På fredag möter hyllningsprojektet Berns salonger. För GAFFA berättar Helena Josefsson om ett skruvat idolmöte och om osmakliga ramsor.
Dolly Parton-hysterin är här. Under helgen besöker countrystjärnan Sverige för två konserter. Hyllningsprojektet Dollykollot, med Nina Persson (The Cardigans, A Camp), Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén, Gudrun Hauksdottir och Helena Josefsson som fasta medlemmar, tar tillfället i akt att visa upp sig i Berns salonger under fredagen. Men enligt Helena Josefsson (högst upp till vänster i bild) kan vi inte räkna med att Dolly Parton är på plats.
– Vi förväntar oss inte det, men vi vill gärna att hon ska få filmen "Jag är min egen Dolly Parton", som har släppts på dvd nu. En gång fick vi ett faxmeddelande från henne och Nina Persson har fått träffa henne en kortis. Hon berättade i efterhand att hon inte kunde titta henne i ögonen, hon tittade bara rakt ner i klyftan, haha.
Annars, vad kan vi förvänta oss av Bernsspelningen?
– Väldigt mycket. Vi är fem stycken original i Dollykollot och vi framför kärleksfulla tolkningar av Dolly Parton-låtar. Det blir även några smakprov från våra enskilda repertoarer. Det blir roligt, det blir allvarligt och väldigt mycket känslor.
Och om vi vänder på det, vad förväntar ni er av publiken?
– Vi spelade på Malmöfestivalen nu sist och det var kanske 15 000 personer på plats, så vi förväntar oss färre personer, haha. Men så många som möjligt och att de ska vara med och njuta av det som vi njuter av när det gäller Dolly Parton. Och att de ska lämna Berns lite gladare.
Vad har varit mest komplicerat med hela projektet?
– Det är väl medlemsantalet. Vi är elva stycken allt som allt och det har varit komplicerat att få ihop rep. Nina bor ju i New York och jag turnerar med Roxette. Det har varit klurigt, men vi har gått med inställningen att våga gå ut på scen trots att vi inte har fått ihop så många rep. Vi har ju spelat in en skiva nu med och det har hjälpt till. För på den hör man för första gången vem som gör vad.
Har ni några måste-göra-grejer innan ni går på scen?
– Ja, haha, vi har en ramsa som Nina brukar leda. Den är inte alls rumsren, bara massa fula ord. Lyssnar man noga nu på fredag kanske man kan höra den strax innan vi går på scen. Den innehåller väldigt mycket könsord. Det är ett bra sätt att peppa igång oss.
Vad har du för roll i bandet?
Det känns som att vi har en jämnbördig roll allihopa. Jag och Lotta är de allvarliga, Nina och Cecilia är de som skriker ut fula ord, våra personligheter är liksom så. Men det känns bra för Dolly Parton har väldigt många olika låtar, som skiljer sig från varandra, så det finns något för alla i gruppen.
Vad är det som gör Dolly Parton så unik?
– Jag tror att det är en kombination; hennes musikaliska gåva och att hon samtidigt är en affärskvinna utan dess like. Hon inser vad som fungerar. Hon har blivit lite av en seriefigur på eget bevåg. Sen har hon så enormt många låtar. Jag hoppas att det är det som gör henne unik i slutändan.
