GAFFA.se – allt om musik
Bob Hund sover aldrig. GAFFA kan idag avslöja att ännu ett studioalbum är i görningen.
– Vi bor i olika städer nu och vi har sagt att vi måste ses och repetera innan vi går in i studion. Så vi har avsatt mer tid än vad vi hade möjlighet till exempelvis med Dödliga Klassiker, men det går bra! Det är glädjefyllt, vi har jävligt kul när vi gör låtar och spelar in dem, säger Conny Nimmersjö till GAFFA.
Gruppen har spelat väldigt mycket live de senaste åren och tar den erfarenheten med sig in i studion.
– Vi kommer spela in vissa delar av skivan inför publik på Orionteatern. Vi brukar ofta tycka att våra låtar är bättre live ett år efter att de kommit ut, så vi tänkte lura oss själva och hoppas att det vi kommer vara är där redan då. Sedan kommer skivan naturligtvis påminna mer om den förra än den första, det är inte som att vi startat om och försöker spela aggressiv lo-fi-punk, säger Conny Nimmersjö.
Sångaren Thomas Öberg pratar om en hopplös kamp att skriva en ny skiva. Att det aldrig blir som man hade tänkt sig.
– Man har någon vag bild av vad man vill göra och så kommer de andra och förstör. Antingen kommer de för sent eller så spelar de något helt annat och så slutar det med att man blir jätteglad. Det är tråkigt att få sin vilja igenom när man jobbar i grupp, det är anledningen till att man gör det. Annars kan man göra det själv, säger han och fortsätter:
– Det är nästan omöjligt att göra musik med Bob Hund, det är som att driva någon form av hundhotell i ordets rätta bemärkelse. Ett daghem för små barn där någon alltid är hungrig eller ledsen, någon sover och någon måste byta strumpor när den andra fått på sig mössan. Vi är aldrig synkade förutom få stunder i slutet av konserter, då är vi livsfarliga. Men det är en del av personkemin.
John Essing pratar om att radera sin indie-identitet.
– Vi försöker utmana oss ganska mycket och spela mindre den här gången, alla måste inte spela på en gång. Vi hade kanske fortfarande kvar vår indie-identitet för tio år sedan men nu vågar vi kasta oss in mer i nya marker och är väldigt lyhörda. Det finns också ett enkelt sväng som vi vågar förlita oss på istället för att det ska smälla och explodera hela tiden. Till exempel att man spelar två toner på en hel låt. Jag spelar bara en ton på en sträng genom en hel låt faktiskt. Det är minimalistiskt, men så vevar någon annan in något annat och så kommer orden på det. Det är skönt med luften som dyker upp och möjligheterna för Thomas att sjunga.
Mats Hellqvist går vidare på det spåret och låter hälsa att gruppen har tagit ut svängarna, tillåtit mer.
– En vaggvisa får vara en vaggvisa, låtarna får vara vad de är. Vi har alltid gjort sådana här låtar men man har en tendens att vara feg, man sätter på dem lite andra kläder innan man skickar ut dem. Men vi har bestämt oss för att vara modiga den här gången. Det goda tecknet är att vi suttit och skrattat tillsammans när vi lyssnat på resultatet, ”ont i magen”-skratt. Det är alltid positivt, jag älskar att skratta till musik – inte åt.
Han passar samtidigt på att ge bandets keyboardist, Jonas Jonasson, en skopa beröm.
– Han gör sådana där konstiga melodier som man nästan aldrig hört. Han spelar durmelodier på mollackord så man vet inte vart man ska ta vägen när man lyssnar på det. Det låter väldigt skruvat, men man vet att det är bra för man skrattar och är glad. Det har varit några sådana moment som har varit helt magiska faktiskt.
Läs en längre intervju med bandet i GAFFAs decembernummer som bär på en stor Bob Hund-special. Vi firar släppet på Folk i Göteborg 28 november med fiskedamm och gratis glögg. Dessutom dyker tre Bob Hund-medlemmar upp! Alla är välkomna – kolla in eventet här.
