Känslosam pop som gränsar till det smärtsamt monotona.
Smäktande pop är en genre som många försökt klamra sig fast vid. Tricket är att göra det med variation, eftersom det alltid kommer att vara de subtila skillnaderna som gör musiken. Därför är det svårt att uppskatta Sidechild och de texter där känslorna radas upp på rad. Deras styrka är att det finns något vackert att smycka låtarna med nästintill ändlösa gitarrstråk och att sången alltid får lov att stå i. Även om Sidechild gör musik med en egen prägel så gränsar det konstant till en smärtsam monotoni.
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.
- Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
- Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
- Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
- Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar
Skapa din profil
Redan GAFFA+ medlem