x

Får folk att börja gråta

Får folk att börja gråta

Efter en intensiv höst med albumsläpp och turnerande som The Hanged Man är det skönt att bara få vara hemma litegrann, då gör det inget att UPS är sena med att lämna ut ett paket. Det är ungefär så Rebecka Rolfart uttrycker det när jag ringer och stör.

– Men vi har också möblerat om här hemma, så nu har vi faktiskt ett arbetsrum som fungerar som studio och precis innan du ringde började jag fixa lite där inne.

Så det är mitt fel om en ny The Hanged Man-platta drar ut på tiden?

– Haha, i ärlighetens namn blir det väl mer pulande med blommorna just nu, men nu har jag ju ett öronvittne på att jag är igång igen. Så nu är det bara att sätta fart.

Är du en person som behöver vila efter ett skivsläpp eller drar du igång och skriver nytt direkt?

– Jag vill sätta igång med nåt på en gång, men jag brukar behöva vila. Det är ju redan nu rätt länge sen vi gjorde skivan, så materialet börjar nästan känns lite gammalt. Det känns som att förra hösten är väldigt längesen, som att det var ett annat liv och att jag var en annan person. Vem är jag nu? Jag behöver nog en liten viloperiod för att liksom kunna födas på nytt.

Rebecka Rolfart har varit med länge i svängen, trots att hon inte hunnit fylla 30. Först med Those Dancing Days, sedan Vulkano och så de senaste åren med soloprojektet The Hanged Man. Förra året släpptes fullängdsdebuten Our Blood Is Full och efter idogt spelande under hösten sitter materialet riktigt tajt.

– Det är ju lite tråkigt att när det låter som bäst, då är turnerandet slut. Men nu börjar vi om igen, det ska bli jättekul.

Hur är The Hanged Man live då?

– Jag hoppas att det uppfattas som mäktigt. Jag vet att folk har börjat gråta när vi spelat, så jag hoppas att vi lockar fram de där inre känslorna som folk behöver lufta.

2018 känns i dagsläget som ett oskrivet blad för Rebecka Rolfart – även om hon efter en stunds betänketid kommer på att hon bland annat ska släppa skiva med sitt andra band Second Oracle och att The Hanged Man redan har lite spelningar inbokade. Men Where’s The Music är i alla fall årets första stopp och det ser hon fram emot.

– En av mina favoritspelningar var faktiskt på Where’s The Music. Vi spelade för sittande publik i någon kyrka eller gammal teater. När vi kom ut så satt folk bara där, knäpptysta. Det var nästan lite andaktsfullt. Det blev väldigt speciellt att spela för en massa människor som bara satt och glodde.

Du gillade det alltså?

– Ja, jag gillar såna lite konstiga tillfällen och de händer oftast på festivaler. Sen tycker jag det är härligt att det inte finns tid för noggrannhet, man har en kvarts soundcheck och så kör man. Det finns ingen tid till att pilla sönder något.

– Jag kan älska när det är lite stel stämning eller få i publiken också. Det är inget jag börjar gråta över, utan jag går snarare igång på det. Det är så märkligt för då känns som att man är med i någon konstig film.

Where's The Music sker i Norrköping 9 - 10 februari. Under årets festival sker också GAFFAs första gala med anledning av GAFFA-Priset. Frej Larsson och Joy M'Batha leder galan och Graveyard, Slowgold, Muhammed Faal, Rome Is Not A Town och Rein står för livemusiken! Alla är välkomna till festligheterna och biljetter köps här. Planerar du att gå på Where's The Music eller är du GAFFA-prenumerant så hittar du biljetter till rabatterade priser här.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA