x

"Det kändes som att jag var rätt person att skriva den låten"

"Det kändes som att jag var rätt person att skriva den låten"

Ken Ring har blivit en konstant i svensk hiphop. 1999 släpptes hans första album och genom en snirklig resa genom 2000-talet har han både upprört och berört. Kontroversiella uttalanden har smugit sig emellan gripande texter och stora leenden. I dagarna släppte han sitt 14:e studioalbum En Kärlek. GAFFA ringde upp hiphop-profilen för ett snack om branschen, åldersnoja och polismyndigheten.

Tjena Ken, hur är läget?

– Jo, det är bara lugnt alltså. Själv?

Det är fint. Vad gör du?

– Ingenting. Sitter hemma och skriver massa måndagsmejl.

Vad är det för speciella mejl du skickar på måndagar?

– (Skratt) Det är allt möjligt, just nu satt jag och skrev till VD:n på mitt label.

Såg på Instagram att du håller på att utforma en ny klädstil?

– Du vet, ju mer grå hårstrån man får desto mer ångest får man väl över att man ser ut som en snorunge liksom.

Du har skaffat en käpp?

– Ja, (skratt) men det är sådär ju. Man börjar bli äldre då måste man klä sig som en boss och inte en följare.

Hur är dina känslor inför att spela live? Har det blivit roligare med åren?

– Det beror på hur man ser det, men man vill alltid ha mer spänning om man säger så liksom. Med åren blir det mer spännande att göra andra typer av spelningar. Jag gillar inte att få en klubbspelning på en nattklubb med 18-årsgräns när alla är helt packade och wejstade. Det är roligare att stå på en teater med bara piano. Då är det verkligen upp till en själv att visa vad man går för både som musiker och rappare.  

Får du mycket förfrågningar om att medverka i grejer?

– Jag får mycket förfrågningar som jag tackar nej till, det är liksom samma gäng som skickar förfrågningarna. Den svenska branschen är inte så jävla stor, den går att lägga på ett hotell liksom och de flesta har börjar väl inse att det inte ens är värt att fråga mig.

Så, inga förfrågningar från Så Ska Det Låta?

– Nej. Men jag har fått förfrågningar från Let’s Dance två gånger men jag har tackat nej. Det enda jag tackar ja till är intervjuer när folk vill prata om min musik och mina andra projekt. Jag står ju ändå här i ett ganska fett hus och har ännu ett fetare hus i Afrika. Så nåt rätt har jag väl gjort med att undvika till etablissemanget.

Singeln Caroline från ditt nya album En Kärlek är en väldigt rörande ballad om din syster, vill du berätta mer om den?

– När jag skulle skriva texten till musiken ville jag att den låten skulle handla om min syster. Hon är faktiskt en av anledningar till att familjen flyttade till Sverige från början. Hennes handikapp accepterades inte i Afrika på samma sätt som i Sverige. Låten är också ett stöd till alla människor som har växt upp med olika former av handikapp. Ibland tycker jag att vi glömmer människors lika värde och då ska man inte bara prata om sexuell läggning eller hudfärg utan man ska även prata om de som har ett handikapp. Eftersom jag har växt upp med en syster med handikapp så kändes det som att jag var rätt person att skriva den låten.

Känns som om du har sjukt mycket på gång hela tiden. Hur går det med hotellet i Kenya till exempel?

– Det går bra! Jag har tagit en paus från det där under ett år ungefär, för att fokusera på plattorna här i Sverige. Men jag har byggt upp till tak och lagt tak så nu är det bara fönsterkarmar, dörrkarmar, kök och allt sånt där med kakel och måleri. Det sista liksom, men jag behöver ha typ tre månader ledigt med ganska många nollor i fickan för att jag ska fixa det.

Du håller även på att starta upp ett fotbollslag i Kenya?

– Det går också bra! Men vill bygga om det till en fotbollsakademi där jag bygger en hel skola där barnen får gå och sova och får mat, husrum, utbildning och samtidigt spela fotboll. Jag har precis köpt marken så nu ska man väl lägga en jävligt stor mur runt den.

Bor du i Sverige eller Kenya?

– Det är jävligt mycket snack om vart jag bor. Jag skulle säga att jag är den enda mulatten som lever efter mulattkoden. Jag bor verkligen hälften av tiden i Afrika och hälften av tiden i Sverige. Men förr eller senare så taggar jag, det har jag bestämt mig för för längesen. Iallafall i några år och se vad som händer. Åka ner när man är 45 år och softa där i tio, 15 år. Man ska inte fastna på en plats i livet.

Vilket är det mest felaktiga ryktet du hört om dig själv?

– Att jag är pundare, det har nog misstolkats ganska ofta men det är ju mer på grund av polismyndigheten. Jag pratade med en polare häromdagen och han sa att han blir stoppad en gång var åttonde år och jag blir liksom stoppad tre gånger i månaden (skratt). Jag har blivit stoppad utanför mitt hus flera gånger. Jag är fel person för dem att ta. Jag står inte riktigt för det. Bara för att man dricker så står man inte för att alkohol ska förtäras av 13-åringar. Många andra människor, de blir trendiga för att de pratar om droger, de får en trendstämpel men jag får bara massa jävla löpsedlar och knas liksom.  

Vad tycker du om svensk hiphop idag?

– Jag tycker den är på framåt marsch, det som känns intressant med med svensk hiphop som inte alla tänker på är att vi har tagit över den själva, hela skiten liksom. Det är inte många som ligger på 20 procent-avtal längre, de stora cheferna på labels äger inte så många procentenheter jämfört med vad de gjorde för tio år sen liksom. Svensk hiphop har ju byggt en helt egen marknad på grund av de nya digitala medierna. Nu när vi droppar musik sitter vi på mestadelen av procenten. När jag släppte första skivan hade jag sex procent, idag kan jag få ut 75-80 procent, om jag gör allt själv.  

Har du mycket kontakt med dina samtida kollegor?

– Ja, hela tiden. Jag driver ju label och har ju ganska mycket egna produktioner och framtida grejer och släpp med många av de nya artisterna och det är väl det som jag håller på och ska bygga mer på liksom. Jag vill börja om min karriär, inte som rappare som tävlar om turnéplatserna liksom, utan att jag istället har ett verksamt skivbolag. Det skulle underlätta jävligt mycket för mig om jag lyckas sadla om.

Du har återkommit vid två tillfällen att du börjar bli gråhårig. Känner du dig gammal?

– Jag är 38 år nu och jag släppte min första platta när jag var 19. Så det är klart att jag är en av de äldre, inget snack. I slutet av dagen är det mitt 14:e album i karriären.

Åldersnoja?

– Inte åldersnoja men däremot har jag penganoja liksom. Jag måste se sanningen i vitögat, det kommer inte att hålla att konkurrera med alla rappare i tio, femton år till. Det pallar jag inte. Jag måste verkligen, verkligen spela mina kort rätt.  

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT  

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA