Horisont: "Den arga skotten flippar fullkomligt och knockar basisten"

Horisont: "Den arga skotten flippar fullkomligt och knockar basisten"

Horisont kickar inom kort ur sig ett smått fantastiskt album, läs Anders Fridhs recension här. Men innan det händer vill vi veta lite hur tankarna rullar inför den kommande Sverigeturnén, som drar igång redan imorgon. Vi fick svar på tal.

Hur lyder era spontana tankar inför turnén?

Charles Van Loo: Att det ska bli fruktansvärt roligt att få testa nya skivan live! Vi har jobbat stenhårt med den och är sjukt nöjda med hur den blev. Det ska framför allt bli roligt att få inleda en lång tid av turnerande hemma i Göteborg! Det är en utmaning i sig att välja en setlist när vi nu för tiden har över 50 låtar att laborera med. 

Hur hade er scenshow sett ut om det inte fanns några begränsningar?

Pontus Jordan: Som en Kiss-show på tjack.

Vilken är världens bästa liveakt just nu?

Pontus: Oj vad svårt! Hagatrion känns väl lite som det bästa man kan se live just nu! Har aldrig gått från en spelning med dem utan att känna total lycka. Sedan har man ju sett Saxon live ett antal gånger och insett att ingen gör det bättre.

Vad har varit ert största konsertögonblick? 

Pontus: Får nog säga Azkena-festivalen. Vi fick speltid 02.30, efter Smashing Pumpkins och Black Crows och trodde såklart inte att någon skulle orka vara kvar. Väl på scen möttes vi av upp emot 10 000 människor! En totalt urladdning och ett minne för livet.

Och galnaste?

Charlie: En spelning i Glasgow, Skottland, för nåt år sedan var jävligt konstig på många sätt. Vi var tre band som åkte ihop och gled in med en megastor nightliner med höga förhoppningar. Vi spelade i ett stort konsertkomplex med spelningar på flera våningar och över oss var det konsert med nån form av världsmusikband med luta och harpa och såna konstiga instrument. Det var i alla fall svinmycket folk där till skillnad från på vårt gig där jag har för mig att det kom 13 personer. Det var nåt rådåligt lokalt tonårsband som ingen brydde sig om som skulle öppna kvällen för oss och mitt under deras set så stormar det in nån skogstokig skotte och skriker åt dem att hålla käften för det störde tydligen konserten på ovanvåningen. Bandet slutar spela, men precis när den här arga skotten är på väg att lämna rummet spelar basisten en ton. Den arga skotten flippar fullkomligt och springer upp på scenen och knockar basisten så han trillar in i trummorna. Tänk dig Bigsby från Trainspotting ungefär. Helt tokig. Det var rätt ball faktiskt och gjorde den sopiga kvällen lite mer minnesvärd.

Om ni skulle jämföra ett Horisont-gig med en film, vilken blir det och varför?

Charlie: Sällskapsresan Eller Finns Det Svenskt Kaffe På Grisfesten är det som spontant dyker upp i huvudet. Men det är nog mer hur jag själv upplever det uppe från scenen. Lite buskis och olyckliga tillfälligheter och misstag som i slutändan leder till att allting blir bättre än man kunnat hoppas på. Tänker på gånger som när Kristofer Möller paja en sträng och var för full för att orka byta så han dyker upp i publiken istället i någon upphittad stråhatt. Eller när Axel ropar att vår nästa låt heter Blind Leder Blind och ser att en blind person med sin ledsagare står framför scenen. Spinal Tap är väl en rätt så bra liknelse också. Hur det är som publik får du fråga någon annan, eller Möller :).

Här ser du Horisont:

FEB 03 – Göteborg, Pustervik

FEB 10 – Örebro, Frimis

FEB 11 – Linköping, The Crypt

FEB 17 – Stockholm, Kägelbanan

MAR 03 – Uppsala, Katalin

MAR 04 – Malmö, Babel

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA