x

Thåström-intervjun är rent ut sagt jobbig att lyssna på

Thåström-intervjun är rent ut sagt jobbig att lyssna på

BLOGG: Mathias Skeppstedt mår dåligt av Thåström-samtalet i P1.

Det är dags att prata om den nya Joakim Thåström-intervjun som sändes i P1. 

Sedan han började sjunga på svenska igen, runt 1999, har Thåström gett färre och färre intervjuer för att de senaste åren knappt ge några alls. Så när det väl händer blir det såklart en stor grej. Den här gången valde han att prata med Martin Wicklin på P1 och det var tyvärr en plågsam upplevelse. 

Jag brukar försöka att inte skriva negativa saker, men jag hade problem med den här intervjun. Kanske är det för att jag gjort så många själv, men jag tycker att om det finns något som intervjuobjektet uttryckligen inte vill prata om så respekterar man det. Det är så enkelt, visst det blir inte den intervjun du hade planerat, men man måste vara beredd att ändra infallsvinkel. Det handlar om respekt.

När man som journalist intervjuar en artist så är man så att säga i artistens händer, det spelar inte så stor roll vad vi vill prata om, vill inte artisten så kan man inte tvinga dem. Det finns flera artister som man faktiskt undrar varför de överhuvudtaget ger intervjuer, men Thåström har aldrig varit en av dem. Han svarar alltid, skrattar mycket, och kanske inte direkt öppnar upp sig, men han är inte svårpratad. Det vill säga om man inte försöker prata om hans familj och privatliv. Har man gjort minsta lilla research så vet man det. Men Martin Wicklin visste inte det, eller sket fullständigt i det, eller av någon outgrundlig anledning trodde att han skulle bli den första som fick Thåström att öppna upp sig om sina föräldrar.

Det är rent ut sagt jobbigt att lyssna på. Under 14 minuter frågar han om och om igen om Thåströms familj och föräldrar och Thåström säger minst fyra gånger att han inte vill prata om det. Han frågar igen, Thåström säger igen att han inte vill, han frågar igen, och igen. Det blir plågsamt. Till slut börjar han att använda andra ord för att ställa liknande frågor och Thåström säger: Men vad gör du nu?

Hur svårt är det egentligen att läsa av den man pratar med eller som jag nämnde tidigare att helt enkelt respektera att han inte vill prata om sin familj? Thåström ger till och med en anledning och även det ignoreras. Han säger något i stil med (jag orkar inte lyssna en gång till):

– Jag har syskon och bara för att jag är en slags sångare så vill jag inte sitta och prata om deras föräldrar. 

Det känns som ett missat tillfälle och den här intervjun visar väldigt tydligt varför Thåström inte längre ger så många intervjuer. Men jag förstår varför det är intressant, speciellt med någon som alltid haft sådan integritet och aldrig lättat på skynket, men faktum är ju faktiskt att med en 40-årig karriär så finns det precis hur mycket som helst att prata om som inte har med hans privatliv att göra.

LÄS OCKSÅ: Thåström: "Vi tog inte fram det bästa ur varandra"


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA