''Sverige hatar oss''

Omslaget på Labyrints nya skiva Garalaowit, skapat av formgivaren José David Hildebrand (som också gjorde omslaget till Labababa), föreställer en trojansk häst som rör sig mot Stockholms stad tillsammans med en ström av människor, bort från höghus med parabolantenner och mot Stadshuset och Globen.

– Tanken var att vi ville från förorten in till stan, med hjälp av musiken, säger Aki.

På Garalaowit kör Labyrint vidare på sin halva reggae, halva hiphop. Beatsen och produktionerna – som är gjorda av Salla och Masse Salazar och Labyrints producent Sai – är mer sprungna ur ett sammanhang där texten och budskapet är tusen gånger viktigare än vad som händer runtom. Det märker man också på samplingarna och samtalen i avslutande Prata Ut. Trots det, finns det kontraster. Låtar som bara gungar.

Det jag kan älska med många svenska rapskivor är hur många olika humör de tillfredsställer. Som på er nya skiva, man behöver en låt som Fakkin Fin för att inte förlora hoppet om samhället fullständigt.

– De som upptäckte oss med Fakkin Fin har plötsligt ett intro som är något helt annat. Vi försöker utforska det där, kontrasterna.

– Vi har en låt om människor som är jobbiga, och en som heter Swerje som handlar om hur Sverige hatar oss. Jag vill kunna känna att alla våra sidor kommer fram. Skivan är en produkt av små idéer som föds och växer, ofta börjar de som ett skämt. "Fan vad jobbigt med jobbiga människor". Vi tänker inte så mycket på sound, vad som är populärt och sådär.

– Vi är inte vana vid att ha så mycket förhoppningar, att kunna skriva musik på heltid, så det har varit en utmaning.

Läs hela intervjun med Labyrint i GAFFAs maj-nummer eller ta del av den i digital form här (perfekt för dig med läsplatta).