x

INTERVJU: Bon Iver – hög tid att ge tillbaka

INTERVJU: Bon Iver – hög tid att ge tillbaka

Med det nya albumet vill Justin Vernon sätta Eau Claire på kartan. GAFFA reser till staden och till Bon Iver för att prata utbrändhet, deppig men betydelsefull semester och gitarrfri musik.

Eau Claire är en liten stad i Wisconsin, mitt i USA. En stad som till storlek kan liknas vid Borås och som har sina anor ett par hundra år tillbaka i tiden. Då kom franska bosättare längs med den leriga Chippawafloden och slog sig ned först när de hittade rent vatten. Eller, ”klart vatten” som Eau Claire ungefär betyder. Staden kom att kretsa kring sågverken, men med tiden gick industrin allt sämre och vid finanskrisen för omkring tio år sedan kom dödsstöten.

Idag är Eau Claire mest känt som ett område där omkring 30 olika trosuppfattningar samsas på en relativt liten yta – plus den höga arbetslösheten för stadens innevånare då. Fast, i ärlighetens namn kanske det ändå är så att om man nu vet något om Eau Claire så är det faktumet att Bon Ivers frontfigur Justin Vernon är härifrån. Det är här han är uppväxt, här han gick både high school och college. Det var här han lärde sig spela och en bit utanför staden, i pappas jaktstuga, skrev han debutalbumet For Emma, Forever Ago. Det är också i Eau Claire som hans alldeles egen festival håller till. Så att han nu, en solig septemberdag, bjudit in all världens press till lilla Eau Claire för att låta oss höra det nya albumet 22, A Million, det känns bara naturligt. Om allting sker i restaurangen på Vernons eget hotell? Självklart.

Man måste ju säga att det nya albumet är radikalt annorlunda jämfört med de tidigare …

– Ja, det var viktigt för mig att hitta ett nytt sätt att utrycka mig själv på, som gick längre än att bara utgå från att ta ett G-ackord på en akustisk gitarr. Jag hade ångest under tre år, för jag hade ingen aning om hur jag skulle följa upp Bon Iver, Bon Iver. Första låten jag spelade in för 22, A Million var 10 d E A T h b R E a s T ⊠, därefter var stilen satt, så den låten blev utgångspunkten.

gallery_large

Du inleder 22, A Million med att sjunga ”it might be over soon” – hur ska vi tolka det?

– Det är en bra fråga. Först och främst är 22 mitt favoritnummer och det rimmar lite på ”it might be over soon”. Jag kom på den hooken under en semester i Grekland, det var den mest deprimerande semestern jag någonsin varit på. Det kan väl också sägas att jag inte var den bästa versionen av mig själv då heller. Jag var utbränd efter konstanta turnéer och kreativt hade jag inga idéer överhuvudtaget. ”It might be over soon” har ju en dualism över sig, det kan både uppfattas som positivt och negativt.

Den kreativa processen bakom den här skivan måste varit lite annorlunda, jämfört med de tidigare?

– Jag behövde helt enkelt bara prova något nytt, utan akustisk gitarr. Istället lekte jag mycket med ljud genom min OP1-sampler. Det var otroligt utmanande för jag har alltid tyckt det varit relativt lätt att skriva låtar med gitarren som utgångspunkt. Jag kände också att jag viskat fram mina personliga, navelskådande, problem på de två första albumen. På den nya skivan känner jag att jag för första gången ropar och når ett bredare perspektiv. Jag växte upp som kristen, men det betyder inte att man inte kan ställa frågor om livet. Dessa frågor har varit min ingångspunkt till det nya albumet.

Sedan Bon Iver, Bon Iver (2011) har du arbetet med en del andra artister, har det inspirerat den nya plattan?

– Det har det absolut gjort och det har också inspirerat mig som person. Det kan ju bli rätt inåtvänt att dag ut och dag in sitta och arbeta med sin egen musik. Både Kayne (West) och Ryan Olson (Gayngs) har inspirerat mig otroligt mycket såväl på ett mänskligt som ett musikaliskt plan.

Du har valt att centrera det nya Bon Iver-albumet runt Eau Claire, varför?

– Det har varit viktigt för mig att ge tillbaka till det område som skapade mig som konstnär. Mina föräldrar stöttade mig i vad jag än ville göra som tonåring, men på den tiden fanns inte många möjligheter i Eau Claire om du hade en konstnärssjäl. Därför är det viktigt för mig att ge tillbaka till Eau Claire genom min festival och med ett hotell med konstnärligt fokus. Unga människor ska ha möjlighet att utveckla sig. På albumet försöker jag sätta Eau Claire på kartan, 715 är exempelvis riktnumret till Eau Claire (715 Greeks är en låt på albumet, reds. anm.). Jag känner att vi som ett mindre samhälle har otroligt mycket att ge, och jag önskar att någon hade sagt det till mig när jag var ung.

Så, är idén bakom albumet att promota Eau Claire?

– Nej, men staden har spelat en stor roll i den personliga process som jag genomgått de senaste åren. En sån grej var att jag vill uppleva livet som alla andra. Jag känner att man kan göra vad som helst, så länge det ger mening i ett större perspektiv. Till exempel, när vi startade Bon Iver drog vi ut på turné med tio låtar och jag brände ut mig själv helt. Jag klev av scenen efter en bra spelning och visste inte ens var jag var. Det fick mig att börja ställa frågor om mig själv och min personlighet. Det gjorde att jag kom fram till att varje konsert jag spelar ska ge såväl mig mening som de som betalat för att se Bon Iver. Så hur mycket navelskåderi det än är ska det ändå ge mening till folk som lyssnar på det.

22, A Million är 39 minuter kort, men känns som ett långt ögonblick.

– Jag känner ibland att de senaste åren har varit som ett långt ögonblick för mig. Tanken är att allt ska vara annorlunda denna gång, musiken, turnén, intervjuerna, allt. Under de senaste tio åren har jag upplevt att jag under ändlösa presskonferenser börjat hitta på saker när folk ställer samma fråga för 115:e gången. Och det är ju inte ärligt för varken mig eller folk som lyssnar. Det var viktigt för mig att göra något ärligt nu, något som kommer från hjärtat. När allt kommer till kritan är det ju ingen skillnad på hur ett Bon Iver-album eller ett Kanye West-album skapas. Vi försöker ju bägge två bara att göra vårt bästa. Så även om det nog är fler människor involverade i Kanyes produktion, är det i grund och botten samma grej.

SIDESTORY: Vem är Vernon?

Justin DeYarmond Edosin Vernon, född 30:e april 1981 i Eau Claire, Wisconsin. I samma stad gick han både på high school och college.

Han startade sitt första band DeYarmond Edison medan han gick på college, men det lades ned 2006. Året efter slog Vernon igenom som frontman i bandet Bon Iver tack vare albumet Emma, Forever Ago, ett album som fanns med på Rolling Stones lista över de 50 bästa albumen från 2007. Det andra albumet dröjde till 2011, då den självbetitlade uppföljaren släpptes och i år utkom så Bon Ivers tredje album 22, A Million.

Vid sidan om är Justin Vernon medlem i indiegruppen Volcano Choir, utgör en tredjedel av garageblues-bandet The Shouting Matches och har lite till och från varit en del av Ryan Olsons 22-mannaband Gayngs. Vernon har också bidraget med låtar till Anais Mitchells konceptalbum Hadestorm och producerat åt bland andra Land Of Talk och Kathleen Edwards. Han har lagt sång på Kanye Wests My Beautiful Dark Twisted Fantasy och Yeezus samt på Watch The Throne – Wests samarbete med Jay Z.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA