Konsertrecension

Tiger Lou: Debaser Medis, Stockholm

Tiger Lou

Debaser Medis, Stockholm

Välkommen icke-comeback värd att minnas.

Det finns få saker som är så fint som att träffa gamla vänner, se välkända leenden, höra röster som ligger inpräntade för alltid någonstans på hjärnkontorets dammigaste hörn där de nu bor, för att livet dessvärre kort sagt är som det är; studier kräver uppmärksamhet, liksom körkort för att ta sig runt, till högskolan eller universitetet och därefter till jobb. På den vägen kommer även en flickvän eller pojkvän in i bilden, som senare blir en fästmö eller fästman, en make eller en fru, och så finns därefter ofta en minimänniska som inte låter sig ignoreras, som inte bör ignoreras. Detta är ingen unik resa att göra, utan en vacker sådan. Men den för med sig det faktum att goda vänner lätt blir gamla vänner i processen, eftersom motsvarande resa görs på eget håll också, en likvärdig eller en fullkomligt annorlunda färd; mötet mellan gamla vänner är därför än mer speciellt, må det vara på scen eller på dansgolvet här på Södermalm, eller var som helst.

Sist var de klädda i helsvart, de fem männen med rötter från lite här och var runtom i Sverige, när de 2009 spelade på Debaser Slussen och Kägelbanan och ett regnigt Where The Action Is på Gärdet i Stockholm. Det är de 21 december 2013 också, på Debaser Medis i Stockholm, fem år och någon månad efter att Tiger Lou sist spelade här och fyra år efter att de tog en stund att låta livet hinna bandmedlemmarna ikapp. Att se Tiger Lou spela nu, fem år efter att senaste albumet A Partial Print släppts, fyra år efter att den turnén avslutats, för med sig en känsla identisk med den som infinner sig vid mötet med en gammal vän. Det är enkelt och omedelbart, det är välbekant men alltjämt kul och spännande, det är behagligt på ett sätt som inte påträffas så ofta längre när musik nästan aktivt marknadsförs som en ren förbrukningsvara. Länge, alltid, har Tiger Lou skrivit bland landets mest finurliga och snygga låtar rent strukturellt, bland de finaste rent emotionellt, och på Debaser Medis en decemberkväll strax innan jul 2013 känns det ännu inte som att musiken runtomkring riktigt hunnit ikapp. 

De har alltid varit ett progressivt lutat rockband med en omistlig popådra lika mycket som de inte skämts för sina tydlig punkiga drag, som väldigt ofta lyfter igenom när de basdrivna lugnare partierna ger vika via bandets typiska gitarrplinkande för ett regelrätt bankande och svingande med gitarrer över scenytan. Gamla låtar som nya känns som om de skrivits bara någon månad sedan, rörelserna och spelandet ser inte ha fallit offer för bandets dvala, och på många sätt känns det som att ingenting har förändrats och att de aldrig egentligen varit borta. De för med sin konsert lite magi in i den tunga vardagen på väg mot julledigheten, när ett år av intryck och upplevelser ska sammanfattas och få lägga sig innan nästa år drar igång, och med en Andrea Kellerman-duett som extranummer gör Tiger Lou skäl för Rasmus Kellermans inledande ord om att de längtat ihjäl sig efter publiken: Tiger Lou har bevisligen varit minst lika efterlängtade och saknade.

VILL DU LÄSA MER?

Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se

Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.

  • Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
  • Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
  • Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
  • Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar

Skapa din profil


    Redan GAFFA+ medlem

    ANNONCE