Kommentar

"Är vi på väg in i #Metoo 2.0?"

GAFFAs krönikör Frida Lindström föreslår ett nytt upprop – #rundgång.

Feist hoppar av turnén med Arcade Fire efter anklagelser om att sångaren Win Butler utsatt flera kvinnor för sexuella ofredanden. ETC publicerar en stor granskning med anonyma vittnesmål som pekar ut skådespelaren Mikael Persbrandt som, vad ska man säga, ytterst tvivelaktig i sitt bemötande av kvinnor. Neurosis Scott Kelly outar sig själv som både stalker och hustrumisshandlare och resten av bandet meddelar att det nu är definitivt – de kommer att gå skilda vägar.

Återigen pyr missnöjet runtom i kulturbranschen. Små, glödande kolbitar hotar att ta fyr och bränna ner allt till grunden. Det känns bekant. Står vi inför ett #Metoo 2.0? Skillnaden mellan nu och då är att eldsvådan redan har härjat en gång, men att ingen verkar ha lärt sig. Patriarkerna förblir sängrökare. Kastar fimpar omkring sig utan minsta tanke på konsekvenserna – för sig själva, men framför allt för de kvinnor de utsätter. Var vi naiva som trodde att hösten 2017 skulle förändra någonting? 

Det är svårt att tackla ett strukturellt problem, ännu svårare att göra det igen. Hur undviker man att bli en resonanslåda? Hur når man fram med sitt budskap när man av erfarenhet vet att de öron som lyssnar är döva? Att de kan avfärda allt med ett ”äh, det där har vi redan hört”, och du inte kan säga emot för du vet att det är sant. Det känns bisarrt, men i min hjärna pågår ett idéarbete kring vad vi kan göra annorlunda. Kvinnor måste kanske brainstorma kring sina övergrepp som om de vore ett PR-jippo. Hur når vi genom bruset? Kan vi tweaka pitchen lite till? Det är makabert. Men det är också en verklighet att förhålla sig till.

Ett passande namn på ett nytt upprop inom musikbranschen vore #rundgång. Berättelserna cirkulerar men ingen bryr sig. Kvinnor höjer rösten men i de berörda männens öron är det bara ännu ett diskant missljud. Vrid lite på gainen så försvinner det.

Jag är ingen domedagsprofet. Jag tror på dialogen som vägen framåt. En klen tröst i sammanhanget är att vissa av de övergrepp som rapporteras om nu, faktiskt ägde rum innan 2017. Förmodligen finns det flera kvinnor som besparats nya trauman tack vare #Metoo-hösten – och män som låtit bli att utsätta dem. Därför är jag all for en repris. Rom byggdes inte på en dag. Det är dags att kavla upp ärmarna igen.

ANNONCE