Livet handlar om att skriva låtar – sen dör man. Vi träffade en lugnande artist.
Vi bestämmer möte i centrala Göteborg. Daniel Norgren har svårt att smälta in i storstadsmiljön; redan på avstånd går det att urskilja en avvikande gestalt, längre än alla andra, iklädd stövlar och sliten keps, gåendes med bestämda steg. Hans uppenbarelse skapar lugn, medan omgivningen stressar för att vinna tid.
– Jag har inga problem med att vistas i stan kortare stunder, men samtidigt ser jag ingen anledning att flytta från landet. Jag trivs på min gård, där finns min studio. Där existerar ett lugn som jag behöver.
Det är beundransvärt med artister som lever sin konst, där verklighet och fiktion förs samman, gränserna mellan liv och skapande suddats ut – artisten går inte att separera från skivan. Norgren har sedan 10 år tillbaka ägnat all sin tid åt musik, och det är uppenbart att landsbygden är en avgörande del i hans kreativa process. Sången ackompanjeras inte bara av orglar och gitarr, utan även brus och omgivningens närvaro. Det är som att hemmastudions tystnad överförts till de två senaste skivorna. Innan var ljudbilden hårdare.
– Allt har sin tid. Min musik har blivit mer avskalad för att jag har hittat kärnan och det är skillnaden från de första inspelningarna. Jag har tagit bort alla onödiga infall, frågat mig vid upprepade tillfällen om det går att vara så sparsmakad och svaret är ja. Det är inga problem alls.
Motpol till kommersiell listmusik
Jag vill påstå att det finns en logisk förklaring till att Norgren berör med sin musik. Han är en motpol till dagens kommersiella listmusik. Skapandeprocessen får ta sin tid, han sätter ingen press på sig själv genom att fixera sig vid omöjliga mål och låtarna är inspelade på enklaste vis. Arbetet sker analogt; det handlar om att klippa och klistra med band, göra rätt, göra fel, för att slutligen kunna presentera en låt. Det är tidskrävande.
– Det började med jag spelade in några demos, sedan träffade jag Pelle Nyhage och tillsammans ordnade vi studio och skivbolag. Och än idag sköter vi promotion, producerar och tar pressbilder. Min fru är också involverad. Vi lägger ner mycket tid, vilket gör att allt skyndar långsamt. Ett tempo som jag gillar, men jag har lärt mig att jobba snabbare, skrattar Norgren.
– Men vi tar steg för steg mot en större publik och det känns bra att vi har kontroll över allt. Det finns ingen som kan säga till oss att göra annorlunda.
Norgren berättar med inlevelse om ljudexperiment, att han vill fånga de små nyanserna. Toner som ingen annan tänker på. Inställningen påminner om en professor, där noggrannhet och upptäckarlust driver projekten framåt. Den konstnärliga friheten framhäver Norgren som avgörande för musikens utformning.
– Det kan vara frustrerande när saker och ting går åt helvete, men jag kan inte jobba på något annat sätt. Det går kanske att fånga vår ljudbild på dator, att fixa på det sättet, men det har jag ingen aning om. Det är inte så jag arbetar. Och i en dator finns allt kvar, tabbar jag mig, är det borta. Och jag har dessutom ingen aning om hur man arbetar i en studio. Hur andra band jobbar.
Orgelfantast
– Jag älskar husorglar och dessa orglar ger mig bra ideér. De innehåller låtar som bara väntar på att få komma ut och det handlar om billiga exemplar för femhundra spänn. Det blir en interaktion. Det ska vara gamla orglar som jag kan rusta upp, ofta går det att hitta dem hos äldre personer. De kan ha stått oanvända jättelänge, men alla har sin karaktär, samtliga äger mystik. Och att få skruva ner dem, rengöra och få dem att fungera, är något av det bästa som finns. Nya albumet The Green Stone är skapad utifrån dessa premisser.
Ett av de mest imponerande karaktärsdragen hos Norgren är hans hängivenhet. Och detta karaktärsdrag tycks genomsyra allt som kommer i hans väg. Orglarna är inte bara en hobby, det är en besatthet. Och det framgår med all tydlighet att Norgren investerat hela sitt liv för att få leva sida vid sida med musiken. Han ser inget slut på denna relation.
– Jag kommer att hålla på med musiken så länge jag lever. Det är givetvis svårt att sia om framtiden, men i korta drag handlar livet om att skriva låtar sedan dör man. Inga konstigheter!
Drar på turné
Med början i slutet av oktober ger sig Daniel Norgren ut på turné och november är det dags för en händelse som Norgren haft i åtanke länge – en spelning på Konserthuset i Göteborg, och biljettrycket har varit stort. Den största spelningen i karriären är ett faktum.
– Det ska bli riktigt kul och även om jag bor utanför Ulricehamn, så har jag en relation till Göteborg. Det ska bli speciellt och ett bevis på att man kommit någonstans, skrattar Norgren.
Och själva konserten ger bara positiva förhoppningar.
– Live kommer jag att ha ett fantastiskt fint band. Det är inte lätt att hitta rätt konstellationer, få alla att ha samma inställning. Jag går in i mig själv till hundra procent, märker inte av min omgivning och därför måste alla på scen fungera tillsammans. Interaktionen sker genom musiken.
Vissa människor lever hela sitt liv i det förflutna, andra tenderar att göra det motsatta. Norgren hamnar mittemellan. Han lever i nuet och han lever för att skapa musik. Denna inställning kommer med största säkerhet att resultera i fler album med Norgrens namnteckning.