Världens dystraste barnkalas.
Jag grät när jag läste Larry Fitzmaurice långa artikel om Michael Angelakos i Pitchfork förra månaden. Ett av de bästa musikerporträtt världen skådat på länge och en välbehövlig inblick i Passion Pit. Det är så lätt av avfärda kvintettens glättiga synthar som en ytlighet − men trots att musiken ibland lämnar mycket att önska är det ironiskt nog omöjligt att inte beröras av Angelakos där han står och petar i sina sår omgiven av ett enda stort barnkalas.
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.
- Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
- Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
- Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
- Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar
Skapa din profil
Redan GAFFA+ medlem
