x

Emma Knyckare: "Han hyrde ut för ett väldigt bra pris – sen sa han upp sig"

Emma Knyckare: "Han hyrde ut för ett väldigt bra pris – sen sa han upp sig"

Det var knappast någon som missade Statement Festivals inträde på den svenska festivalscenen 2018. I media har den kallats för en ”mansfri” festival, och debatten har kokat ända sedan den dag Emma Knyckare publicerade en tweet där hon lanserade idén. Nu släpper hon boken Patriarkatet Får Inte Festa Med Oss, och för GAFFA avslöjar hon delar av allt som hände bakom stängda ridåer under projektets gång.

I dagarna kommer din bok om Statement Festival. Vad kan vi vänta oss?

– Det är en skildring av en unik händelse som ändå skedde som en liten del av ett historiskt år, tycker jag. Sex månader efter vi startade Statement kom hela Metoo-rörelsen och strax innan vi öppnade portarna till festivalen fick vi veta att vi fått en samtyckeslag. Så 2018 var ett jävligt mäktigt år, och det handlar boken om. Sen är det också som en projekthandledarbok för andra som vill ta sig vatten över huvudet, och så blir det en del ”behind the scenes” som vi inte kunde prata om offentligt medan vi jobbade med projektet. Jag har skrivit det mesta, men alla i ledningsgruppen har bidragit med varsin text utifrån sin egen roll.  Så det är som ett riktigt gott kinderägg i manifestform.

Spännande! Kan du berätta lite om det som hände bakom kulisserna från att du publicerade den där tweeten till att festivalen gick av stapeln?

– Ja du, när jag skickade ut den där tweeten hade jag ingen tanke på att det faktiskt skulle bli någonting, och framför allt inte att jag själv skulle jobba med det. Ideellt. Under ett helt år. Vi hade något slags uppstartsmöte ganska fort, där jag var supernaiv och inte kunde något om musik eller festivaler över huvud taget. Så det är verkligen tack vare kompetensen och kunskapen hos de människor som varit med och gjort projektet som det gick att genomföra. Min roll var främst som talesperson och vi hade hela tiden som strategi att inte prata om allt hat och hot och sådär, för vi har velat att de som är vidriga ska känna sig ensamma och dumma i det.

Så det var mer hat och hot än vad ni ville ge sken av?

– Ja men gud ja, så är det väl alltid så fort tjejer ska göra någonting. Det är helt ofrånkomligt. Men då är det kul att kunna visa både kärleksbrev från 17-åringar och riktigt vidriga Flashback-trådar i boken. Det känns så tråkigt att bara fokusera på de kritiska rösterna, för det är alltid de som hörs högst. När jag skrev boken hade vi dessutom Diskrimineringsombudsmannen som höll på att granska oss.

Ja, just det, och sen blev ni ju fällda i slutet av förra året.

– Vi blev inte fällda för själva festivalen, utan för kommunikationen. Det är intressant, för ordet ”mansfri” är inte något vi sagt själva, det hade varit transfobiskt. Det är ett ord som media har använt och som vi i vår tur blev fällda för. Så det har också varit ett problem, att försöka fokusera på vilka festivalen är till för och varför, istället för dem som den inte är till för.

LÄS OCKSÅ: Den mansfria festivalen fälls för diskriminering

Vad jag har hört såg det stundtals ut som att festivalen inte skulle bli av. Hur kom det sig?

– Jag startade en kickstarterkampanj, men hade lite hybris och satte en halv miljon på 30 dagar som mål. Dagen innan kampanjen gick ut saknades det fortfarande så fruktansvärt mycket pengar, men det var som att folk gick ihop och precis på minuten lyckades vi ro det i hamn. Sen har det också varit svårt att få sponsorer, men det blev en skillnad efter att Metoo-rörelsen drog igång. Då var det som att folk helt plötsligt förstod problemet och det ansågs inte lika radikalt att förknippas med oss. Sen var det strul med att Bananpiren, där vi hade festivalen, ligger på kommunens mark och att kommunen fick jättemycket kritik för det. 

Hur hanterade ni den situationen?

– Det löste sig bra tack vare att det fantastiska Bananpiren-gänget skötte kontakten åt oss. Faktiskt tog en kille som jobbade som projektledare en riktigt stark kula för oss. Han hyrde ut till oss för ett väldigt bra pris, och sen sa han upp sig.

Oj! Vilken uppoffring. Avslutningsvis, du nämnde innan att boken även fungerar som en handbok för den som vill ta sig an ett stort projekt. Vad är dina bästa tips till de av GAFFAs läsare som går i liknande funderingar?

– Mitt tips är nog rent allmänt att våga lita på sin magkänsla. Att det man gör är jävligt fett och sen bara röja loss.

LÄS OCKSÅ: MEST LÄST: Recension väcker starka reaktioner: "Är det plötsligt år 1999?"


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA