något liknande händer igen.

Med Guds hjälp

Flera familjer har försökt få festivalen att ta på sig det juridiska ansvaret för olyckan, men inte lyckats. Rättegången fastslog bara att olyckan berodde på en rad oförutsägbara händelser, som festivalen ensam inte kunde anses ansvara för. Detta har orsakat stor bitterhet och sorg i många familjer. Här har familjen Gustafson stått lite utanför. Även om de känner med de familjer som fått genomlida de långa och uppslitande rättegångarna har de redan från början valt en annan väg, som främst beror på deras starka kristna tro.

Birgitta:

– Tron på Gud har alltid varit en viktig del i vårt liv och den var en stor tröst när Carl-Johan dog. Gud fanns där för oss när vi hade det som svårast. Bibeln har lärt oss att förlåta de människor som har gjort oss illa och att försona oss med dem. Vi anser inte att säkerheten var tillräcklig och vi tycker fortfarande att festivalen hade ett ansvar och att det var deras fel, men vi har trots det valt att förlåta dem. Det är skillnad på att förlåta och att säga att det som hände var okej. Vi bestämde oss för att förlåta för att komma vidare. Alternativet är bara att ta tillbaka smärtan igen. Våra val och vår tro har hjälpt oss att komma vidare i livet.

Innan ni träffade Stone var ni i kontakt med Leif Skov (före detta festivalledare, red. anm.) Hur var det?

Birgitta:

– Det var svårt, men viktigt. Vi sa till honom att vi ville förlåta och försonas med honom och festivalen, det ville vi att de skulle veta. Som festival tycker vi att de har ett ansvar att se till att folk inte kommer till skada. Omständigheterna var svåra, det regnade och ljudet var dåligt, men det är ändå ledningens ansvar. När Leif Skov besökte oss visade han de nya säkerhetsföreskrifterna som skulle tas i bruk. "Ja, det är bra", tänkte jag, "det är bara ett år för sent". Men det var ändå bra att få träffas och försonas med Leif Skov.

Bok och föreläsningar

 2003 publicerades Efter Roskilde – från kris till försoning,  boken där Ebbe och Birgitta Gustafsson berättar sin historia för journalisten Jonatan sverker. Genom åren har Ebbe och Birgitta varit ute och föreläst, bland annat i kyrkor, och då berättat sin historia och hur de valt att leva med sitt öde.

Birgitta:

– Vi skrev boken för att den kanske kunde hjälpa andra i liknande svåra stunder, när livet är hårt. Det viktigaste är att se att det finns ett ljus i horisonten, att det är möjligt att gå vidare. Det har varit svårt, men väldigt givande och livsbejakande. Vi har fått många kontakter, som vi värderar högt. Processen med att skriva boken och hålla alla dessa föreläsningar har varit enormt svår, men det har bidragit till att hjälpa andra och det har varit det viktigaste. Men det finns också en gräns. Vi söker inte aktivt tillfällen att få föreläsa, men överväger det när vi blir ombedda att göra det.

Se Venedig ...

Birgitta, Ebbe och deras dotter Sandra (och de senaste gångerna även hennes fästman Johan) har sett Pearl Jam i Paris 2006, i Köpenhamn 2007, i London 2009 och snart bär det av mot Italien.

Birgitta:

– Ja, det är helt fantastiskt. Stone har bjudit oss alla till Venedig i samband med Pearl Jams konsert där. Han står för uppehälle, flyg och alltihop. Det blir en upplevelse för livet.

Först bjöd Stone familjen Gustafsson till Berlin, men den spelningen äger rum precis tio år efter olyckan, och det var för mycket för Birgitta.

Birgitta:

– Nej, jag ville inte åka till Berlin på årsdagen. Den är alltid väldigt tung för mig och jag vill inte heller se Pearl Jam en dag som jag kopplar ihop med sorg. För Ebbe är det annorlunda. För honom är alla dagar lika så sett. Men vi har en tradition att åka ut på en lite resa kring årsdagen. Och så lägger vi en hjärtformad krans med röda rosor på Carl-Johans grav.

En välsignelse och ett privilegium

På tioårsdagen för olyckan, den 30 juni 2010, står Pearl Jam alltså på scen i Berlin. Gitarristen sammanfattar det på följande vis:

Stone:

– Det är omöjligt att fly från det som har hänt. Familjerna lider fortfarande fruktansvärt över förlusten av sina barn. Jag hoppas att jag kan acceptera det förflutna och hedra dem som dog och de som miste sina älskade. Som band känner vi fortfarande av förlusten starkt och vi hoppas och ber att tiden kommer att läka såren.

Och att Stone räckte ut sin hand har faktiskt hjälpt, inte minst familjen Gustafsson, i deras stora sorg.

Det är lite av en omvälvning som har skett i ditt förhållande till Pearl Jam. Vad tror du att Carl-Johan skulle säga om han kunde se er nu?

Birgitta:

– Han skulle säkert ha sagt "bra morsan!" Han skulle skratta och le och se att jag har förändrats. Han skulle vara glad för vår kontakt med bandet och säkert lite avundsjuk! En dag när jag satt och pratade med Stone sa jag "tänk om han sitter och tittar på oss nu?" Det var mycket starka känslor då.

Det här är ett av många exempel på hur sorgen har sammanfört människor med helt olika bakgrunder och skapat en speciell slags vänskap: Stone Gossard, rockstjärna sedan två decennier och Birgitta Gustafsson, kontorsassistent från Tranås i Sverige. Vänskapen har sammanfogat även resten av Pearl Jam och Birgittas familj.

Birgitta:

– Vi har bara fått positiva reaktioner vad gäller vår relation till Pearl Jam, även om många kanske inte riktigt förstår vad vi känner och upplever. Men trots att Stone är en stor rockstjärna är han helt vanlig i kontakten med andra människor. Vi värnar om vår djupa vänskap och vi hoppas att den består. Vi känner många som har mist sina barn, men vi har fått den här kontakten med Stone och vi känner och välsignade och priviligierade.

Roskildeolyckan och Pearl Jam:

Offrena var tre svenskar, tre danskar, en tysk, en holländare och en australienare.

Pearl Jam har tagit personlig kontakt med alla berörda familjer.

Under en period var Pearl Jam 90-talets största rockband. De har släppt nio studioalbum, en "greatest hits" och en dubbel "rarity"-skiva. De har gett ut ett flertal liveskivor, dvd's och sålt över 60 miljoner skivor. 2009 blev "Backspacer" etta på albumlistan i USA.