30 år sedan Thin Lizzy-stjärnan dog – ''Jag tänder ett ljus för den evige romantikern ikväll''
He tried hard but his spirit broke
He tried until he nearly choked
In the end he lost his bottle
Drinking alcohol
Phil Lynott har kanske mer än någon annan fått förkroppsliga den evige romantikern. Han som är snäll mot alla förutom sig själv. Kalla det en förenklad och sentimental romantisering av en fallen hjälte. En rockmyt som glorifieras när den borde fördömas.
Samtidigt är historien om den charmante odågan så fängslande. Särskilt om han – det är oftast en han – är så djupt begåvad som Phil Lynott bevisligen var som bandledare över Thin Lizzy, Irlands allra finaste musikexport. Det finns en anledning att vi sitter här 30 år efter hans död och skapar spellistor över Lynotts och Thin Lizzys allra bästa låtar.
Vad är det som fångar? Vad är det som gör att Thin Lizzys musik träffar rakt i hjärtat? Det är svårgripbart. Man kan nämna texterna, de som de följer kantstötta och de som jagar lyckan söderut. Man kan nämna Lynotts bakgrund, med en svart pappa i en helvit bransch. Man kan också nämna ambivalensen. Thin Lizzy hade för mycket tunga gitarrer för att kategoriseras som pop, för mjuka och aparta för den maskulina hårdrocken i slutet på 1970-talet. Bandet hamnade mellan stolarna, vilket möjligen kan förklara varför bandet aldrig nådde världsherravälde.
Vilket i och för sig kan vara skönt ibland. Det känns fint att kunna sprida gospeln om tvillinggitarrer och ett oemotståndligt, grundmurat sväng som lyser upp även den mörkaste och mest tröstlösa vinterkvällen i januari. Phil Lynotts varma soulröst som aldrig skulle ha vunnit en talangtävling.
Den elegant tassande Dancing In The Moonlight, kärleksfullt fåniga Girls, det obevekliga mullret i Massacre. Thin Lizzy, och Phil Lynott, var allt det där. Alla skivor från Jailbreak till och med Black Rose: A Rock Legend 1979 är totalt omistliga. Liveskivan Live And Dangerous från 1978 sticker dock ut som den ultimata Thin Lizzy-skivan. Allting låter råare, lite mer känslosamt. Och när Cowboy Song övergår i The Boys Are Back In Town, och publiken förstår att det är just DEN låten … Det är svårt att vara cynisk då.
Idag är det exakt 30 år sen Phil Lynott dog i sviterna av ett långvarigt missbruk. Jag tänder ett ljus för den evige romantikern ikväll.
I've got to give it up
I've got to give it up
That stuff
