x

PREMIÄR: Sofia Jannok om en minnesvärd Bon Iver-historia

PREMIÄR: Sofia Jannok om en minnesvärd Bon Iver-historia

Sofia Jannok släppte nyligen en ny EP och idag står GAFFA med en videopremiär!
 
Sofia Jannoks EP Vacker Dálvi tolkar hon Bon Iver. Hon kallar det ett "samarbetsprojektet från början till slut", framför allt med medproducent Björn Pettersson Thuuri.
 
– Vi arrade, spelade in och producerade rubbet på fem blodiga dagar nere i ett garage i Kiruna industriområde. Alla som råkade ha vägarna förbi fick vara med. Till exempel Johan Airijoki – vi är polare från förr – som bara skulle parkera bilen utanför, hamnade att klappa händer och sjunga “ooo” på skivan, säger hon till GAFFA.
 
I videon och låten 8 (Cirkel) är Ane Brun med, hur kom det samarbetet till? 

– Jag var i behov att dela projektet med människor jag tycker om, fokusera på att göra saker tillsammans, hitta tilllbaka till vad musik handlar om. Ane hade nåt år innan rått mig att spela in covers som ett bra sätt att komma in i skrivandet. Hon hade även berättat om sin samiska bakgrund för mig, det visar sig att våra förfäder är från samma område. Så det var väldigt fint att hon ville förgylla just den samiska delen av låten.
 
Kan du berätta lite om din relation till Bon Iver och låtarna du tolkat? 

– Bon Ivers musik har hållit mig i handen från sekunden jag hörde Perth första gången för typ tio år sedan. Jag är en sån där lyssnare som tycker det är småjobbigt att upptäcka ny musik, vilket gör att jag gärna återvänder till Bon Ivers album om och om igen – speciellt om jag är lite skakig emotionellt. Sedan så är det mycket sammanträffanden gällande bandets musik. Om man nu tror på slumpen. Bara det att Henrik Niva, som jag aldrig träffat förut, dök in i mitt skrivgarage en kväll och frågade om jag gillade Bon Iver och vi spelade in hans översättning av re:stacks. Det blev startskottet. Ett annat minne är när jag var på turné i Minnesota och Wisconsin och vi körde på de ensliga vägarna genom djupa skogar. Jag slogs av hur mycket det påminde om mina trakter i Norrbottens inland. Jag hade en intim konsert i lilla Ashland, Wisconsin. Efter konserten sa arrangören att hans fru har lämnat en skiva åt mig på mitt rum. Ett nytt album av en lokal artist som de lyssnar på i bilen när de pendlar mellan Ashland och Eau Claire. Han bor där, “vi springer på honom i matbutiken då och då.” Ingen mainstreamartist “but still kind of a big deal, won Grammys and stuff”. Hon tänkte på den musiken när hon hörde dig sjunga ikväll, sa han. När jag kommer till rummet ligger en skiva på min säng. 22, A Million. Jag hade inte en aning om att Bon Iver var från Wisconsin. Och jag blev så glad att det såg ut som Sápmi där han kommer från och de liksom jag valt att bo kvar, spela in musik lokalt, visa att musik är frånkopplat musikbranchens centrum och egentligen handlar om att dela berättelser med varandra. Så därför spelade jag också in i Malmfälten, med musiker som bor där. Jag slogs för första gången på allvar av att musik handlar om igenkänning; att se sig själv i nån annans berättelse och hitta tröst i det.
 
Kolla in premiären här:
 
 

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA