En våldsammare Miskovsky

Lisa Miskovsky hade inte varit med om något liknande. Det small mest hela tiden runt deras hus i Västerbotten. Under flera nätter fick hela familjen fly till bilen, då åskan och dess tillhörande blixtar höll sig på lite för nära avstånd. Sommarens våldsamma väder har även färgat av sig på Miskovskys senaste släpp "Violent Sky". Framför allt titeln, som är en blandning av vad himlen bjöd på under inspelningarna, men även en vink mot Pasolinis konstverk "Violent Life".

– Många låtar på skivan har även en ton av känslomässigt våld och fysiskt våld. Det tog olika vägar, men titeln "Violent Sky" sammanfattar det hela väldigt bra, säger Miskovsky och tar en tugga från sin räkmacka.

Vi sitter på Heaven 23, skybaren som är belägen längst uppe i Gothia Towers. Miskovsky lutar sig mot en panoramautsikt över ett höstbeklätt, kallt men klart Göteborg. Långt ifrån det schizofrena vädret som Miskovsky och hennes producent Björn Yttling fick vara med om i somras.

Varför föll valet den här gången på Björn Yttling?

– Vi spelade ihop för några år sedan under en gala. Det var så bra. Han hade en klar idé om hur det skulle låta och allt lät så mycket bättre. Jag var tvungen att vända mig om och se vad som hände. Redan då föddes tanken om ett samarbete.

Miskovsky kontaktade Yttling ganska så kort tid efter "Changes" vågor hade lagt sig.

– Först skulle vi skriva ihop, sen blev det att han producerade också. Sen kom ett barn emellan och då fick vi pausa igen. Så det har blivit en ganska utdragen historia, ler Miskovsky.

Närmare bestämt fyra år har det tagit Miskovsky att få ut "Violent Sky". Men sångerskan har sysselsatt sig med annat under tiden. Kortfattat har hon surfat, hängt med familj, gjort en låt till ett dataspel och en samlingsskiva som mest kom till för att Miskovsky "skulle ha en anledning att komma ut och spela igen". Hon återkommer gärna till det. Den stora glädjen i att få komma ifrån huset. Trots att hon trivs där och numera har en egen studio att sysselsätta sig med kan det snabbt kännas isolerat.

Har du saknat rampljuset?

– Haha, näe. Det är ju det med spelningarna då. Det saknar man. När jag gjorde musik till dataspelet så blev det att man kom ut och fick göra intervjuer och prata musik och det gjorde gott. Jag lever ett ganska isolerat liv i övrigt så det kändes bra att komma ut och bli uppdaterad på vad som händer.

Trots uppdateringen har Miskovsky det senaste snöat in sig på det som ljudade ut strax innan punken gjorde intåg.

– Det har varit ganska mycket 70-tal. Jag lyssnar ju på det mesta, har en bred musiksmak, men man går ju alltid igenom olika faser och det är just soundet från 70-talet som har fastnat. Det finns ett rent och råare sound därifrån och lite friare tänk i hur man skrev.

Annars låter ju till exempel "Lover" som något Pet Shop Boys hade kunnat göra. Jag tänker nästan Kylie och sent 80-tal.

– Oj, ja, jag har hört alla möjliga förslag. Det jag kan säga är att jag ville få ner den, få den så långsam som den till slut blev. Den sticker ändå ut från resten av skivan. Jag gillar att man kunde ta den åt så olika håll, då den från början var helt akustisk.

I övrigt känns materialet på "Violent Sky" i jämförelse med tidigare skivor som ett steg mer åt det lättsamma och lättillgängliga, dess – på sina håll – våldsamma texter till trots. Lite som en debut, Miskovskys läge att bevisa nåt genom att slå på alla hitknappar.

– Det är lite som att debutera igen efter ett långt uppehåll, men kanske inte att jag vill bevisa någonting. Sen spelar det väl stor roll med en helt ny producent. Men visst, "Violent Sky" känns som en debut för mig.

Genom åren har du annars haft en del skilda samarbeten med personer som Dennis Lyxzén och band som In Flames. Gått från genre till genre. Vad beror det på? Är det någon slags rotlöshet?

– Alltså, egentligen är det ganska naturligt för mig. Jag har följt Dennis karriär sen jag var tolv. Sen han hade ett thrash metal-band. Sen följde jag Refused. Samarbetet med In Flames är ju också rätt naturligt i och med att jag lyssnat mycket på hårdrock genom åren.

Du har aldrig känt för att gå fullt ut och göra en hårdrockskiva?

– Jovisst, i ett samarbete. Kanske inte att göra en hel skiva, men skriva för andra skulle jag gärna göra. Tror att jag förut skämdes mer för min bredd, att jag var rotlös och så. Men nu har man blivit mer trygg i sig själv. 

Och fler samarbeten kommer antagligen ske framöver om man ska tro Miskovsky, som sedan tidigare även skrivit musik till en rad kända band, bland annat Backstreet Boys.

– Absolut! Det är väl inget på gång just nu, men jag uppskattar verkligen det. Jag uppskattar att träffa andra artister. Det är mötena som är viktigast för mig.