x

"Vi tog en simpel grej och fick den att räcka i över ett decennium"

"Vi tog en simpel grej och fick den att räcka i över ett decennium"

Baroness är mästare när det kommer till att bygga upp ett koncept. Med GAFFA pratar de om en skiva som sluter en multikulör cirkel.

Röd. Blå. Gul och grön. Lila. Oran… guld och grå. När Georgia-kvartetten skulle döpa sin första skiva (sedermera Red Album) hade de två EP:s i bagaget: First och Second. Bandets dåvarande trummis föreslog en liknande idé som byggde på en typ av sexdelad färgcirkel – perfekt, tyckte sångaren och gitarristen John Dyer Baizley, som också ligger bakom Baroness omslag. Med Gold & Grey sluter bandet cirkeln, men det blev inte med orange, som många hade trott. Baizley förklarar varför.

– Det var väl mitt sätt att försöka säga ”orange” utan att vara bokstavlig. Ibland känner jag inte för att vara så påflugen med en viss idé, så jag har letat efter ett mer poetiskt sätt att uttrycka orange i två och ett halvt år. Det kändes som att kontrasterna som ”guld och grå” uttrycker passade musiken bättre. Titeln är dessutom tagen från en av texterna, och så gav den mig lite mer artistisk frihet när det kom till att måla omslaget.

Slutet på en era

Debuten släpptes 2007 och har följts av Blue Record, dubbelalbumet Yellow & Green och Purple. Flera fans har varit oroliga för att det femte släppet – med den sjätte och sista färgen – skulle bli bandets sista.

– På ett sätt tror jag det är slutet på en era. Det betyder åtminstone att vi ur en specifik aspekt är klara med de visuella element vi vävt in i de artistiska och estetiska koncept som har löpt parallellt med våra album de senaste tolv åren. Det började nästan som ett skämt, vi var ett gäng kids och vi hade inga förväntningar på vår karriär. Men mot allt sunt förnuft så fortsatte bandet existera och idén fick blomma ut genom åren – vi tog den här simpla grejen och fick den att räcka i över ett decennium. Om man ska använda ordet era så är det en lång sådan, och när vi ska röra oss vidare kommer det bli trevligt att inte ha några speciella detaljer att förhålla sig till. Vi kan skriva ett album med folkmusik eller ett med black metal – det är inte så viktigt längre.

Titta inte för noga

När albumomslaget visades upp på sociala medier medföljde (förutom en ursäkt för att titeln inte var Orange) uppmaningen: Titta inte för noga, då riskerar du att se alla gömda detaljer. De som inte kunde hålla sig upptäckte snart att alla färger från de tidiga albumen finns gömda i omslaget. 

– Det sammanfattar det faktum att det här kromatiska konceptet har nått sitt slut. Trots att bandet har bytt medlemmar många gånger så ser vi tillbaka på de här albumen som en sammanhängande samling verk, och blickar mot en framtid där vi kan tillåta förändringar och ett öppet sinne. 2007 trodde ingen att vi skulle spela in sex album. Varje skiva är en reaktion på den föregående och det här är finalen – då tyckte vi att det passade sig att se tillbaka och ge ett erkännande till det vi åstadkommit. Därför är alla sex färgerna med i omslaget – och det handlar också om gömda inslag i låtskrivandet. Men jag vill inte göra det för pretentiöst, det är också en kul grej och de fans som gillar att leta efter påskägg och små detaljer kommer hitta dem.

“Jag är inte helt jävla självupptagen”

Materialet på föregångaren Purple (2015) höll ett rakare spår och albumet följdes av en flera år lång turné som bland annat tog Baroness till Sverige vid tre olika tillfällen. Första intrycket är att Gold & Grey skiljer sig rejält – bland annat innehåller albumet 17 spår. Mycket av materialet låter helt nytt, både för bandet och för fansen.

– Det handlade inte om att vi var trötta just på låtarna från Purple, men vi vill inte riskera att tröttna på någonting alls. Om den skivan hade emfas på något så var det just att låta direkt, fokuserad och lite trubbig. Nu går vi framåt och behöver inte göra den grejen igen. Purple hade några catchy, lättillgängliga låtar och för att inte vattna ur det receptet så behövde vi förnya oss. Ett av våra mål var att utforska olika typer av atmosfärer. Gällande själva ljudbilderna så var hela idén med skivan att varje låt skulle backas upp av passande element, spelstilar, tekniker ... och eftersom grundidéerna till låtarna skiljer sig åt så blev det mycket variation. Det krävs att man lyssnar igenom hela albumet för att förstå tror jag. Jag är inte helt jävla självupptagen, jag fattar att vissa inte vill lyssna från början till slut, men vi ville skriva en skiva som vi kunde spela igenom på det sättet.

Bandet ville skriva musik på ett sätt som de aldrig gjort förut, samtidigt som de inte fjärmade sig helt från sig själva.

– Det ska fortfarande höras att det är vår musik. Men det är bland annat första gången vi använder blastbeats, och första gången vi har en lång mellansektion på albumet som är melankolisk och i lugnt tempo. Sången har stått i centrum, och där är också en stor skillnad eftersom det är första gången vi har en extra röst som verkligen inte låter som min. Det går inte att komma ifrån det faktum att Gina är född i ett annat kön än jag.

Viktig ny medlem

Än så länge har Baroness bytt ut minst en medlem mellan varje album. Gina Gleason ersatte Peter Adams på gitarr 2017, och det här är första gången som hon medverkar i studion.

– På ett sätt så förändras 25 procent av det vi gör när vi byter ut en medlem. Vi har haft tur på så sätt att alla nya medlemmar förstått bandet på ren instinkt, så även om en fjärdedel av bandet försvinner så står inte det i motsats till att Baroness ska låta som Baroness. Hennes spelstil, utförande och idéer var väldigt i linje med vår mentalitet och våra kreativa mål. Hon kom också in med en särskild typ av musikalisk expertis som inte fanns i bandet. Det är en viktig aspekt hos alla musiker jag har varit lycklig nog att få spela med genom åren, alla har någon teknisk färdighet som vi andra saknar. Gina är en extremt fulländad gitarrist med en personlig stil, och delar av skivan hade inte låtit likadan utan hennes bidrag. Det här är den lineup som kommer vara mer än en skiva – det är därför vi kunde spela in ett album som lät så här, och det blir väldigt spännande att se vad som kommer med framtiden.

“Jag tackar ja till allt som är engagerande”

John Baizley ligger bakom omslagen till alla bandets studioalbum. Hans distinkta stil inkluderar ofta kvinnor och djur och har beskrivits som uttrycksfull, färgglad och psykedelisk. Multikonstnären har anlitats av en rad andra artister – samarbetet med hiphoplegendarerna Jedi Mind Tricks blev aldrig av, men på meritlistan hittas allt från Pig Destroyer och norska Kvelertak till folkartisten Gillian Welch och parodibandet Flight Of The Conchords.

– Processen när det kommer till målandet påminner väldigt mycket om musiken. Det är väldigt detaljerat och resultatet är alltid väldigt omsorgsfullt utarbetat. Där är massor av lager – lager av betydelser, lager av symbolism, lager av … färg! Jag försöker få resultaten att kännas väldigt direkta och flytande trots alla detaljer. Det kommer naturligt för mig vad jag än gör, jag kan inte styra processen. Jag har lite av en tvångsmässig läggning och målandet kräver otroligt mycket slit så det passar mig. Egentligen har jag ingen aning om var min stil kommer ifrån, jag har bara hållit på med det väldigt länge och fördjupat mig i några idéer och element. Världen omkring mig är alltid huvudinspirationen för min konst. Nu har jag gjort albumomslag till allt från folkmusik till death metal, black metal, punk … jag tackar ja till allt som är engagerande och som innebär en utmaning. På senare tid har jag funderat på att det vore kul att göra något som kan stå självständigt från musiken jag vanligtvis förknippas med. Det är min intention att någon gång få hänga en tavla i ett galleri, en tavla som saknar kommersiella förväntningar. Något mer personligt, som inte ens associeras till Baroness.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA