GAFFA.se – allt om musik
Från valvet idag plockar vi upp: R. Kelly – Ignition (Remix).
Hur mycket är nog?
Med R. Kelly var det mer än tillräckligt för längesedan. Men som alla manskonstnärer med hög verkshöjd så har han hållit sig undan lagens långa arm. Det är verkligen inte helt orimligt att hävda att det har att göra med att han gör fet musik. Fru Justitia är blind (sägs det), men lagens arm är förvånansvärt kort när det kommer till framgångsrika kändisar.
LÄS OCKSÅ: Band får skarp kritik efter logo-stöld
Inte ens en sexsekt verkar räcka för att få R. Kelly på fall. Verkligheten är precis som i amerikanska filmer, skurken glider undan på grund av ett märkligt amerikanskt rättssystem fullt av förlikningar, oklara rättslägen och felaktigt utförda husrannsakningar. I ett samhälle där rikedom ofta, om inte alltid, trumfar rättigheter så byter pengar bara ägare och så är problemet ur världen, för gärningsmannen vill säga.
Big up för alla alternativa livsformer. Men det är inte riktigt ett livsval bland andra som R. Kelly verkar ha valt att ägna sitt liv åt. Sexsektsanklagelserna som kom i somras är knappast de första anklagelserna som riktats mot honom. Hans vuxna liv har bestått av en lång serie konstigheter ända sedan det påstådda giftermålet 1994 med en då 15-årig Aaliya. Det verkar faktiskt inte bättre än att R. Kelly satt i system att utnyttja kvinnor och våldta flickor.
I ett samhälle där pengar är allt och mängden pengar i din ägo är ett slags mått på ditt värde så är det klart att många kommer vilja lägga vantarna på din rikedom. Jetsetare är utsatta i the land of the free. Ständigt pressade av stämningar, stalkers och skvallerfotografer. Men det vore misogynt nättrolls-barnsligt att tro att anklagelserna mot R. Kelly bara är ett uttryck för andras girighet och att R&B-sångaren är utsatt för en konspiration. Det är helt enkelt för mycket märkligt kring honom. I videon nedan finns Chris Rocks inlednings-stand-up från MTV Video Music Awards 2003. Redan då var R. Kellys särskilda böjelse för minderåriga välkänd.
Det finns inget standardförfarande när det kommer till moraliskt havererade artister. Det får verkligen vara upp till var och en vad man är beredd att lyssna på. Och det är också skillnad på åtagandena. Att pallra sig iväg till en konsert med aktuell artist är värre än att lite så där till mans streama en och annan låt i hemmets skyddade vrå.
LÄS OCKSÅ: Stefan har en väldigt udda musikhobby
Att man inte alls behöver ta ställning för att det finns hur många män som helst (inom artistbranschen) som betett sig svinigt är knappast en giltig ursäkt. Det är att göra det väl enkelt för sig. Det liknar klassisk nättrollsargumentation; att ständigt försöka vrida uppmärksamheten mot andra problem, ofta mindre och triviala eller till och med helt obetydliga.
Någon gång bestämde någon att vi ska skilja verk från upphovsperson. Sedan har policyn helt enkelt varit sådan. Mest tror jag att denna princip är en ursäkt för att kulturfolk ska kunna lyssna på antisemiten Wagner med gott samvete. För det funkar ofta så här: man lyssnar för att man diggar musiken, sedan försöker man efterrationalisera sitt beteende.
LÄS OCKSÅ: Datum släppt – Pink Floyd-ikonen kommer hit
Min egen hållning i detta är att jag verkar ha mindre problem att lyssna på en artist vars verk så att säga är väsensskilt från artistens problematiska beteende och/eller brott. Vill verkligen understryka här att den ena hållningen verkligen inte är bättre den andra. Phil Spector-producerade låtar drar jag uppenbarligen på utan att blinka, som Wall of Sound-festen Be My Baby, med The Ronettes. Trots att han sköt ihjäl Lana Clarkson 2003.
Vad innebär då ”väsensskilt” i det här fallet. Ja, jag vet inte. Men det är ingen slump att Wagners Valkyriornas Ritt passar som handen i handsken när amerikanerna helikopterbombar skiten ur en vietnamesisk by i Apocalypse Now. Wagner har en krigisk dramatik i sina tunes. Om det direkt går att knyta till antisemitism? Nej. Eller? Jag lyssnar aldrig på Wagner, men det har mindre med proto-nazismen att göra och mer att göra med att det är klassisk, instrumental musik.
Sedan har vi det märkliga förhållandet att det råder något slags inkonsekvent rangordning i detta. Vad en homofob reggaeartist ger uttryck för i låttext kan vara orsak till att konserter ställs in, men inte att Chris Brown är dömd för kvinnomisshandel. Och hur förhåller man sig till Dani M och hans åsikter? Han har uttryckt antisemitiska tankegångar, men dessa går inte igen i musiken. Att avfärda dem som pojkstrecksanalyser verkar blåögt. För är det inte just det antisemitism är, konspirationsbetingade fantasier upphöjda till en allmän och sammanhållen teori.
Det är inte helt okomplicerat detta. Och i R. Kellys fall ligger den bärande idén i hans musik vägg i vägg med hans påstådda brott. Det kan argumenteras att sex har ingenting med brottslighet att göra. Att det snarare handlar om patriarkatet, maktproblematik och personliga psykologiska problem. Må så vara, men det är fan omöjligt att koppla bort det ena från det andra, oavsett om vår förståelse för och definition av sexualitet har brister.
LÄS OCKSÅ: Lykke Li hyllar sin döda mor med en ny låt
Kellys R&B handlar om sex. Sex, sex, sex. Är det inte i sexuella anspelningar så är det bokstavligen. Ignition (Remix) ligger liksom på en skiva som heter Chocolate Factory, släppt 2003, och vad nu än ”chokladfabrik” egentligen betyder så dryper begreppet av snusk. Detta tillsammans med att han hånfullt dansar undan rättvisan, hur ska man annars tolka att Aaliyahs Kelly-producerade debut från 1994 gavs namnet Age Ain't Nothing But a Number, lägger mer än sordin på stämningen.
Med precis allt det där sagt, så är Ignition (Remix) är en helt fantastisk låt. Remix-suffixet kommer sig av att albumet med namnet Loveland läckte och Kelly spelade in nya låtar, remixade andra och istället släppte albumet Chocolate Factory. Minst sagt en kreativ period i stjärnans liv, trots att en så kallad sexskandal rullade i medierna. Det gällde en amatörvideo där en man (R. Kelly eller hans doppelgänger) har sex med en minderårig tjej – den Chris Rock refererar till ovan.
Ignition (Remix) är en lika larvig som genialisk låt. På ett fluffigt, fjäderlätt sound lullar Kelly fånigheter och omskrivningar i klassisk popformatsstandard: tre minuter. Tre minuter som känns som inget annat än en evig och underbar efterfest. Som gjorda för att spelas på repeat från sen kväll till tidig morgon. Kellys artistpersona är en parodi på den sexfixerade R&B-sterotypen med uppblåst ego. Hans oanständiga divaimage är som en dopad version av gamla soulstjärnor. Tror jag. Det är så svårt att veta när gränserna mellan köttpersonen Robert Sylvester Kelly och artisten R. Kelly verkar flyta ihop.
Det är kanske därför megalomanistycken som The World’s Greatest och I Believe I Can Fly flyger när Kelly gör dem – man tror liksom på allvar att han är övertygad om att han är världens bästa och kan flyga. Den senare låten är ett slags Kellyesk version av Michael Jacksons You Are Not Alone. Och det är talande att Kellys variant riktar sig till egot medan Jacksons riktar sin kärlek mot någon annan. Alltså, det är talande för deras skillnader i artistpersona. Jackson har knappast heller gjort sig känd för att ha varit en helt oproblematisk person.
Kvinnor står lågt i kurs i den här världen. Och särskilt svarta kvinnor. Ska man vara cynisk och sanningsenlig så har nog Kellys val av offer gjort att han också kunnat klara sig undan lagen. Men i dagens mediala klimat tenderar förbrytelser och förseelser att flyta upp till ytan. Inte ens Bill Cosby kunde hålla sig undan helt. Lagen strutsar må hända den gamle komikern, men allmänhetens dom kan han inte fly. Småpotatis kontra brottens allvar – men en uns rättvisa. Men på något sätt klarar sig R. Kelly, trots att hans rykte är allt annat än fläckfritt. Och han är bara en av många mer eller mindre kända män som håller sig undan juridisk och moralisk rättvisa.
LÄS OCKSÅ: First Aid Kit hintar om nytt material
Vill man lyssna på R. Kelly så är det fritt fram. Men nog lämnar det mer än en bitter eftersmak när han sjunger: ” I'm about to take my key and stick it in the ignition”.
Ignition (Remix) hittar ni i Spotify-listan nedan. Listan kommer att fyllas på vartefter, med fler låtar ur Emils Musikvalv.
#03 – 90-talets bästa astrologipop
