x

Millencolin-special: här är 10 tokgrymma liverariteter

Millencolin-special: här är 10 tokgrymma liverariteter

Örebropunkarna har turnerat intensivt sedan fjolårsplattan True Brew släpptes. I slutet på november är man tillbaka i Skandinavien för tre gig Sverige, tre i Norge och ett i Finland. Här hemma besöker kvartetten Liljan i Borlänge, KB i Malmö och The Crypt i Linköping. Inför spelningarna taggar vi med en lista med 10 tokgrymma liverariteter.

Diznee Time (Same Old Tunes, 1994)

Erik eller Mathias, vem av er som nu står för gitarrspelet i introt - snyggt jobbat med effektpedalen! Bara den insatsen i sig gör Diznee Time värd att loopa en triljard gånger.

Friends ‘Til The End (Life On A Plate, 1995)

Att gitarrduon har kvar fingrarna efter dessa verser är förvånansvärt, det måste ju varit som att dra dem över ett rivjärn. Uppvridet tempo till tusen och sanslöst härliga melodier.

Trendy Winds (For Monkeys, 1997)

"Every day when you try to waste my time, I waste a rhyme." Frustrerad över punkelitens klagomål, rantar Nikola i den här förbisedda, fantastiska dängan till Erik, Mathias och Larzons frenetiska lirande.

Pain (Goofy, 1993)

Har varit besatt av snabbfotade Pain sedan jag fick tag i låten via Limewire omkring millennieskiftet. Eriks solo framåt slutet är alldeles förkrossande bra. Demoversionen från Goofy-kassetten är klart starkare än varianten på The Melancholy Collection. Släpptes även på Use Your Nose-singeln.

Vulcan Ears (Life On A Plate, 1995)

Story Of My Life, Da Strike och Monkey Boogie i all ära, men denna Star Trek-hyllning är det käckaste alstret Millencolin har skrivit. Svängigare basslingor och klipskare text får man leta efter i gruppens katalog.

Black Gold (For Monkeys, 1997)

For Monkeys har några av bandets bästa, instrumentalt sett mest melankoliska verk. Black Gold:s styrka är i högsta grad oktavgitarrerna som hörs i introt, följt av Nikolas allsångsvänliga rader.

Melack (Melack, 1993)

Snärtiga ska-verser med texter som kan betyda precis vad som helst. ”When I travel deep, it’s like a mystic sleep”. Är det så att Nikola hallucinerar den man som står utanför hans fönster? Låtens highlight är defintivt totalmanglet i sista refrängen. Också inkluderad på Use Your Nose-singeln och The Melancholy Collection.

Otis (For Monkeys, 1997)

Millencolin är som bäst när det blir riktigt känslosamt, som i A-ten, Happiness For Dogs och den här underbara kärlekshistorien. Återigen, likt Black Gold, är det oktavgitarrerna i introt som här trycker på rätt knappar.

Mystic Reptile (Same Old Tunes, 1994)

Komplicerade relationer, såväl vänskapliga som intima, verkar Nikola haft dussintals av. Men vem har inte haft det? Luktar det dessutom lite Iron Maiden över de duellerande gitarrerna i denna explosiva raket?

Entrance At Rudebrook (For Monkeys, 1997)

Medan versionen på Move Your Car-singeln är mycket rivigare, får Entrance At Rudebrook här desto mer karriär av de distorsionsfria tonerna. En vacker hyllning till det lokala hockeylaget, vars prestationer under året tydligen inte var riktigt vad man väntade sig.

Här ser du Millencolin:

18 nov – Liljan, Borlänge

24 nov – KB, Malmö

25 nov – The Crypt, Linköping

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA