x

Årets bästa enligt Tommy Juto

Årets bästa enligt Tommy Juto

Vi inleder väl den här årssummeringen med en föga glamorös bild som säger allt om hur det här jävla året såg ut. Jessie Ware och undertecknad på Facetime från varsitt sovrum under brittisk lockdown och svensk motsvarighet. Eller som redaktör Horn uttryckte det: "Den bilden är 2020".

gallery_large

(Foto: Petite Patrie)

Leonard Cohen gav mig en gång rådet att aldrig äta skaldjur under en turné, säger Basia Bulat. Det hade jag dock behövt höra redan innan den gången jag åkte ut och gjorde spelningar med The Tallest Man On Earth

Det är söndag den 8 mars 2020 och kanadensiskan ögnar tillsammans med maken Andrew Woods igenom menyn på Taverna Brillo. Woods har viss beslutsångest. Uppvuxen som han är på atlantön Prince Edward Island är han enormt sugen på hummer och berättar att det är hembygdens stora specialitet. Men Cohens ord ekar i bakhuvudet …

– Klart du ska ta hummern, Andrew, säger Bulat till slut unnande. Om du verkligen vill ha den är det bara att köra. Och så håller vi tummarna, ha ha!

Hon är precis som de gånger jag träffat henne tidigare. Genuint vänlig utan att verka tillgjord. Ständigt nära till skratt. Kloka reflektioner över livet.

Hummern och övriga rätter landar på bordet och vi pratar om ditten och datten en stund, inte minst Bulats och Woods bröllop förra året ute på Prince Edward Island som blev ett högintressant möte mellan två släkter – den råbarkade polska på hennes mammas sida och hans oborstade familj från den saltstänkta kanadensiska atlantkusten – där vännen Tamara Lindeman, mer känd som The Weather Station, sjöng för brudparet. När endast skal återstår på tallrikarna gör Basia och jag ansats till att sätta oss och prata om hennes nya album Are You In Love?. Andrew tackar för sig och förklarar att han behöver gå tillbaka till hotellet för att avboka resa och boende i Paris som egentligen står på tur.

– Vi åker raka vägen härifrån hem till Montreal istället, berättar Basia. Det här nya viruset verkar lite oroväckande. Man vet liksom inte hur det kommer att utveckla sig…

Sedan pratar vi inte mer om det, utan riktar in oss på albuminspelningarna ute i öknen i The Joshua Tree, på hennes inte helt problemfria förhållande med sin bortgångne far och på en av årets allra bästa låtar, Love Is At The End Of The World.

När vi skiljs åt stegar Bulat fram och delar ut en spontan kram, på typiskt manér. Än idag den senaste person jag kramat frånsett min fru och mina barn.

***

Artikeln om Basia Bulat gick om intet när majnumret av GAFFA ströks. Samtalet var egentligen värt att publicera någonstans oavsett, men i takt med att R-talet steg sjönk motivationen. Oro och rädsla styrde tankarna till frenetiskt plöjande av nyhetsflöden som egentligen inte gav några som helst förklaringar till någonting. Där när det kändes som värst och mest ovisst blev det något slags paralysering. Inget gick ju längre att planera.

Plötsligt blev det legitimt att hänge sig åt förströelser vars funktion mest blev att fylla det enorma tomrum som uppstått där livespelningar och nya releaser skulle ha funnits.

Inte så att vi ansökte om miljonlån, levde loppan och satte sprätt på cashen som om det inte fanns en morgondag. Men när framtiden var grumlig, allt såg nattsvart ut och rullgardinen drogs ned för konsertupplevelser behövde vi bedövning.

Så istället blev det en hel del #timstwitterlisteningparty. Facetime med (inte geografiskt så) nära och kära. Musikvänner ordnade onlinequiz. Jag slog nytt personligt rekord i antal skapade spellistor varav den med närmare tusen handplockade låtar från 80-talet blev rena konstverket om jag får säga det själv. Spelningar hemifrån artisternas källare, kök, sovrum och gud vet vad sändes hejvilt varenda kväll. Insamlingar till förmån för kämpande musiker startades och det kändes som att den där hundralappen man skänkte här eller där knappt bidrog överhuvudtaget när så många behövde och vädjade om hjälp.

Människor dog i allt raskare takt av den här okända skräckinjagande farsoten. Man satt maktlös där hemma och kunde inte riktigt greppa omfattningen, för ingen man kände eller kände till hade dittills strukit med.

Sedan försvann John Prine. Och när Adam Schlesinger från Fountains Of Wayne kort därpå tragiskt avled på ett sjukhus i New York, 52 år ung, då fick situationen plötsligt allt tydligare konturer.

Månaderna som gått har vi lärt oss ... inte att gilla läget, men i alla fall acceptera det. Och motvilligt anpassa oss.

***

Vad Basia Bulat sade om Love Is At The End Of The World?

Den är ett statement om att välja kärlek framför rädsla, framför negativitet, framför gränser och murar. Till och med när det känns som att världen går under på mörkast tänkbara sätt ska jag lova mig själv att alltid välja det.

Visdomsord värda att ha i bakhuvudet när vi går omvägar runt varandra, när det politiska klimatet är förpestat, när sociala medier är rena kloaken.

***

gallery_large

Tidszoner.

Senaste månaderna har tidszoner blivit allt viktigare i min tillvaro.

Det blir så när artisten inte kommer till musikskribentens hemstad. Då får musikskribenten istället komma hem till artisten. För årsbästalistan över årets 100 bästa låtar på Songs for Whoever ska fortfarande sammanställas och artisterna ska fortfarande intervjuas om sina låtar.

Samtalen via Zoom, Facetime och telefon får liksom en annan karaktär när uttråkade musiker sitter fast i sina bostäder när de i själva verket skulle ha tröskat runt kontinenter på turné. Som om de liksom har tankarna på annat än om de ska ändra setlist eller inte inför nästa kväll.

Brittiska electronicaproducenten Georgia började plötsligt intervjua mig om Sveriges coronastrategi. Honey Harper hade en vintervacker sjö utanför fönstret i Toronto. Skönsjungande Lalin St. Juste i The Seshen satt nyuppstigen med världens största kaffemugg i famnen hemma i Oakland. Jellyfish-ikonen Roger Joseph Manning Jr. gick igång ordentligt när jag tog upp mitt favoritämne: tidernas bästa band, XTC. Eliza Shaddad hade myskläder och rosiga kinder efter en hel dags videoinspelning nere på stränderna i Cornwall. Karismatiske Future Islands-sångaren Samuel T. Herring befann sig däremot i Stockholm, så när vi satte oss öga mot öga i en liten park på Södermalm kändes det snudd på ovant.

Mest spännande blev kalkylering av tidszoner när vi skulle försöka synka ihop Marlon Williams i somriga Christchurch, Nya Zeeland, med Kacy & Clayton-Kacy i vintriga Saskatoon på den kanadensiska tundran. 12 timmars skillnad i österled, men 7 timmars skillnad i västerled. Och så jag då, mitt emellan.

Men det gick.

För på något märkligt sätt går det. Vi anpassar oss.

Och pandemin kunde inte sätta krokben på precis allt. Musik släpptes det och i vanlig ordning förträfflig sådan.

Hitta Spotify-spellistan och läs närmare 40 stycken exklusiva intervjuer med en hel drös vansinnigt coola artister –  Caribou, Honey Harper, Courtney Marie Andrews, Damien Jurado, Arlo Parks, Isobel Campbell, Chemtrails, Bob Moses & ZHU, Nap Eyes för att nämna några – om sin respektive låt i årsbästalistan på Songs for Whoever här, du vill inte missa detta.

***

Ett tjog-plus-två jädrigt bra skivor från 2020:

Basia Bulat Are You In Love?

Keaton HensonMonument

Porridge RadioEvery Bad

WaxahatcheeSaint Cloud

Honey HarperStarmaker

Courtney Marie AndrewsOld Flowers

CaribouSuddenly

EstherGrusväg 61 Revisited (nä, skoja’ ba’, internt skämt mellan mig och Esther, Better Off Sleeping With A Parachute heter den...)

ÁsgeirBury The Moon

of MontrealUR FUN

Phoebe BridgersPunisher

Soccer Mommycolor theory

Kacy & Clayton and Marlon WilliamsPlastic Bouquet

Jessie WareWhat’s Your Pleasure?

The SeshenCYAN

Drab CityGood Songs For Bad People

Margo PriceThat’s How Rumors Get Started

Terrace Martin, Robert Glasper, 9th Wonder & Kamasi WashingtonDinner Party

Loren Oden & Adrian YoungeMy Heart, My Love

Empress Of – I’m Your Empress Of

SAULTUntitled X 2 (Black Is/Rise)

Dream WifeSo When You Gonna ...

ÅRETS ALBUM 2020: GAFFA-redaktionen har sagt sitt


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA