x

Creation Records Alan McGee: “Drogerna var ett högt pris att betala för framgång”

Creation Records Alan McGee: “Drogerna var ett högt pris att betala för framgång”

Hade Oasis kunnat slå igenom på dagens musikscen? Hur stor roll spelade drogerna i Creations framgång? Varför bryr vi oss ens så mycket om det som passerat? Grundaren av Creation Records, Alan McGee, ser tillbaka på 90-talet med mycket kärlek och lite ånger.

Historien om det otroligt framgångsrika skivbolaget Creation Records har återigen uppmärksammats i filmen Creation Stories, som följer Alan McGees liv och karriär. Den bygger på boken, med samma titel, som skrevs av McGee själv. 

Linjen mellan skildring och glorifiering är ibland svår att urskilja, speciellt när underhållning måste få ta en stor roll i sammanhanget.

– Händelserna i filmen är bara typ 50 procent sanna. Det är sant att jag sajnade Oasis, men det är inte sant att jag missade tåget. Det är sant att jag var på middag i Chequers, men det är inte sant att jag hatar Tony Blair. Det är sant att jag blev slagen av min far, men han slog mig mycket värre än så som det framstår i filmen. Men jag visste att det skulle bli så, och det är lugnt. Jag skrev boken, och sedan lät jag genierna bakom filmen göra sitt. Irvine Welsh, Dean Cavanagh, Nick Moran, Danny Boyle, alla är makalösa, säger Alan McGee.

Han drar även en parallell till en annan person och förklarar hur det fungerar när man arbetar med människor man själv geniförklarat.

– Man ifrågasätter inte Noel Gallagher, man låter honom göra sin grej. Man ifrågasätter inte heller Irvine Welsh.

DROGERNA – EN KOMPLEX FRÅGA

Biografiska filmer, så kallade “biopics”, om betydelsefulla personer i musikindustrin är ett populärt koncept. Så länge den väldigt mänskliga nostalgin förblir en drivande faktor, kommer det nog aldrig riktigt bli gammalt med sådana filmer. Men ofta går nostalgi och glorifiering hand i hand, på gott och ont.

Drogerna hade onekligen en stor roll på 90-talets musikscen i England och droger är ju ofta högt upp på listan av saker som glorifieras i media. Om, numera nyktre, McGee hade fått chansen att göra allt igen, hade han då lagt drogerna åt sidan? 

– Ja, det hade jag absolut.

Svaret är först kort och utan minsta tveksamhet, men sedan väver han ut en del. Det finns nämligen en viss komplexitet i det hela, i och med att drogerna öppnade en hel del dörrar. Inte bara dörrar i psyket, utan också en som ledde direkt till det där legendariska Oasis-gigget i, McGees hemstad, Glasgow.

– Det var ett misstag, men, om jag ska vara ärlig … Om jag inte hade blivit indragen i hela acid house-grejen, hade jag inte varit involverad i Primal Screams Screamadelica. Och om jag inte hade varit det, hade jag aldrig sajnat Oasis. Drogerna var ett högt pris att betala för framgång.

HANDLAR INTE LÄNGRE OM PENGARNA

Vid det här laget är framgång nästan synonymt med Alan McGee. Trots att han känner att det nog aldrig riktigt blir så bra som det var på 90-talet, tycker han fortfarande om att sajna nya artister. Men nu handlar det inte om pengar längre, pengar har han så att det räcker och blir över.

– Jag var otroligt framgångsrik tidigt i livet. Jag åkte ner till London med tio pund i fickan när jag var 19. Jag var miljonär redan vid 32 års ålder, och multimiljonär när jag fyllde 34. Så, det gick ganska snabbt. Jag gör det inte för pengarna nu, säger 60-åringen.

Det musikaliska arv som Creation har medfört i Storbritannien, och resten av världen, kan ses på många håll. McGee lyfter två band som han tycker är direkta produkter av Creations glansdagar.

– Det finns ett nytt band som heter The Gulps … De är otroliga. The Clockworks är också otroliga. De två banden sammanfattar allt som Creation stod för. Dessutom är de lika bra som Creation-banden var på den tiden. 

The Gulps och The Clockworks är båda nya band som McGee sajnat till bolaget It’s Creation Baby, en slags reinkarnation av Creation.

Hur har du förändrats över åren, som manager?

– Jag skulle säga att … att jag förstår hur spelet fungerar vid det här laget.

“Spelet” har ju förändrats en hel del sedan Creation grundades. Musikindustrin har gått igenom enorma förändringar under relativt kort tid, och McGee uttrycker hur otroligt speciellt det var under 90-talet, när Oasis slog igenom. Englands befolkning, inte minst tonåringar och unga vuxna, befann sig i ett konstigt skede i historien på slutet av 80- och början av 90-talet. Ett working-class-hero-band från en industristad, tillsammans med en del andra band som föll under diverse kategorier, blev ansiktena utåt för en slags revolution. Frågan är om Oasis ens hade kunnat slå igenom på samma sätt idag.

– Det var så annorlunda på den tiden … och … egentligen är jag en nörd, liksom, men på något sätt blev det så att jag sajnade Oasis, och de exploderade med framgång, och det ledde till att vi representerade lad-kulturen i Storbritannien under en tid.

DEN LÖJLIGA BRITPOP-RIVALITETEN

Ordet “britpop” har länge slängts omkring, och många gånger nötts ut, i media. Blur-medlemmarna Damon Albarn och Graham Coxon är två som har berättat om hur britpop-åren faktiskt inte var fullt så underbara som det kanske såg ut utifrån, eller så här i efterhand.

I dokumentären No Distance Left To Run, från 2010, förklarar Albarn hur hans vardag såg ut på mitten av 90-talet. När den överhajpade rivaliteten mellan Manchester-gruppen och London-bandet var som värst, kunde han inte ta många steg ut på gatan utan att det fnittrades om Oasis, eller att deras musik spelades ur högtalare. I samma veva led han av panikångest och ett fallerande förhållande med Elasticas Justine Frischmann.

Coxon var påverkad under större delar av Blurs glansdagar och tvingades lämna bandet under en tid, för att hantera de alkoholproblem han utvecklat. Nu äcklas han bara av ordet “britpop”.

McGee håller med om att britpop-åren, specifikt rivaliteten mellan Oasis och Blur, var lite löjliga. Inte minst gjorde det så att många bra band hamnade i skymundan. Pulp, Suede och Ocean Colour Scene är några av dem som McGee nämner. Han tycker dock att rivaliteten var gynnsam, då det betydde att Oasis fick mer uppmärksamhet.

– Ja, det var lite dumt … men det gjorde så att fokus riktades mot Oasis. Blur var mycket större än Oasis då. I och med den grejen fick Oasis mer uppmärksamhet … för att det var en så knäpp nord mot syd-rivalitet.

Oavsett om britpop-eran var underbar eller ett helvete, självklart beror det på vem du frågar, går det inte att förneka hur otroligt markant den tiden var. Än idag får band som Blur, Oasis, Pulp, Suede, Elastica (med flera) nya unga fans varje dag. Online fandoms är mer aktiva än vad man kanske kan tro, med tanke på att det ändå har gått upp mot 30 år sedan banden peakade. Det är, helt klart, något alldeles speciellt med den där tiden, och spåren den har satt i musikhistorien.

gallery_large

3 VIKTIGA HÄNDELSER FÖR BRITPOP-ERAN – OCH CREATION RECORDS

Screamadelica, 1992

I intervjun nämner Alan McGee att en av de viktigaste händelserna för honom och hans Creation Records var när Primal Scream släppte sitt album Screamadelica. Bandet blev, i och med den plattan, de allra första vinnarna av The Mercury Prize, och lade en stadig grund för de stora framgångarna som brittisk gitarrmusik skulle komma att uppnå under 90-talet.

Kurt Cobains död

Under tidigt 90-tal var grunge-musiken som störst och Nirvanas musik hade spridit sig från Seattle, över Atlanten, till Englands radiokanaler. Den hajpen varade dock inte länge. I samband med att nya brittiska band började stiga i popularitet, kom även beskedet om Kurt Cobains tragiska död. I och med detta riktades fokus hemåt igen, inte minst mot Blur som nu hade hittat sin plats. En, kanske något motsägelsefull, blandning av engelsk stolthet och intellektuella kommentarer på samhället, blev receptet som ledde till enorm framgång.

BBC Radio 1 backar Oasis

– Ingen annan skulle nog ta upp det här, men när Radio 1 gjorde Matthew Bannister till programchef 1993, prioriterade han Blur, och sedan prioriterade han Oasis, säger Alan McGee och fortsätter: 

– Det var en viktig vändpunkt … Jag hade ett möte med honom i den vevan, och han bad mig att föreslå ett band som jag trodde kunde slå igenom. Så, jag föreslog Oasis, och de lyssnade på mig. Då började BBC backa Oasis och det blev en gigantisk grej.

HELA VÅR CREATION RECORDS-SPECIAL:

INTERVJU MED ALAN MCGEE: “Drogerna var ett högt pris att betala för framgång”

KLASSIKERN: My Bloody Valentines Loveless – "När tortyr låter som en kärleksförklaring"

SKAPELSEBERÄTTELSEN: Rebellen som skapade världens största band – av misstag

KRÖNIKA: Utan Ed Ball inget Creation Records?

LISTA: 8 underskattade Creation Records-släpp – i skuggan av giganterna

INTERVJU MED MY BLOODY VALENTINE: Berättelserna bakom bullret


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA