x

"Det var så mycket av mig själv i det att det smög sig in något slags självförakt"

"Det var så mycket av mig själv i det att det smög sig in något slags självförakt"

Det är över 600 mil mellan Gagnef och New York. Inte bara fågelvägen, utan också på ett kulturellt plan. Kristian Matsson, eller The Tallest Man On Earth som han också kallar sig, är uppvuxen i det ena men bor i det andra. Står med fötterna på varsin kontinent. Nu släpper han sitt första album på fyra år, I Love You, It’s A Fever Dream, och nästan allt är inspelat i hans lägenhet i Brooklyn.  

– I stort sett stängde jag in mig i lägenheten. Det var otroligt mycket brottande med mig själv och väldigt svåra dagar, men allt gick väldigt fort och så pang, bom… hade jag fått till någon slags ärlig skiva.

Han beskriver processen som en övning i ensamhet. I flera månader jobbade han hela dagar och långa nätter utan att träffa en enda levande själ.

– Jag var inne i den där bubblan. Till sist var jag så slut att jag kände att den här skivan är bara skit, vad är det här egentligen? Sen kom jag på varför jag kände så – det var för att det lät precis så som jag ville ha det. Det var så mycket av mig själv i det att det smög sig in något slags självförakt.

Filmen gav lekfullheten tillbaka

Hela processen har kantats av en vilja av att hitta tillbaka till någonting, till en slags lekfullhet och spontanitet som han kände i början av sin karriär. Då kunde han sitta hemma på sin kammare och ladda upp låtar på MySpace direkt efter att han skrivit dem. När förra skivan var släppt löpte hans skivkontrakt ut, vilket lämnade honom med friheten att göra lite vad han ville. Sagt och gjort, Kristian plockade upp en kamera och började filma. Sig själv och sina instrument. Sjöar och molnformationer. Landsvägar. Skogarna i Dalarna. Det hela resulterade i en videoserie där han fick möjlighet att presentera sin musik på ett helt nytt sätt.

– Jag har varit intresserad av fotografi länge men hade ingen aning om hur jag skulle filma mig själv eller klippa och dona. Jag ville ha ett DIY-projekt och få nörda ner mig i något nytt. Det blev väldigt inspirerande för mig själv.

Efter tio år i branschen upplevde han en slags trötthet gentemot automatiseringen, att ständigt vara i en produktprocess som går ut på att släppa en skiva och turnera jättelänge för att sedan bara börja om. Nu tog han sig tiden att känna in vad han verkligen ville.

– Jag kom in i det här med någon slags frihetskänsla och självförtroende, sen bara – aj! – kom den där osäkerheten. Jag tänkte hela tiden ”den här låten påminner om den där låten som några gillar, det kan de tycka om” eller ”den här låten har oerhört komplicerat gitarrspel, det kan några gilla”, och då kände jag bara hur det sög energin ur mig. Det är ju absolut inte det där jag vill göra, jag måste ju göra något som är ärligt mot mig själv.

En värld som styrs av serieskurkar

Under de fyra år som gått sedan senaste fullängdsalbumet är det mycket som har hänt. I Kristians liv och i världen. Han har flyttat till en helt ny plats med helt andra villkor och har möjlighet att se på allt som händer på ett helt nytt sätt.

– Skivan handlar om att det är någon slags kaotisk och ganska läskig tid att leva i. Så att få vara i New York, där det finns alla kulturer, allt från de fattigaste till de rikaste, innebär att man får se väldigt mycket. Det är en stor skillnad från Gagnef.

I Love You, It’s A Fever Dream är således en kärleksförklaring. Inte till en partner, utan till alla som står ut i en tid då mörka krafter gräver sig allt djupare in i demokratin.

– Det finns godhet i världen. Det ligger en otrolig kraft i att försöka vara en bättre människa i den här feberdrömmen där världen styrs av serieskurkar.

Istället för att låta rädslan bli till ilska försöker han fokusera på den hoppfullhet han ser i de små sakerna, sådant som tidigare undsluppit hans uppmärksamhet. Ett samtal med en främling på stan. Ett utväxlat leende på gatan. Och det har resulterat i vad han själv kallar sitt bästa album någonsin.

– Jag har insett att det är det som är viktigt. Jag rider inte på vågen av de framgångar jag haft i musiken, utan det är det här som är kärnan i det jag håller på med. De små knuffarna i rätt riktning som är så otroligt lätta att missa.

LÄS OCKSÅ: Från turbulent tid till sexuell frihet

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA