x

INTERVJU: Tiger Lou – tillbaka där allt började

INTERVJU: Tiger Lou – tillbaka där allt började

Året är 2003. Tiger Lou gör sin första officiella spelning. På skakiga indie-ben står Rasmus Kellerman på den scen där det faktiskt började. 2016, 27 augusti, och återigen står Rasmus Kellerman och hans band på scenen vid Eriksdalsbadet. Mycket är detsamma –  mycket har också hänt. Pojkarna har blivit pappor med körkort och utbildningar.  Men glädjen till musiken och skapandet, den finns där fortfarande. Kanske är den till och med större än någonsin.

– Det har varit en extremt kravlös process att skriva låtarna till den här skivan. Det har tagit två år men effektiv tid bara några veckor. I slutskedet åkte jag till en stuga och gjorde klart de sista låtarna till skivan. Det var där allt föll på plats.

Rasmus Kellerman pratar om Tiger Lou som både ett jag och ett vi. I skapandet av melodierna kompromissar han inte.

– Jag är Tiger Lou i låtskrivande och skapande. Men jag ser det väldigt mycket som två identiteter. Jag skriver och färdigställer min vision. Sedan stänger jag den dörren. I nästa steg är vi som ett vanligt band. När jag spelade i band förr var jag som en liten Hitler som sa åt trummisen hur han skulle spela. Det är viktigt att jag få förverkliga min vision, men sedan kan jag låta det hända något annat med en låt.

Under veckan i den där skrivarstugan växte idén fram om det berättarjag, vars synvinkel vi tar del av genomgående på The Wound Dresser.

– Jag har försökt vara normfri i mitt tänkande, ibland är det en kvinna, ibland är det en homosexuell man eller någon från Sydamerika. Inte vet jag. Men jag har inte utgått ifrån mig själv. Personen på skivan är djupt förankrad i sin hemstad. Hen förlorar någon som är väldigt nära och lämnar staden för att sedan återvända.

I själva hemkomsten, som låten Homecoming #2 berör, ser Rasmus en koppling till sin egen musikaliska hemkomst när Tiger Lou bestämde sig för att träffas och repa igen. Något som alltså utvecklades till den platta som släpps 23 september.  Det handlar om indierockmelodier med den karakteristiska melankolin som fond.

– Jag har haft en lång period av sökande efter musikaliska uttryck. Det har varit skitkul, men det är väldigt skönt och avslappnande att komma tillbaka i det här sammanhanget.

Att inte se det som en cirkel som sluts när bandet bara några dagar efter denna intervju går upp på Popagandas scen är närmast omöjligt.

– Vi får hoppas att scenen sprängs eller att det blir någon typ av elfel. Det perfekta slutet.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA